Hosea 8-14

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Israel ska få skörda storm

8 Låt larmsignalen ljuda! Nu kommer de! Som en rovfågel slår fienden ner på Guds folk, därför att de har brutit mitt förbund och trotsat mina lagar.

² Nu vänder sig Israel till mig och ber: Hjälp oss, du som är vår Gud!

³ Men det är alldeles för sent! Israel har försuttit sin chans, och nu kommer fienden efter henne.

⁴ Israel har valt sina kungar och furstar utan mitt samtycke. De har åsidosatt mig och min hjälp genom att tillbe avgudar de själva tillverkat av silver och guld.

⁵ Samarien, överge dina guldkalvar! Min vrede är riktad mot dig.

⁶ Hur länge ska det dröja innan man kan finna en ärlig och uppriktig människa hos dig? När vill du medge att den kalv du tillber är gjord av människohänder? Den är inte Gud, och därför måste den slås i bitar.

⁷ De har sått vind, och de ska skörda storm. Deras säd är tomma strån utan ax. De kan inte ge mjöl, och om det vore något av värde i dem skulle främlingar komma och ta det.

⁸ Israel är förstört. Det ligger där bland nationerna som en sönderslagen kruka.

⁹ Israel är som en ensam vildåsna på vandring. De enda vänner hon får är sådana som kan köpas för pengar. Assyrien är en av hennes köpta älskare.

¹⁰ Men även om Israel har bjudit ut sig till många länder, ska jag sända folket i landsflykt. Under en tid ska de förtryckas av en mäktig kung!

¹¹ De har byggt många altaren, men inte för att tillbe mig utan för att synda mot mig.

¹² Mina lagar har de struntat i som om de gällde ett annat folk.

¹³ Visst offrar de till mig och äter av offerköttet, men jag är inte nöjd med dem. De ska få minnas sina synder och än en gång hamna i fångenskap. Det ska bli för dem som att återvända till Egypten.

¹⁴ Israel har byggt stora palats och Juda väldiga befästningar till sitt försvar, men man har glömt bort sin Skapare. Därför ska jag bränna upp alla deras byggnader och fästningar i eld.

En vandring utan mål

9 Gläd dig inte som andra folk, Israel, för du har övergett din Gud och tillber andra gudar på varje tröskplats. Dina män ligger med prostituerade så ofta de får tillfälle.

² Därför kommer dina skördar att slå fel. Säd och vin ska inte räcka till.

³ Du ska inte längre få stanna här i Guds land, utan du ska föras bort till Egypten och Assyrien och tvingas leva av oren mat, offrad till avgudar.

⁴ Där, långt hemifrån, ska du inte tillåtas att hälla ut vin som drickoffer åt Herren. Inget offer som frambärs där kan behaga Herren. Det är lika orent som brödet i ett hus där någon har dött. Alla som äter sådant blir orenade. De kan äta det för att överleva men får inte bära fram det som offer åt Gud.

⁵ Vad ska ni då göra på de heliga dagarna, på Herrens högtidsdagar,

⁶ när ni blivit bortförda till Assyrien som slavar? Vem ska ärva de tillhörigheter ni lämnat kvar? Jo, det ska Egypten göra! Dess folk ska samla ihop era döda, Memfis får begrava dem och tistlar och törnen ska växa upp bland ruinerna.

⁷ Tiden är inne för Israel att få sitt straff. Hämndens dag är snart inne, och Israel ska få känna av den. Profeterna är galna, de kloka har förlorat förståndet. Ja, så ska man säga, för hela nationen är nedtyngd av synd och visar hat mot dem som älskar Gud.

⁸ Jag utsåg profeterna till att leda mitt folk, men folket har hindrat dem och alltid öppet visat sitt hat och sin ovilja mot dem, till och med i Herrens tempel.

⁹ Det som mitt folk gör nu är lika fruktansvärt som när man tillbad guldkalven i Gibea. Men Herren glömmer inte. Han ska verkligen straffa dem.

