Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.

² På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.

³ Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

⁴ Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.

⁵ Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.

⁶ Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.

⁷ Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!

⁸ Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.

⁹ Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.

¹⁰ Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.

¹¹ Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!

^12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.

¹⁴ Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.

Rakel och Lea

¹⁵ När Jakob hade varit där ungefär en månad,sa Laban en dag till honom: Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?

¹⁶ Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.

¹⁷ Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.

¹⁸ Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år.

¹⁹ Det går jag med på! svarade Laban. Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen.

²⁰ Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.

²¹ Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop.Jag har uppfyllt min del av kontraktet, sa Jakob till Laban. Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne.

²² Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.

²³ När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.

²⁴ Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.

²⁵ På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med.Vad är detta för något? utbrast Jakob. Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?

²⁶ Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre, svarade Laban.

²⁷ Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!

²⁸ Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.

²⁹ Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.

³⁰ Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

³¹ Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.

³² Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig.

³³ Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.

³⁴ Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!

³⁵ Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: Nu vill jag prisa Herren! Sedan fick hon inga fler barn.

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.

² Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.

³ Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!

⁴ Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,

⁵ och hon blev med barn och gav honom en son.

⁶ Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.

⁷ Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.

⁸ Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!

⁹ När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,

¹⁰ och snart gav också Silpa honom en son.

¹¹ Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).

¹² Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,

¹³ och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!

¹⁴ En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)

¹⁵ Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.

¹⁶ När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.

¹⁷ Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.

¹⁸ Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.

¹⁹ Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.

²⁰ Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.

²¹ Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.

²² Då kom Gud ihåg Rakels böner.

^23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.

Jakob blir en rik man

²⁵ Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: Jag vill resa tillbaka hem.

²⁶ Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!

²⁷ Lämna mig inte, svarade Laban, för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här.

²⁸ Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär.

²⁹ Jakob svarade: Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal.

³⁰ Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?

^31-32 Vad är det du begär? upprepade Laban.Jakob svarade: Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig.

³³ Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig.

³⁴ Överenskommet! svarade Laban. Vi gör som du säger!

^35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord.

³⁷ Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem.

³⁸ Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid.

^39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans.

⁴¹ Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem,

⁴² men han gjorde det inte med de svagare.

⁴³ På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.

Jesus botar en lam man

9 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.

² Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!

³ Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.

⁴ Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?

⁵ Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:

⁶ Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!

⁷ Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.

⁸ När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!

Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge

⁹ När Jesus gick vidare därifrån fick han se en skatteindrivare, Matteus, sitta utanför tullhuset. Kom och följ med mig, sa Jesus till honom, och Matteus reste sig och följde med Jesus.

¹⁰ När Jesus och hans lärjungar senare åt middag i Matteus hem fanns det bland gästerna många av hans kolleger men även en del annat ökänt folk.

¹¹ Fariseerna var upprörda: Hur kommer det sig att er lärare umgås med sådant slödder? frågade de lärjungarna.Jesus hörde det och svarade:

¹² Därför att de som är friska inte behöver någon läkare! Det är de sjuka som behöver det!

¹³ Sedan tillade han: Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: 'Det är inte era offer och era gåvor som jag bryr mig om, utan att ni visar medlidande.' Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta mig an dem som redan känner honom.

Frågor om fastan och sabbaten

¹⁴ En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?

¹⁵ Ska bröllopsgästerna sörja och vara utan mat medan brudgummen är hos dem? frågade Jesus. Den dag kommer när jag inte längre är här. Då kommer de att ha gott om tid att fasta.

¹⁶ Ingen lagar ett gammalt klädesplagg genom att sätta på ett stycke nytt tyg, för det nya tyget kommer att krympa och göra hålet ännu större.

¹⁷ Och inte heller är det någon som häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser så spricker säckarna och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya vinsäckar, för då har man båda delarna i behåll.

Read full chapter