Abraham ljuger för kung Abimelek

20 Abraham flyttade så småningom söderut till Negev och bosatte sig mellan Kades och Sur. Under en tid var han i staden Gerar,

² och där lät han förstå att Sara var hans syster. Då sände kung Abimelek bud efter henne och såg till att hon blev förd till honom i palatset.

³ Men den natten kom Gud till honom i en dröm och sa: Du är dödens, för den kvinna du har tagit till dig är gift.

⁴ Men Abimelek hade inte legat med henne ännu, så han sa: Herre, vill du döda en oskyldig man?

⁵ Han påstod ju att hon var hans syster. Och hon själv sa: 'Ja, han är min bror.' Jag har inte haft den minsta tanke på att göra något ont eller något felaktigt.

⁶ Ja, jag vet det, svarade Herren. Det är därför som jag har hindrat dig från att synda emot mig, och därför lät jag dig inte röra henne.

⁷ Återlämna henne nu till hennes man. Han ska be för dig så att du får leva, för han är en profet. Men om du inte återlämnar henne till honom, är du och hela din familj dödsdömda.

⁸ Nästa morgon steg kungen upp tidigt och sammankallade snabbt ett möte för hela palatspersonalen. Han talade om för dem vad som hade hänt, och de blev allesammans mycket rädda.

^9-10 Sedan kallade kungen på Abraham. Vad är det du har gjort med oss? frågade han. Och vad har jag gjort, för att du ska behandla mig på detta sätt och göra mig och mitt kungarike skyldiga till denna stora synd? Vem kunde tro detta om dig? Vad har fått dig att begå en sådan ond handling?

^11-12 Abraham svarade: Jag räknade med att detta var en gudlös plats. Jag tänkte att ni säkert skulle vilja ha min hustru och att ni kunde döda mig för att få henne. Dessutom är hon faktiskt min syster, eller åtminstone halvsyster, för vi har samma far. Men jag är gift med henne.

¹³ När Gud skickade ut mig på den långa resan från mitt barndomshem, sa jag till henne: 'Var snäll och säg att du är min syster vart vi än kommer.'

¹⁴ Då tog kung Abimelek får och oxar och tjänare, både män och kvinnor, och gav till Abraham samtidigt som han återlämnade Sara.

¹⁵ Se dig omkring i mitt rike och välj själv var du vill bo, sa kungen till honom.

¹⁶ Sedan vände han sig till Sara: Se här, sa han, jag ger din 'bror' 1.000 silverstycken som ersättning för den personliga skada jag vållat och som betalning för de krav som ni kan ha mot mig. På så sätt har alla fått rättvisa.

¹⁷ Då bad Abraham till Gud att han skulle bota kungen och drottningen och de andra kvinnorna i familjen så att de skulle kunna få barn.

¹⁸ Gud hade nämligen slagit alla kvinnorna med ofruktsamhet, för att straffa Abimelek för att han tagit Abrahams fru till sig.

Isak föds

^1-2 Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.

³ Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.

^4-5 Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.

⁶ Sara sa: Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.

⁷ Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!

Hagar och Ismael drivs ut i öknen

⁸ Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.

⁹ Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,

¹⁰ vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på.

¹¹ Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.

¹² Men Gud sa till Abraham: Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.

¹³ Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din.

¹⁴ Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.

¹⁵ När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske

¹⁶ och gick bort och satte sig en bit därifrån. Jag vill inte se honom dö, sa hon och brast ut i våldsam gråt.

¹⁷ Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.

¹⁸ Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar.

¹⁹ Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.

^20-21 Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.

En viktig källa

²² Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör.

²³ Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig.

²⁴ Abraham svarade: Det svär jag på!

²⁵ Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare.

²⁶ Detta är första gången jag hör talas om det, sa kungen. Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?

²⁷ Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund.

^28-29 Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: Varför gör du så?

³⁰ Abraham svarade: Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig.

³¹ Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund.

³² Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen.

³³ Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet.

³⁴ Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.

