Dom över Egypten

30 Ännu ett budskap från Herren:

^2-3 Du människa, profetera och säg: Herren Gud säger: Gråt, för den fruktansvärda dagen är snart här, Herrens dag, en dag med mörker och moln och en dag av dom över folken.

⁴ Ett svärd ska falla över Egypten. Marken ska täckas av era slagna. Landets rikedom ska föras bort och dess grundvalar rivas upp.

⁵ Etiopier, puteer, ludeer, andra främmande folk och de judar som bor kvar i Egypten - alla ska de förgås i det kriget.

⁶ Herren säger: Alla Egyptens allierade ska falla, och den styrka hon varit så stolt över ska upphöra. Från Migdol till Sevene ska alla dödas av svärd.

⁷ Landet ska bli ödelagt och städerna läggas i ruiner, när jag låter Egypten brinna och utplånar hennes allierade.

⁸ Då ska de förstå att jag är Herren.

⁹ Jag ska sända snabba budbärare till Etiopien som kommer att orsaka panik bland dess invånare. Stor förskräckelse ska komma över dem vid tiden för Egyptens dom. Allt detta kommer att slå in.

¹⁰ Herren Gud säger: Nebukadnessar, kungen i Babylon, kommer att förgöra alla de många egyptierna.

¹¹ Han och hans arméer, folkens skräck, har blivit utsända för att förgöra landet. Marken ska täckas av de stupade.

¹² Jag kommer att låta Nilen torka upp och sälja hela landet till onda människor. Jag ska använda mig av främlingar för att förgöra Egypten och allt som finns där. Jag, Herren, har talat detta.

¹³ Jag kommer att krossa Egyptens avgudar och stoderna vid Memfis, och Egypten kommer att bli utan kung. Fruktan ska i stället råda i landet.

¹⁴ Städerna Patros, vid övre Nilen, och Soan och Tebe ska läggas i ruiner av min hand.

¹⁵ Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens starkaste fäste, och utrota folket i Tebe.

¹⁶ Ja, jag ska sätta eld på Egypten. Sin ska gripas av ångest, Tebe ska intas och Memfis överfallas mitt på ljusa dagen.

¹⁷ De unga männen i Heliopolis och Bubastis ska dö i kriget och kvinnorna föras bort som slavar.

¹⁸ När jag kommer för att bryta Egyptens makt blir det en dyster dag också för Tehafnehes. Mörker kommer att övertäcka det, och dess döttrar kommer att bli bortförda som slavar.

¹⁹ På så sätt ska jag straffa Egypten, och de som bor där ska förstå att jag är Herren.

²⁰ Ett år senare, i det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom detta budskap till mig:

²¹ Du människa, jag har brutit armen på Farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat den så att den ska kunna lyfta ett svärd igen.

²² Herren Gud säger: Jag är emot Farao, kungen i Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den som tidigare varit bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand.

²³ Jag ska förvisa egyptierna till många länder.

²⁴ Men den babyloniske kungens armar ska jag styrka och sätta mitt svärd i hans hand. Farao i Egypten ska jämra sig av smärta inför kungen i Babylon som en dödligt sårad.

²⁵ Ja, jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men Faraos armar ska vara obrukbara. När jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten, ska Egypten förstå att jag är Herren.

²⁶ Jag ska sprida ut egyptierna bland alla folk. Då ska de förstå att jag är Herren.

Egyptens högmod

31 På första dagen i tredje månaden av det elfte året kom detta budskap till mig från Herren:

^2-3 Du människa, säg så här till Farao, kungen i Egypten, och till hela hans folk: Med vem kan jag jämföra dig? Tänk på Assyrien! En gång var det ett stort och mäktigt land, likt en ceder på Libanon med tjocka grenar och en krona som gav skugga åt träden runt omkring.

⁴ Dess rötter trängde djupt ner i den fuktiga jorden. Den växte sig kraftig och drog till sig vatten från de källor som vattnade omgivningen.

⁵ Den sträckte sig högre än alla andra träd och fick ett kraftigt grenverk på grund av tillgången på vatten.

⁶ Fåglar byggde bo bland grenarna och under dem födde markens djur sina ungar. Alla världens folk fick plats i dess skugga.

⁷ Det var storslaget i sin skönhet, för dess rötter sträckte sig ner i djupet och saknade aldrig näring.

⁸ Detta träd var högre än något annat träd i Guds trädgård. Ingen cypress hade lika kraftiga grenar, och inget annat träd kunde mäta sig med det i något avseende.

⁹ Därför att det hade en sådan skönhet, var alla andra träd i Guds trädgård avundsjuka på denna ceder.

¹⁰ Men Assyrien blev stolt och högfärdigt. Därför att det upphöjde sig självt så högt över alla andra

¹¹ överlämnade jag det till en härskare som skulle förgöra det, precis som dess ondska förtjänade. Ja, det var jag som högg ner det.