¹⁰ Israel, jag minns så väl de första underbara dagarna när jag ledde dig genom öknen! Din kärlek var så äkta och ren! Den var frisk och härlig som de första fikonen. Men sedan övergav du mig för Baal-Peor och överlämnade dig åt andra gudar. Snart levde du i samma orenhet som alla andra.

¹¹ Israels härlighet flyger bort som en fågel. Dina barn ska dö vid födseln eller redan i livmodern. En del av dina kvinnor ska inte ens kunna bli med barn.

¹² Och om dina barn skulle växa upp, ska jag ta dem ifrån dig. Ja, ni är alla dömda, och det kommer att bli en sorgens dag när jag vänder mig bort ifrån er och lämnar er ensamma.

¹³ Jag hade tänkt mig att Israel skulle blomstra som Tyrus, planterad i en skön omgivning, men hennes barn ska inte överleva.

¹⁴ Herre, hur ska jag be för ditt folk? Jo, jag ska be att kvinnorna inte kan föda och att deras bröst inte kan ge mjölk.

¹⁵ All deras ondska började vid Gilgal, och det var där jag började hata dem. Nu ska jag fördriva dem från mitt land därför att de tillbett avgudar. Jag ska inte längre älska dem. Alla deras ledare är upproriska.

¹⁶ Israel har fått sin dom: hennes rötter är förtorkade och hon ska inte mer bära frukt. Om hon ändå föder barn ska jag döda dem, för hon ska inte få behålla sina älskade.

¹⁷ Min Gud ska utplåna Israels folk därför att de inte vill lyssna eller lyda, och de kommer att bli flyktingar, utspridda bland alla folk.

Hosea predikar straffdom

10 Israel blomstrade som en kraftig vinstock! Men ju mer frukt den bar, desto mer av den hamnade på hedningarnas offeraltaren. Ju bättre jag låter Israel få det, desto mer utsmyckar hon de avgudar hon tillber.

² Man bedrar Herren, sin Gud. Folket bär på skuld och måste straffas. Gud ska bryta ner deras avgudaaltaren och krossa deras avgudabilder.

³ Då ska de säga: Vi övergav Herren och han tog vår kung ifrån oss. Men vad gör det? Vad skulle han kunna uträtta!

⁴ De ger löften som de inte tänker hålla. Därför kommer deras straff att skjuta upp som giftigt ogräs i en åker.

⁵ Folket i Samarien oroar sig för kalvguden i Bet-Aven. Både präster och folk sörjer över att de förstörda gudarna förlorat sin ära.

⁶ Deras avgudar ska släpas bort tillsammans med dem själva som byte till den store kungen, när de förs till Assyrien som slavar. Man kommer att håna Israel som litat på en sådan avgud och göra dem till åtlöje.

⁷ Samariens kung ska försvinna som när ett torrt löv flyter bort på vattnet,

⁸ och Avens avgudaaltaren vid Betel, där Israel syndade, ska ödeläggas. Tistlar och törnen ska växa på deras altaren, och man ska ropa till bergen och höjderna att falla över dem och krossa dem.

⁹ Ja, Israel, ända sedan den fruktansvärda natten i Gibea har det bara förekommit synd och åter synd! Ännu har det inte blivit någon bättring. Var det inte rätt att männen i Gibea blev utplånade?

¹⁰ Jag ska komma emot dig för din olydnads skull och samla många nationer mot dig för att straffa dig för dina upprepade synder.

¹¹ Israels folk är vana att tröska säd, ett arbete de trivs med. Aldrig tidigare har jag lagt ett tungt ok på dem, utan jag har sparat deras känsliga nackar. Men nu ska jag sätta ett ok på dem. Juda ska plöja och Israel ska harva, för de ljusa dagarna är förbi.

¹² Så rättfärdighetens goda säd, och ni ska skörda min kärlek! Plöj upp era hårda hjärtan! Nu är det dags att söka Herren, så att han kan låta sin rättfärdighet regna över er.

¹³ Men ni har odlat ondska och skördat synd. Ni har förtjänat er lön genom att tro på en lögn - att en stor armé med många soldater kan ge ett land trygghet!

