Hesekiel 9-12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Avgudadyrkare ska dö
9 Sedan ropade han högt: Sänd efter stadens väktare! Säg till dem att ta med sig sina vapen!
2 När han ropade kom sex män ut genom den övre norra porten, och var och en av dem var beväpnad med dödsbringande vapen. En sjunde hade linnekläder och ett pennskrin fastbundet vid midjan. De gick allesammans in i templet och ställde sig vid kopparaltaret.
3 Och Israels Guds härlighet höjde sig från keruberna som den hade vilat på och flyttade sig till templets ingång.Herren ropade till mannen som hade pennskrinet
4 och sa till honom: Gå runt på Jerusalems gator och gör ett märke i pannan på varje människa som gråter och suckar över all den synd hon ser omkring sig.
5 Sedan hörde jag Herren säga till de andra männen: Följ efter honom och döda alla som inte har märket på pannan. Låt ingen komma undan!
6 Döda dem allesammans, gamla och unga, ja, även kvinnor, flickor och barn. Men rör inte dem som har märket i pannan. Börja här utanför templet!De började alltså med att döda de sjuttio äldste, som stod framför templet.
7 Och han sa: Orena templet! Fyll förgården med kropparna av dem ni dödat! Gå nu!De gick då ut i staden och gjorde som de hade blivit tillsagda.
8 Medan de utförde sina order, var jag ensam. Jag föll ner på marken med ansiktet mot jorden och ropade: O, Herre, min Gud! Ska din vrede mot Jerusalem utplåna allt som finns kvar i Israel?
9 Men han sa till mig: Israels och Judas synder är så stora, och hela landet är fullt av blod och orättvisa. Man säger: 'Herren ser inget! Han har glömt oss!'
10 Därför kommer jag inte att skona dem eller ha något förbarmande med dem utan betala igen för allt vad de har gjort.
11 Då kom mannen i linnekläder tillbaka och sa: Jag har utfört uppdraget du gav mig.
Brinnande kol över Jerusalem
10 Över kerubernas huvuden visade sig plötsligt en tron av vacker blå safir.
2 Herren sa till mannen i linnekläderna: Gå in mellan de snurrande hjulen under keruberna, ta en handfull brinnande kol och sprid ut dem över staden.Han gjorde det medan jag såg på.
3 Keruberna stod vid södra delen av templet när mannen gick in, och härlighetens moln uppfyllde den inre förgården.
4 Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruberna och flyttade sig till tempelingången. Templet fylldes av molnet, och hela förgården var full av glansen från Guds härlighet.
5 Ljudet av kerubernas vingar var som den Allsmäktiges röst när han talar, och det hördes tydligt ut till yttre förgården.
6 När Herren bad mannen i linnekläderna att gå in mellan keruberna och ta en handfull brinnande kol, som fanns mellan hjulen, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.
7-8 En av keruberna sträckte ut sin hand (varje kerub hade något som liknade människohänder under sina vingar) och tog några glödande kol från den flammande elden mellan keruberna och lade dem i händerna på mannen med linnekläderna. Han tog emot kolen och gick ut därifrån.
9-13 Var och en av de fyra keruberna hade ett hjul bredvid sig. Jag hörde att man kallade dem 'de vinande hjulen'. Vart och ett av dem hade ett annat hjul insatt i sig. De gnistrade som krysolit. På grund av hjulens konstruktion kunde keruberna gå rakt fram åt alla fyra hållen. De behövde inte vända sig när de ändrade riktning, utan kunde gå åt de fyra håll som deras ansikten var vända mot. Vart och ett av de fyra hjulen var täckt med ögon, både på hjulringarna och ekrarna.
14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första liknade en tjur, det andra en människa, det tredje ett lejon och det fjärde en örn.
15-16 Detta var samma varelser som jag hade sett vid kanalen Kebar, och när de flög upp i luften följde också hjulen med dem.
17 När keruberna stod stilla var hjulen också stilla, för kerubernas ande fanns i hjulen.
18 Sedan flyttade sig Herrens härlighet från tempeldörren och kom över keruberna.
19 Medan jag stod där och såg på, flög keruberna med hjulen bredvid sig till templets östra port. Och Israels Guds härlighet var över dem.
20 Det var samma levande varelser som jag hade sett under Israels Gud vid kanalen Kebar. Jag visste att det var desamma,
21 för var och en hade fyra ansikten och fyra vingar med något som liknade människohänder under vingarna.
22 Deras ansikten var också likadana som dem jag hade sett vid kanalen, och de färdades rakt fram, precis som de andra hade gjort.
Herren ska återsamla Israel
11 Sedan lyfte anden upp mig och förde mig över till templets östra port, där jag fick se tjugofem av de mest framstående männen i staden och bland dem de två officerarna Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son.
2 Då sa anden till mig: Du människa, det är de här männen som är skyldiga till alla de dåliga råd som man får i den här staden.
3 De säger till folket: 'Nu är det dags att bygga upp Jerusalem, för vår stad är som en sköld av järn och kommer att skydda oss från allt ont.'
4 Därför ska du, människa, profetera högt och tydligt mot dem.
5 Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig att säga detta: Herren säger till Israels folk: Är det så ni säger? Ja, jag vet det, för allt som ni tänker känner jag till. Jag vet om varje tanke ni får.
