Habackuk ställer en fråga till Herren

1 Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:

² Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.

³ Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.

⁴ Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.

⁵ Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.

⁶ Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.

⁷ De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.

⁸ Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.

⁹ Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.

¹⁰ De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.

¹¹ De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.

¹² Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?

¹³ Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?

¹⁴ Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!

¹⁵ Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?

¹⁶ Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!

¹⁷ Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?

Gud svarar Habackuk

2 Jag ska klättra upp i mitt vakttorn för att vänta och se vad Gud har att säga och vilket svar han ger på mitt klagomål.

² Herren sa till mig: Skriv mitt svar klart och tydligt på en tavla och låt en budbärare sprida det åt alla håll.

³ Men det jag planerar kommer inte att hända på en gång. Sakta men säkert närmar sig tiden då synen ska bli verklighet. Misströsta inte om det skulle dröja, för allt detta kommer att ske. Ha bara tålamod! Det ska inte gå en enda dag över tiden!

⁴ Lägg märke till det här: Ogudaktiga människor litar på sig själva, som babylonierna gör. De misslyckas, men den rättfärdige förlitar sig på mig och får leva!

⁵ Dessa högfärdiga babylonier blir förvirrade av allt sitt vindrickande. I sitt övermod har de samlat en mängd nationer under sig, men liksom döden och dödsriket får de aldrig nog.

⁶ Den dag kommer när deras fångar ska håna dem och säga: Rövare! Äntligen är rättvisans stund inne! Nu ska ni få igen för allt krigsbyte ni samlade på hög och för allt ert förtryck och all er grymhet!

⁷ Plötsligt ska era fordringsägare vända sig mot er i vrede och ta allt vad ni har, medan ni står darrande och hjälplösa.

⁸ Ni har ruinerat många folk, men nu ska de ruinera er. Mördare! Ni har förstört både stad och land i er laglöshet.

⁹ Det blir synd om er som gör er rika genom bedrägeri och sedan tror att ni kan leva i säkerhet.

¹⁰ Genom de mord ni begått har ni dragit skam över er och förfelat era liv.

¹¹ Ja, väggarna i era hus ska anklaga er, och bjälkarna i taket ska stämma in i ropen.

¹² Det blir synd om er som bygger upp städer med pengar ni fått genom mord och rån.

¹³ Har inte Herren befallt att det som gudlösa nationer har byggt upp ska bli till aska? De arbetar så flitigt, men allt är förgäves!

¹⁴ Den tid ska komma när jorden ska vara lika full av kunskap om Herrens härlighet som havsdjupen är fulla av vatten.

¹⁵ Det blir synd om er som först slår era grannländer så att de raglar som druckna och sedan utnyttjar dem i deras nakenhet och skam.

¹⁶ Men snart ska er egen härlighet bytas ut mot skam och vanära. Nu är det er tur att dricka er druckna av Guds dom, ända tills ni raglar och faller!

¹⁷ Ni skövlade Libanons skogar, men nu ska ni själva huggas ner. Ni jagade skogens djur för nöjes skull, men nu ska ni själva drabbas av förskräckelse på grund av allt ert dödande och all er grymhet i både stad och land.

¹⁸ Vad vann ni på att tillbe dessa handgjorda avgudabilder? Vilken lögn det är att de skulle kunna ge någon hjälp! Vilka dårar ni var, som litade på sådant som ni själva hade gjort.

¹⁹ Det är sorgligt att man över huvud taget kan komma på tanken att be livlösa trägudar om räddning! Stackars dem som tror att en sten kan komma med goda råd! Hur skulle avgudar kunna föra Guds talan? De är förgyllda med silver och guld, men de har inget liv!

²⁰ Men Herren är i sitt heliga tempel. Låt hela jorden vara stilla inför honom.

Habackuks bön

3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:

² Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!

³ Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!

⁴ Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.

⁵ Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.

⁶ Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!

⁷ Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.

^8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!

¹⁰ Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.

¹¹ Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.

¹² Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.

¹³ Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.

¹⁴ Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.

¹⁵ Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.

¹⁶ Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.

¹⁷ Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma.

¹⁸ Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ Herren är min styrka, och han ska göra mig stadig på foten som en hjort och låta mig gå tryggt och säkert i bergen. (Till körledaren: Denna sång ska sjungas till stränginstrument.)

Juda kommer att krossas

1 Detta budskap från Herren kom till Sefanja, son till Kusi, som var son till Gedalja, som var son till Amarja, som var son till Hiskia, under den judiske kungen Josias, Amons sons, regering.