¹⁴ Därför ska jag låta er få uppleva krigets fasor. Alla era befästningsverk ska falla, precis som Bet-Arbel när Salman ödelade det. Där blev till och med kvinnor och barn krossade till döds.

¹⁵ Detta kommer också att bli ert öde, ni Israels folk, på grund av er stora ondska. Plötsligt en dag ska det vara slut med Israels kung.

Som en fars kärlek

11 När Israel var ett barn älskade jag honom som en son och förde honom ut ur Egypten.

² Men ju mer jag kallade på honom, desto mer gjorde han uppror mot mig, offrade till Baal och frambar rökelse till avgudar.

³ Jag undervisade honom i hans barndom, jag lärde honom att gå och jag bar honom i mina armar. Men han förstår inte att det var jag som räddade honom till livet.

⁴ Som en man leder sin bästa oxe ledde jag Israel framåt med kärlek och omtanke. Jag lyfte av honom oket och såg själv till att han fick mat att äta.

⁵ Men mitt folk ska vända tillbaka till fångenskap. Assyrien ska härska över dem därför att de inte vill vända tillbaka till mig.

⁶ Krig ska svepa fram över deras städer. Deras fiender ska storma in genom portarna och ta dem till fånga i deras fästningar.

⁷ Mitt folk har beslutat att överge mig, och därför har jag dömt dem till slaveri. De ska inte komma undan även om de ropar till mig!

⁸ Men hur ska jag kunna överge dig, Israel? Hur kan jag låta dig gå? Hur ska jag kunna behandla dig som jag behandlade Adma och Seboim? Mitt hjärta ropar högt av smärta. Jag längtar så efter att få hjälpa dig!

⁹ Nej, jag ska inte straffa dig så mycket som min vrede kräver. Jag kan inte låta dig gå under, för jag är Gud och inte en människa. Jag är den Helige, som bor ibland er, och har inte kommit för att förgöra er.

¹⁰ Ni ska till slut följa mig. När jag ryter som ett lejon ska mitt folk med fruktan återvända från sin fångenskap.

¹¹ Som flyttfåglar ska de komma från Egypten, som duvor ska de komma flygande från Assyrien, och jag ska föra dem hem igen. Detta är ett löfte från Herren.

¹² Israel överöser mig med lögner och svek, och Juda vacklar trots att jag är trofast.

Herren vill ha tillbaka sitt folk

12 Israel vänder kappan efter vinden och utsätter sig för stor fara. Han har nämligen gett gåvor till Egypten och Assyrien i hopp om hjälp men får bara lyssna till värdelösa löften.

² Men Herren har också saker att ställa Juda till svars för. Alla Jakobs ättlingar ska få sitt rättvisa straff.

³ När Jakob föddes kämpade han med sin bror, och som vuxen man kämpade han med Gud.

⁴ Ja, han kämpade och vann seger. Han grät och bad om välsignelse, och han fick möta Gud ansikte mot ansikte där vid Betel. Gud talade med honom, han som är

⁵ Herren, härskarornas Gud. Ja, Herren är hans namn.

⁶ Men du måste återvända till din Gud! Lev rättfärdigt och kärleksfullt och lita på din Gud.

⁷ Men mitt folk uppträder som ohederliga köpmän som väger upp sina varor med falska vikter.

⁸ De skryter och säger: Jag är så rik, och allt har jag skaffat mig själv! Men rikedom väger lätt mot synd!

⁹ Jag är Herren, din Gud, som befriade dig från slaveriet i Egypten, och jag är den som ska låta dig bo i tält igen, som du gör varje år under Lövhyddohögtiden.

¹⁰ Jag sände mina profeter för att varna dig med många syner, liknelser och drömmar.

¹¹ Men synden från Gilgal härjar som tidigare, och i rad efter rad, som fåror i en åker, står altaren resta till avgudar. Gilead är också fyllt av dårar, som tillber dessa avgudar.

¹² Jakob flydde till Aram och förtjänade en hustru genom att vakta får.