Gud prövar Abraham

22 En tid senare prövade Gud Abrahams tro och lydnad. Abraham! ropade Gud.Ja, Herre, svarade han.

² Tag med dig din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig!

³ Följande morgon steg Abraham upp tidigt, högg ved till elden på altaret, sadlade sin åsna, tog med sig sonen Isak och två unga tjänare och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.

⁴ På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.

⁵ Stanna här med åsnan, sa Abraham till de unga männen, så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.

⁶ Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar kniven och flintan för att få eld. Tillsammans fortsatte de vidare.

⁷ Far, frågade Isak, vi har ved och vi har flinta att göra upp eld med, men var är lammet till offret?

⁸ Gud ska ordna det, min son, svarade Abraham, medan de gick vidare.

⁹ När de kom fram till platsen som Gud hade visat Abraham byggde han ett altare, och på det lade han i ordning veden till elden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.

¹⁰ Så höjde Abraham kniven för att döda sin son och offra honom.

¹¹ I det ögonblicket ropade Guds ängel från himlen: Abraham! Abraham!Ja, Herre! svarade han.

¹² Lägg bort kniven! Skada inte pojken på något sätt, för jag vet att Gud betyder mest i ditt liv. Du har inte undanhållit något från mig, inte ens din älskade son.

¹³ Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.

¹⁴ Abraham kallade platsen 'Herren utser

¹⁵ Sedan kallade Guds ängel än en gång på Abraham från himlen.

¹⁶ Jag, Herren, har svurit vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit din älskade son från mig,

¹⁷ ska jag välsigna dig med så rikliga välsignelser att du inte kan räkna dem, och jag ska mångdubbla dina efterkommande till tusentals miljoner, lika omöjliga att räkna som stjärnorna ovanför dig på himlen och som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att besegra sina fiender

¹⁸ och bli en välsignelse för alla folk, och detta ska ske därför att du har varit lydig mot mig.

¹⁹ Sedan återvände de till tjänarna och reste tillbaka hem till Beer-Seba.

^20-23 En tid därefter fick de ett meddelande om att Milka, Abrahams bror Nahors hustru, hade fått åtta söner. Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel (Arams far), Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel (Rebeckas far).

²⁴ Nahor hade också fyra andra barn med sin bihustru Reuma, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

Om pengar

¹⁹ Skaffa er inte rikedomar här på jorden. De förlorar snart sitt värde och kan bli stulna.

²⁰ Samla dem i himlen i stället där de aldrig kommer att förlora sitt värde och där de är säkra för tjuvar.

²¹ Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta att vara där.

²² Om ditt öga är rent blir det ljust i ditt inre.

²³ Men om ditt öga är förmörkat av onda tankar och begär så är du i djupt andligt mörker, och det mörkret är verkligen nattsvart!

²⁴ Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.

Om oro och bekymmer

²⁵ Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig.

²⁶ Se på fåglarna! De oroar sig inte över vad de ska äta. De behöver inte så eller skörda eller skaffa sig matförråd för er himmelske Far ger dem mat. Och ni är mycket mer värda för honom än de.

²⁷ Kan all er oro lägga ett enda ögonblick till era liv?

²⁸ Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på liljorna på fälten. De bekymrar sig inte för sina kläder.

²⁹ Och ändå var inte kung Salomo i all sin prakt så vackert klädd som de.

³⁰ Och om Gud nu på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som står här i dag och är borta i morgon, ska han då inte ha omsorg om er? Litar ni alltjämt så lite på Gud?

^31-32 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka. Varför är ni som de som inte känner honom? De jagar efter allt detta och bekymrar sig för det. Men er himmelske Far vet redan vad ni behöver.

³³ Och han kommer att med glädje ge er allt vad ni behöver, om ni ger honom första platsen i era liv och lever efter hans vilja.

³⁴ Bekymra er alltså inte för morgondagen. Även den kommer Gud att ta hand om.

Read full chapter