Habackuk 1-3

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Habackuk ställer en fråga till Herren

1 Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:

² Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.

³ Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.

⁴ Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.

⁵ Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.

⁶ Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.

⁷ De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.

⁸ Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.

⁹ Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.

¹⁰ De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.

¹¹ De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.

¹² Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?

¹³ Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?

¹⁴ Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!

¹⁵ Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?

¹⁶ Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!

¹⁷ Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?

Gud svarar Habackuk

2 Jag ska klättra upp i mitt vakttorn för att vänta och se vad Gud har att säga och vilket svar han ger på mitt klagomål.

² Herren sa till mig: Skriv mitt svar klart och tydligt på en tavla och låt en budbärare sprida det åt alla håll.

³ Men det jag planerar kommer inte att hända på en gång. Sakta men säkert närmar sig tiden då synen ska bli verklighet. Misströsta inte om det skulle dröja, för allt detta kommer att ske. Ha bara tålamod! Det ska inte gå en enda dag över tiden!

⁴ Lägg märke till det här: Ogudaktiga människor litar på sig själva, som babylonierna gör. De misslyckas, men den rättfärdige förlitar sig på mig och får leva!

⁵ Dessa högfärdiga babylonier blir förvirrade av allt sitt vindrickande. I sitt övermod har de samlat en mängd nationer under sig, men liksom döden och dödsriket får de aldrig nog.

⁶ Den dag kommer när deras fångar ska håna dem och säga: Rövare! Äntligen är rättvisans stund inne! Nu ska ni få igen för allt krigsbyte ni samlade på hög och för allt ert förtryck och all er grymhet!

⁷ Plötsligt ska era fordringsägare vända sig mot er i vrede och ta allt vad ni har, medan ni står darrande och hjälplösa.

⁸ Ni har ruinerat många folk, men nu ska de ruinera er. Mördare! Ni har förstört både stad och land i er laglöshet.

⁹ Det blir synd om er som gör er rika genom bedrägeri och sedan tror att ni kan leva i säkerhet.

¹⁰ Genom de mord ni begått har ni dragit skam över er och förfelat era liv.

¹¹ Ja, väggarna i era hus ska anklaga er, och bjälkarna i taket ska stämma in i ropen.

¹² Det blir synd om er som bygger upp städer med pengar ni fått genom mord och rån.

¹³ Har inte Herren befallt att det som gudlösa nationer har byggt upp ska bli till aska? De arbetar så flitigt, men allt är förgäves!

¹⁴ Den tid ska komma när jorden ska vara lika full av kunskap om Herrens härlighet som havsdjupen är fulla av vatten.

¹⁵ Det blir synd om er som först slår era grannländer så att de raglar som druckna och sedan utnyttjar dem i deras nakenhet och skam.

¹⁶ Men snart ska er egen härlighet bytas ut mot skam och vanära. Nu är det er tur att dricka er druckna av Guds dom, ända tills ni raglar och faller!

¹⁷ Ni skövlade Libanons skogar, men nu ska ni själva huggas ner. Ni jagade skogens djur för nöjes skull, men nu ska ni själva drabbas av förskräckelse på grund av allt ert dödande och all er grymhet i både stad och land.

¹⁸ Vad vann ni på att tillbe dessa handgjorda avgudabilder? Vilken lögn det är att de skulle kunna ge någon hjälp! Vilka dårar ni var, som litade på sådant som ni själva hade gjort.

¹⁹ Det är sorgligt att man över huvud taget kan komma på tanken att be livlösa trägudar om räddning! Stackars dem som tror att en sten kan komma med goda råd! Hur skulle avgudar kunna föra Guds talan? De är förgyllda med silver och guld, men de har inget liv!

²⁰ Men Herren är i sitt heliga tempel. Låt hela jorden vara stilla inför honom.

Habackuks bön

3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:

² Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!

³ Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!

⁴ Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.

⁵ Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.

⁶ Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!

⁷ Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.

^8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!

¹⁰ Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.

¹¹ Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.

¹² Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.

¹³ Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.

¹⁴ Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.

¹⁵ Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.

¹⁶ Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.

¹⁷ Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma.

¹⁸ Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ Herren är min styrka, och han ska göra mig stadig på foten som en hjort och låta mig gå tryggt och säkert i bergen. (Till körledaren: Denna sång ska sjungas till stränginstrument.)