¹³ Sedan förde Herren sitt folk ut ur Egypten genom en profet, som ledde och försvarade dem.

¹⁴ Men Israel har på ett våldsamt sätt provocerat Herren, har blod på sina händer och kan räkna med Herrens straffdom.

Herrens vrede mot Israel

13 Det brukade vara så att nationerna bävade av fruktan när Israel talade, för han var en mäktig furste. Men han började tillbe Baal och bekräftade därmed sin undergång.

² Nu blir folket mer och mer olydigt. Det smälter ner sitt silver för att gjuta avgudabilder, formade av människohänder. Man säger om dem att de offrar människooffer och kysser guldkalvarna i tillbedjan.

³ Därför ska de upplösas som morgondimman och dunsta bort som dagg. De ska föras bort som agnar av vinden och försvinna som en rök över fälten.

⁴ Jag ensam är er Gud och Herre, och så har det varit ända sedan jag förde er ut ur Egypten. Ni har ingen annan Gud, för det finns inte någon annan Frälsare.

⁵ Jag tog hand om er i den brännande ökenhettan.

⁶ Men när ni hade ätit vad jag gav er och blivit mätta, blev ni stolta och glömde bort mig.

⁷ Därför ska jag komma över er som ett lejon, som en leopard på pass längs vägen.

⁸ Jag ska slita er i stycken som en björnhona, ilsken över att man tagit hennes ungar, ja, som ett lejon ska jag uppsluka er.

⁹ Israel, om jag gör slut på dig, vem ska då kunna rädda dig?

¹⁰ Var är din kung? Varför ropar du inte till honom för att få hjälp? Var är alla landets ledare? Du bad själv om dem!

¹¹ I vrede gav jag dig en kung och i vrede tog jag bort honom.

¹² Israel har samlat på synd och förtjänar att bli straffat.

¹³ En ny födelse erbjuds honom, men han liknar ett foster som blir kvar i moderlivet. Så oförnuftigt! Så dåraktigt!

¹⁴ Ska jag rädda honom från dödsriket? Ska jag befria honom från döden? O död, låt honom få smaka din bitterhet! Du dödsrike, visa dina plågor! Jag kommer inte att visa något medlidande.

¹⁵ Han var den mest framstående av alla sina bröder, men östanvinden, Herrens vind från öknen, ska blåsa stark mot honom och förtorka hans land. Alla hans vattenkällor ska sina och oaserna torka bort.

¹⁶ Samarien måste bära sin skuld för upproret mot Gud. Dess folk ska dödas av den framstormande armén, nyfödda barn ska krossas mot marken och på havande kvinnor ska man sprätta upp magen.

Omvändelse leder till upprättelse

14 O Israel, återvänd till Herren, din Gud. Du är krossad av dina synder!

² Kom till Herren och säg: Herre, ta bort min synd. Var nådig mot oss och ta emot oss, så ska vi offra tackoffer till dig med våra läppar.

³ Assyrien kan inte rädda oss, och själva förmår vi inget. Aldrig mer ska vi kalla det vi gjort med egna händer för 'gudar

⁴ Då ska jag läka såren efter deras avfällighet och trolöshet, min kärlek ska inte veta några gränser och min vrede ska vara borta för alltid!

⁵ Jag ska uppfriska Israel med dagg från himlen. Mitt folk ska blomstra som en lilja och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,

⁶ med grenar som sprider sig åt alla håll som på ett olivträd, och med en doft som av Libanons skogar.

⁷ Folket ska återvända från sin fångenskap och vila i min skugga. De ska vara som en vattenrik trädgård, som en grönskande vinstock och som ljuvligt vin från Libanon.

⁸ O Israel! Håll dig borta från avgudar! Jag lever och är stark! Jag ska se efter dig och ta hand om dig. Jag är som ett grönskande träd med frukt året om. Min nåd ska aldrig svika dig.

⁹ Den som är förståndig tar vara på detta. Den som är klok lyssnar till dessa ord. Herrens vägar är sanna och rätta, och den rättfärdige väljer att vandra på dem. Men den upproriske snavar och faller.