² Jag ska sopa bort allt på hela jorden, säger Herren. Jag ska utplåna

³ både människor och djur och alla de avgudar som människorna tillber. Allt ska utrotas från jorden. Till och med fåglarna under himlen och fiskarna i havet ska jag förgöra.

⁴ Jag ska krossa Juda och Jerusalem med min hand och förgöra det som finns kvar av dem som tillber Baal. Jag ska göra slut på deras avgudapräster, så att man inte ens minns dem.

⁵ De går upp på taken och böjer sig för solen, månen och stjärnorna. De 'följer Herren

⁶ Jag ska också förgöra dem som tidigare tillbad Herren men inte längre gör det, och dem som aldrig älskade Herren eller frågade efter honom.

⁷ Stå tyst och stilla i Herrens närhet, för Herrens vredes dag är nära! Herren har förberett ett stort slag mot sitt folk och har utsett dess bödlar.

⁸ På denna domens dag ska jag straffa alla ledare och furstar i Juda, och alla andra som bär hedniska kläder.

⁹ Ja, jag ska straffa dem som följer hedniska seder och som rövar och mördar för att fylla sin husbondes hus med rikedomar.

¹⁰ Klagorop ska höras från Fiskporten i Jerusalem och från den nya stadsdelen. Från höjderna hörs ljudet av den anstormande armén.

¹¹ Jämra er av sorg i Jerusalems handelskvarter! Köpmän och utpressare, alla ska ni dö.

¹² Med ljus och lykta ska jag söka igenom varje vrå i Jerusalem för att finna dem som sitter där liknöjda i sin synd, likgiltiga för Gud, och tror att han ska låta dem hållas.

¹³ Men deras rikedom ska tas ifrån dem när fienden kommer. De ska inte få bo i de nya hus de har byggt åt sig, och de ska aldrig få dricka vinet från vingårdarna de planterat.

¹⁴ Herrens fruktansvärda dag är nära. Den kommer som en överraskning. Den dagen ska starka män gråta bittert.

¹⁵ Det är den dag då Gud tömmer ut sin vrede, en dag av fruktansvärd ångest, en ödeläggelsens dag, en dag av mörker och tunga moln.

¹⁶ Trumpetsignaler och krigsrop ska höras. Befästa städer och säkra försvarsverk kommer att falla.

¹⁷ Ni ska vara lika hjälplösa som blinda som försöker att finna sin väg, därför att ni har syndat mot Herren. Ert blod ska utgjutas på marken och era kroppar ligga och ruttna på gatorna.

¹⁸ Ert silver och guld ska inte bli till någon nytta på Herrens vredes dag. Ni kan inte köpa er fria med det. Hela jorden ska förstöras av hans heliga vredes eld. Han ska göra ett snabbt slut på alla jordens invånare.

2 Samla er till bön, ni folk utan skamkänsla,

² medan det ännu är tid, innan domen faller och tillfället gått er ur händerna, och innan Herrens fruktansvärda vrede kommer över er och hans vredes dag börjar!

³ Be honom rädda er, alla ni som är ödmjuka inför honom och lyder honom!Vandra i ödmjukhet och gör det som är rätt! Kanske Herren då vill skydda er från sin vrede på domens dag.

Dom över angränsande nationer

⁴ Gasa ska bli övergivet, Askelon läggas i ruiner, Asdod vara tomt på folk redan vid middagstid och Ekron uppryckt med rötterna. Alla filisteernas städer ska lämnas öde.

⁵ Och ve er kereteer och filisteer, som bor utmed kusten och inne i Kanaans land, för domen ska drabba er också. Herren ska utplåna er, så att inte en enda av er lämnas kvar.

⁶ Kustlandet med alla sina städer ska bli betesmark, där herdar slår läger med sina hjordar.

⁷ Där ska den lilla återstoden av Juda stam få sina betesmarker. De ska lägga sig och vila i de övergivna husen i Askelon, för Herren Gud ska komma till sitt folk i barmhärtighet och upprätta det på nytt.

⁸ Jag har hört Moabs och Ammons smädelser och hån mot mitt folk och vet hur de trängt in i deras land.

⁹ Så sant jag lever, säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, Moab och Ammon ska förgås precis som Sodom och Gomorra. De ska ligga öde för alltid, och allt som återstår där är brännässlor och saltgropar. De av mitt folk som överlever ska plundra dem.

¹⁰ De ska straffas för sitt högmod och för att de förhävt sig över Guds folk.

¹¹ Herren ska göra fruktansvärda ting mot dem. Han ska visa hur maktlösa alla jordens gudar är, och alla ska tillbe honom, var och en i sitt land över hela världen.