6 Ni har dödat oavbrutet och fyllt gatorna i staden med era offer.
7 Därför säger Herren Gud: Tror ni att den här staden är som en sköld av järn? Nej, det är den inte! Den kommer inte att skydda er. Era slagna kommer att få ligga kvar bakom den skölden, men ni kommer att släpas fram och dödas.
8 Jag kommer att utsätta er för det krig ni har varit så rädda för, säger Herren Gud,
9 och jag kommer att ta er bort från Jerusalem och överlämna åt främlingar att verkställa min dom över er.
10 Ni ska alla bli dödade, och jag ska låta döma er vid Israels gränser, och ni ska förstå att jag är Herren.
11 Nej, den här staden kommer inte att vara någon järnsköld för er, som ni skulle kunna känna er trygga bakom. Jag kommer att jaga er ända bort till Israels gräns,
12 och ni ska förstå att jag är Herren. Ni har inte varit lydiga mot mig utan i stället följt sedvänjorna hos folken runt omkring er.
13 Medan jag profeterade dog plötsligt Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade: Herre, min Gud, tänker du döda varenda en i Israel?
14 Än en gång kom ett budskap från Herren:
15 Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'
16 Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,
17 och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.
18 När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.
19 Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,
20 så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.
21 Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.
22 Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.
23 Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.
24 Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.
25 Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.
Hesekiel en förebild på landsförvisningen
12 På nytt kom ett budskap till mig från Herren:
2 Du människa, sa han. Du bor bland rebeller, som kunde känna till sanningen om de bara ville. De kunde höra mig om de bara lyssnade, men det vill de inte,
3 för de är upproriska. Därför ska du klart och tydligt visa dem vad det innebär att bli driven i landsflykt. Packa så mycket du kan bära på ryggen och lämna ditt hem. Gå mitt på ljusa dagen, så att alla kan se det, för det kan ju hända att de inser vad det betyder, trots att de är så upproriska.
4 Lägg ut din packning utanför huset redan mitt på dagen, så att alla kan se den. Lämna sedan huset på kvällen, som om du gav dig av i landsflykt och skulle börja en lång vandring.
5 Gräv dig igenom stadsmuren medan de ser på, och bär ut dina tillhörigheter genom hålet.
6 Låt dem se på när du lägger packningen på dina axlar, och vandra så iväg, bort i natten. Hölj över ditt ansikte och se dig inte omkring. Detta ska vara ett tecken för folket i Israel på allt det onda som ska komma över Jerusalem.
7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. Jag plockade ut så mycket jag kunde bära av mina tillhörigheter mitt på ljusa dagen, och på kvällen gjorde jag ett hål i muren med händerna. Med packningen på mina axlar gick jag ut i mörkret, medan folket såg på.
8 Följande morgon fick jag detta budskap från Herren:
9 Du människa, har inte dessa rebeller, Israels folk, frågat vad allt det här betyder?
10 Tala då om för dem att Herren Gud säger att det är ett budskap till kung Sidkia i Jerusalem och till allt folket i Israel.
11 Förklara för dem att det du gjorde var en demonstration av vad som kommer att hända dem, för de ska drivas ut ur sina hem och sändas bort i landsflykt.
12 Till och med kung Sidkia ska gå ut på natten genom ett hål i muren och bara ta med sig det han kan bära. Han ska täcka över sitt ansikte och inte kunna se.
13 Jag ska fånga honom i mitt nät och föra honom till Babylon, kaldeernas land. Själv ska han inte kunna se något, och han kommer att dö där.
14 Jag ska sprida hans tjänare och livvakter åt alla väderstreck och jaga dem med svärd.
15 Och när jag sprider ut dem bland folken, då ska de veta att jag är Herren.
16 Men jag ska skona några, och de ska varken dö i krig eller av hungersnöd eller sjukdom. Jag ska rädda dem så att de kan bekänna för folken hur onda de har varit, och de ska då veta att jag är Herren.
17 Därefter kom det här budskapet till mig från Herren:
18 Du människa, du ska bäva när du äter din mat! Ransonera vattnet, som om det var det sista du hade,
19 och säg till folket: Herren Gud säger att Israels folk och Jerusalem för sina synders skull ska tvingas ransonera sin mat med stor omsorg och i förtvivlan dricka av det lilla vatten som finns.
20 Städer ska förgöras och åkrar ligga öde, och ni ska förstå att jag är Herren.
21 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
22 Du människa, hur lyder ordspråket man använder i Israel? 'Med tiden blir alla profeter lögnare'.
23 Herren Gud säger: Jag ska göra slut på detta ordspråk, så att de inte använder det längre. Säg dem detta i stället: 'Det är dags för alla dessa profetior att uppfyllas.'
24 Då ska ni få se vad det blir av alla falska förutsägelser om fred och trygghet för Jerusalem.
25 Jag är Herren! Vad jag hotar med sker alltid. Det kommer inte att dröja längre, märk det, ni rebeller i Israel! Jag kommer att fullfölja mina hotelser under er egen livstid! säger Herren Gud.
26 Sedan kom detta budskap:
27 Du människa, Israels folk säger: 'Hans syner ligger långt, långt fram i tiden.'
28 Säg därför till dem: 'Herren Gud säger: Det är slut på alla uppskov! Jag kommer att göra det nu!'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica