7 Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.

² Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje

³ och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.

⁴ Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.

⁵ Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.

⁶ Han var 600 år när översvämningen kom.

⁷ Han gick ombord på båten med sin hustru, sina söner och deras hustrur, för att fly undan översvämningen.

^8-9 Tillsammans med dem fanns alla djur, både de som kunde ätas och offras, och de som inte var avsedda för detta, och alla fåglar och kräldjur. De kom in i båten parvis, hanar och honor, precis som Gud hade befallt Noa.

^10-12 En vecka senare, när Noa var 600 år, två månader och sjutton dagar gammal, började regnet komma i skyfall från himlen. Vatten från underjordiska källor vällde fram ur jorden under fyrtio dygn.

¹³ Men Noa hade samma dag gått in i båten med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur.

^14-15 Tillsammans med dem i båten fanns par av varje djurart, husdjur och vilda djur, dessutom kräldjur och fåglar av varje art.

¹⁶ De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem.

¹⁷ Under fyrtio dagar brusade vattenmassorna fram. De täckte marken och lyfte båten högt ovanför jorden.

¹⁸ Vattnet steg högre och högre, men båten flöt tryggt.

^19-20 Slutligen täckte vattnet alla berg och stod flera meter över de högsta topparna.

²¹ Jordens alla levande varelser drunknade, fåglar, husdjur, vilda djur, kräldjur och hela mänskligheten.

²² Allt som andades och levde på torra land,

²³ ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva.

²⁴ Vattnet täckte jorden i 150 dagar.

8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.

² De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.

^3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.

⁵ Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.

⁶ Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret

⁷ och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.

⁸ Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,

⁹ men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.

¹⁰ Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,

¹¹ och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.

¹² En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.

¹³ Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.

¹⁴ Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.

^15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.

¹⁷ Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.

^18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.

²⁰ Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.

²¹ Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.

²² Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt.

Jorden befolkas på nytt

9 Gud välsignade Noa och hans söner och uppmanade dem att skaffa många barn och att åter befolka jorden.

^2-3 Alla vilda djur och fåglar och fiskar kommer att vara rädda för er, förklarade Gud för honom, för jag har ställt dem under er makt. Ni kan använda dem till mat tillsammans med säden och grönsakerna.

⁴ Men ät aldrig djur, om inte blodet har runnit ut!

^5-6 Att döda människor är förbjudet. Djur som dödar människor måste dö, liksom varje människa som mördar. Att döda en människa är nämligen att döda någon som är skapad lik Gud.

⁷ Ja, jag vill att du ska få många barn och befolka jorden och härska över den.

Regnbågen

⁸ Sedan sa Gud till Noa och hans söner:

^9-11 Jag lovar er och era barn och de djur som ni tog med er, alla dessa fåglar och boskapsdjur och vilda djur, att aldrig mer låta en översvämning fördärva jorden.

¹² Jag ska bekräfta mitt löfte med ett tecken:

¹³ Till tidens ände ska min regnbåge finnas i skyn. Den ska påminna om mitt löfte till er och till hela jorden.

¹⁴ När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen,

¹⁵ och jag ska komma ihåg mitt löfte till er och till varje varelse att aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och förgöra allt liv.

^16-17 Jag ska se regnbågen i skyn och komma ihåg mitt löfte till alla levande varelser på jorden.

Noas ättlingar

¹⁸ Noas tre söner hette Sem, Ham och Jafet. (Ham är stamfader till kananeerna.)

¹⁹ Alla folken på jorden härstammar från Noas tre söner.

^20-21 Noa blev lantbrukare och planterade en vingård och odlade vin. En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, såg Ham (Kanaans stamfar)

²² sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder.

²³ Då tog Sem och Jafet en mantel och höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och lät den falla över Noa för att skyla hans nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll.

^24-25 När Noa vaknade ur sin druckenhet och sömn och fick reda på vad som hade hänt, och vad hans yngre son Ham hade gjort, förbannade han Hams ättlingar:En förbannelse ska vila över kananeerna, svor han. De ska bli de lägsta av slavarna till Sems och Jafets ättlingar.

^26-27 Sedan sa han: Gud välsigne Sem, och må Kanaan bli hans slav. Gud välsigne Jafet. Låt honom få del av Sems framgångar. Och låt Kanaan bli hans slav.

²⁸ Noa levde ytterligare 350 år efter översvämningen

²⁹ och var 950 år gammal när han dog.

Johannes döparen förbereder vägen för Jesus

3 Medan de nu bodde i Nasaret började Johannes döparen predika ute i den judiska öknen. Huvudpunkterna i hans budskap var:

² Vänd er bort från era synder! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära.

³ Profeten Jesaja hade många hundra år tidigare berättat om Johannes uppgift och sagt: Jag hör ett rop från öknen. Bered vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra.

⁴ Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han bar ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung.

⁵ Folk från Jerusalem och från hela Jordandalen och från alla delar av Judeen kom ut i öknen för att höra honom predika.

⁶ Och när de bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

⁷ Men när han såg att också många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta kritiserade och varnade han dem:Ni ormyngel! Hur kan ni tro att ni ska klara er undan Guds kommande dom?

⁸ Först måste ni bevisa att ni vänt er bort från er synd genom att göra det som är rätt och riktigt.

⁹ Försök inte att komma undan som ni är genom att tänka: 'Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.' Det hjälper inte. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!

¹⁰ Yxan är redan satt till roten av träden, och vartenda träd som inte bär frukt ska huggas ner och brännas upp.

¹¹ Den som omvänder sig från sina synder döper jag i vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte är värdig att ens röra vid hans skor! Han kommer att döpa er i den helige Ande och i eld.

¹² Han har skyffeln i handen och han ska noga städa upp på sitt loggolv. Sedan han skilt agnarna från vetet ska han bränna upp dem i en eld som aldrig slocknar, och vetet ska han samla in i ladan.

Johannes döper Jesus

¹³ Också Jesus lämnade sitt hem i Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,

¹⁴ men Johannes ville inte döpa honom.Han sa: Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.

¹⁵ Men Jesus svarade: Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill. Då döpte Johannes honom.

¹⁶ I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva.

¹⁷ Och en röst från himlen sa:Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Jag gläder mig över honom.