Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad.

² Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

³ Herren talade nu till Jakob och sa till honom: Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.

⁴ Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna,

⁵ för att få tala med dem.Er far har vänt sig mot mig, sa han till dem, men mina förfäders Gud har varit med mig.

⁶ Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far,

⁷ men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig!

⁸ Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga!

⁹ På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad.

¹⁰ Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga.

¹¹ I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig

¹² och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig

¹³ 'Jag är den Gud du mötte i Betel

¹⁴ Rakel och Lea svarade: Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom!

¹⁵ Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat.

¹⁶ De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig.

^17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land.

²¹ På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning.

²² Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.

²³ Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.

²⁴ Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!

²⁵ Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.

²⁶ Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?

²⁷ Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?

²⁸ Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!

²⁹ Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'

³⁰ Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?

³¹ Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.

³² Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.

³³ Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.

³⁴ Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.

³⁵ Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.

^36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. Har du hittat något? frågade han. Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är!

³⁸ I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat.

³⁹ Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte.

⁴⁰ Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter.

⁴¹ Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger!

⁴² Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll.

⁴³ Laban svarade: Dessa kvinnor är mina döttrar, och dessa barn är mina och dessa hjordar och allt du äger. Allt är mitt. Hur skulle jag då kunna skada mina egna döttrar och barnbarn?

⁴⁴ Låt oss i stället sluta förbund med varandra och leva i fred för all framtid.

⁴⁵ Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke,

⁴⁶ och sa till sina män att samla stenar och göra ett stenröse, och Jakob och Laban åt tillsammans bredvid röset.

^47-48 De kallade det för vittnesröset - Jegar-sahaduta på Labans språk och Galed på Jakobs språk.Detta stenröse ska hjälpa oss att minnas den här dagen, sa Laban.

⁴⁹ Det kallades därför också för vakttornet (Mispa), för Laban sa: Må Herren se till att vi håller detta löfte, även när vi är utom synhåll för varandra.

⁵⁰ Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det.

^51-52 Detta röse, fortsatte Laban, står mellan oss som en bekräftelse på våra löften att jag inte ska gå förbi denna plats för att anfalla dig och att du inte heller ska passera den för att anfalla mig.

⁵³ Jag kallar på Abrahams och Nahors Gud och din fars Gud och ber att han ska döma mellan oss.Då svor Jakob en ed inför sin far Isaks mäktige Gud att han skulle respektera denna gränslinje.

⁵⁴ Sedan offrade Jakob ett offer till Gud på bergets topp och inbjöd sina följeslagare till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget.

⁵⁵ Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn och välsignade dem och återvände hem.

Jakob ger Esau gåvor

^1-2 Jakob och hans familj startade på nytt sin resa, och Guds änglar kom för att möta honom. När han såg det, utropade han: Gud bor här, och han kallade platsen för Guds område.

³ Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir i landet Edom.

⁴ Säg så här till min herre, Esau, sa Jakob. Detta är en hälsning från din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med vår morbror Laban tills nu, och

⁵ jag äger oxar, åsnor, får och har många tjänare, både män och kvinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att du ska veta att jag är på väg till dig, och jag hoppas att du kommer att vara vänligt inställd mot oss.

⁶ Budbärarna återvände med nyheten att Esau var på väg för att möta Jakob tillsammans med en armé på 400 man!

⁷ Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper.

⁸ Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly, tänkte han.

⁹ Sedan bad Jakob: Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig.

¹⁰ Jag är ovärdig den kärleksfulla omsorg som du har visat mig gång på gång, precis som du lovade mig. När jag lämnade hemmet ägde jag ju ingenting utom en vandringsstav, och nu, nu har jag två hela arméer!

¹¹ Herre, rädda mig från att behöva gå under för min bror Esaus hand, för jag är rädd, fruktansvärt rädd att han ska komma och döda mig och dessa mödrar med mina barn.

¹² Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, alltför många för att man ska kunna räkna dem.

^13-15 Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl.

¹⁶ Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp.

¹⁷ Han instruerade också männen som drev den första gruppen: När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?'

¹⁸ så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!'

¹⁹ Jakob gav samma instruktion till varje tjänare.

²⁰ Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! Kanske kommer han att vara vänlig mot oss, hoppades Jakob.

²¹ Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

^22-24 Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen.

²⁵ När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led.

²⁶ Sedan sa han: Släpp mig, för det håller på att bli ljust. Men Jakob svarade: Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.

²⁷ Vad heter du? frågade mannen.Jakob, blev svaret.

²⁸ Det heter du inte längre! sa mannen till honom. Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik.

²⁹ Vad heter du? frågade Jakob.Varför frågar du om mitt namn, sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

³⁰ Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.

³¹ I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan.

³² Det är därför som Israels folk än i dag inte äter höftmuskeln, där den är fästad vid höften.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

¹⁸ När han sa detta kom föreståndaren för synagogan på platsen och föll ner framför honom. Min lilla dotter har just dött, sa han. Kom och lägg händerna på henne så får hon liv igen.

¹⁹ Medan Jesus och lärjungarna var på väg till hans hus kom

²⁰ en kvinna, som under tolv år lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,

²¹ för hon tänkte att om hon bara rörde vid honom så skulle hon bli frisk.

²² Då vände Jesus sig om och fick se henne: Min dotter, sa han, var inte orolig! Din tro har botat dig. Och från det ögonblicket var kvinnan frisk.

²³ När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och mötte alla människor som klagade högljutt och hörde deras begravningsmusik,

²⁴ sa han: Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara. Då hånlog alla åt honom.

²⁵ När folket till slut hade gått ut gick Jesus in i rummet där flickan låg. Han tog henne i handen, och hon reste sig upp och var helt frisk.

²⁶ Berättelsen om det fantastiska som hade hänt spred sig som en löpeld i hela området där omkring.

Jesus botar blinda och stumma

²⁷ När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: Du som är kung Davids son, hjälp oss.

²⁸ De gick efter honom till det hus där han bodde. Då frågade Jesus dem: Tror ni att jag kan bota er? Ja, Herre, svarade de. Det gör vi.

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sa: Det ni tror ska ske.

³⁰ Och plötsligt kunde de se! Men trots att Jesus varnade dem strängt för att berätta detta för någon,

³¹ gick snart ryktet om honom över hela staden.

³² När de hade gått kom man till Jesus med en man som inte kunde tala, därför att en ond ande bodde i honom.

³³ Men Jesus drev ut anden, och med detsamma kunde mannen tala. Och människorna häpnade. Aldrig förr har vi sett något sådant som detta hända! utropade de.

³⁴ Men fariseerna sa: Varför tror ni att han kan driva ut onda andar? Han är naturligtvis själv besatt av en ond ande, nämligen av Satan, de onda andarnas kung!

Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.

³⁶ När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.

³⁷ Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.

³⁸ Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.

Read full chapter