¹² Ni etiopier ska också bli slagna av hans svärd,

¹³ och även länderna i norr. Han ska förgöra Assyrien och Nineve.

¹⁴ Den en gång så stolta staden ska bli betesmark för får, och alla slags vilda djur ska hålla till där. Gamar och ugglor ska bo bland dess ruiner och deras skrin eka genom tomma fönster. Alla dörrhål ska vara igentäppta av nedrasat tegel och cederbjälkarna i husen ska ligga synliga.

¹⁵ Detta kommer att bli ödet för denna stora och mäktiga stad som en gång kände sig så säker och som sa till sig själv: I hela världen finns ingen stad som kan mäta sig med mig. Men se hur den nu har blivit en ruinstad, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går förbi och ser den ska skaka på huvudet i förundran.

Domen ska gå också över Jerusalem

3 Ve det orena och syndfulla Jerusalem, den grymma och ondskefulla staden!

² I sin stolthet vill hon inte ens lyssna till Herrens röst. Ingen kan säga något till henne, för hon vägrar att ta emot rättelse. Hon litar inte på Herren, hon söker inte Gud.

³ Hennes ledare är som rytande lejon som jagar efter byte och försöker roffa åt sig allt de kan. Hennes domare är som hungriga vargar. De jagar i skymningen, och i gryningen finns inte ett spår kvar av det byte de fällt under natten.

⁴ Hennes profeter är lögnare som söker sitt eget, hennes präster orenar templet med sin olydnad mot Guds lagar.

⁵ Men Herren är där inne i staden, och han gör inget orätt. För var dag blir hans rättvisa mer uppenbar, men ingen frågar efter den. De ogudaktiga har ingen skam i kroppen.

⁶ Jag har utrotat många folk och rivit ner deras fästen. Jag har lämnat deras gator övergivna och deras städer ödelagda utan en enda överlevande som kan berätta vad som hänt.

⁷ Jag tänkte: 'Nu ska de väl lyssna till mig och ta vara på mina varningar så att jag inte behöver slå dem på nytt'. Men nej! Hur mycket jag än straffade dem, fortsatte de på sina ogudaktiga vägar.

⁸ Men Herren säger: Ha tålamod! Snart kommer den dag då jag ska stå upp och anklaga dessa ogudaktiga folk. För jag har beslutat mig för att samla alla kungariken på jorden och tömma min vrede över dem. Hela jorden ska förgöras i min heliga vredes eld.

En dag av hopp ska komma

⁹ Vid den tiden ska jag ge folken ett rent språk, så att alla kan tillbe Herren tillsammans och tjäna honom sida vid sida.

¹⁰ De som bor långt bortom floderna i Etiopien ska komma med sina offer och be mig att bli deras Gud igen.

¹¹ Då ska ni inte längre behöva skämmas, och ni ska inte längre göra uppror mot mig, för jag ska utrota alla stolta och högmodiga människor bland er. Det ska inte finnas någon stolthet eller något högmod på mitt heliga berg.

¹² De som blir kvar är de ödmjuka som litar på Herrens namn.

¹³ Den kvarleva som återstår av Israel kommer inte att synda, ljuga och bedra. De ska leva i frid och ro, lägga sig till vila i trygghet och ingen ska kunna skrämma dem.

¹⁴ Sjung, dotter Sion! Jubla, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta!

¹⁵ Herren har tagit bort straffdomarna över dig och förskingrat din fiendes arméer. Och Herren själv, Israels kung, ska bo bland er. Äntligen är era svårigheter över, och ni ska inte längre behöva vara rädda för någonting.

¹⁶ På den dagen ska man säga till alla i Jerusalem: Var inte rädda, håll modet uppe!

^17-18 Herren, er Gud, har kommit för att bo bland er. Han är en hjälte som kan frälsa! Han ska glädjas över er, och han älskar er och ska inte anklaga er mer. Hör jag en kör som sjunger glädjesånger? Nej, det är Herren själv som fröjdas över er i en glädjesång:Jag har samlat era sårade och tvättat bort er skam.

¹⁹ Jag ska allvarligt gå till rätta med era förtryckare.Jag ska rädda de svaga och hjälplösa och samla ihop dem som jagats bort. Jag ska upprätta de landsflyktiga som blivit hånade och vanärade.

²⁰ På den dagen ska jag samla er igen, föra er tillbaka hem och ge er ett namn med ära, ett väl ansett namn bland alla folk på jorden, och de ska prisa er när jag inför era egna ögon återlämnar era rikedomar, säger Herren.