¹² En armé från Babylon, folkens skräck, invaderade landet och jämnade det med marken. Trädets grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna. Alla de som hade bott under dess skugga övergav det.

¹³ Fåglarna byggde sina bon i de avhuggna grenarna där också markens djur smög omkring.

¹⁴ Aldrig mer ska ett folk tillåtas att växa så högt över andra folk. Det ska dömas och hamna i dödsriket tillsammans med världens alla högfärdiga människor.

¹⁵ Herren Gud säger: När Assyrien föll sörjde markens källor och höll tillbaka sitt vatten. Jag klädde Libanon till sorg, och alla dess träd vissnade.

¹⁶ Alla folk darrade av fruktan när det föll tillsammans med sina likasinnade. Alla andra stolta träd i Edens trädgård, de vackraste och bästa i Libanon, de vars rot nått djupt ner i vattenkällorna, blev tröstade av att Assyrien kastats ner i dödsriket tillsammans med dem själva.

¹⁷ Alla folk som bott i Assyriens skugga gick också under. De for ner i djupet tillsammans.

¹⁸ Egypten, du är också ett stort och mäktigt träd bland alla träd i Eden, ett stort folk. Du ska störtas ner till dödsrikets avgrund tillsammans med alla dessa andra. Du kommer att få vara där tillsammans med folk du föraktat, med sådana som du besegrat i krig. Detta är det öde som ska möta Farao och hans många undersåtar.

Alla Israels fiender ska gå under

32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:

² Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.

³ Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig

⁴ och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.

⁵ Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.

⁶ Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.

⁷ Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.

⁸ Ja, mörker ska råda överallt i landet.

⁹ I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.

¹⁰ Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.

¹¹ Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.

¹² Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.

¹³ Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.

¹⁴ Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.

¹⁵ När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.

¹⁶ Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.

¹⁷ Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:

¹⁸ Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.

¹⁹ Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.

²⁰ I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.

²¹ De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.

²² Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.

²³ Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.

²⁴ Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.

²⁵ De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.

²⁶ Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.

²⁷ De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.

²⁸ Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.

²⁹ Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.

³⁰ Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.

³¹ När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.

³² En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.

4 Eftersom Kristus har gått igenom lidande och smärta måste ni vara inställda på det också. Kom ihåg att synden förlorar sin dragningskraft när er kropp lider.

² Ni ska inte tillbringa resten av ert liv med att jaga efter ogudaktiga njutningar utan i stället vara ivriga att göra Guds vilja.

³ Det räcker med vad ni tidigare har upplevt av sexuella utsvävningar och begär, dryckenskap och festande och den förnedring som ligger i att tillbe andra gudar.

⁴ Naturligtvis blir era gamla vänner förvånade när ni inte längre med förtjusning delar deras liv i utsvävningar, och de kommer att skratta åt er och både förakta och håna er.

⁵ Men kom ihåg att också de en dag måste möta allas domare, han som dömer både levande och döda. De kommer att straffas för sitt sätt att leva.

⁶ Därför predikades de goda nyheterna till och med för dem som var döda, dränkta i översvämningen, så att de ändå skulle kunna leva i anden, som Gud lever, även om de var fysiskt döda.

Visa kärlek även under lidande

⁷ Tidens ände är snart inne. Be därför med allvar och eftertanke.

⁸ Och viktigast av allt: fortsätt att visa varandra kärlek, för kärleken täcker över många av era fel.

⁹ Visa gästfrihet och klaga inte över det extra arbete som det medför.

¹⁰ Gud har gett var och en av er speciella gåvor. Se till att ni använder dem till att hjälpa varandra och till att förmedla Guds nåd och välsignelse till andra människor i alla dess former.

¹¹ Är du kallad till att predika? Tala då Guds ord till andra. Är du kallad att hjälpa andra? Gör det med all den kraft och energi som Gud ger, så att Gud blir förhärligad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och makten i evigheternas evighet. Amen.

¹² Kära vänner, bli inte förvirrade eller förvånade när ni möter de svåra prövningar som ligger framför er, för det är inte något ovanligt som händer er.

¹³ Var i stället glada, för dessa prövningar ska göra er till Kristi medbröder i hans lidande. Då ska ni efteråt med glädje få dela hans härlighet den dag då han kommer igen.

¹⁴ Förlora inte er glädje när man förbannar och förolämpar er för att ni är kristna, för när det händer kommer Guds Ande att fylla er med sin härlighet.

¹⁵ Låt mig inte få höra att någon av er är i svårigheter på grund av mord, stöld, bråk eller för att ha snokat i andra människors angelägenheter.

¹⁶ Men det är ingen skam att lida för att man är en kristen. Prisa Gud för förmånen att få tillhöra Kristi familj och bära hans namn.

¹⁷ Nu är det dags för domen, och den måste börja bland Guds egna barn. Om till och med vi som är kristna måste dömas, vilket fruktansvärt öde väntar då inte dem som aldrig har trott på Herren!

¹⁸ Om de rättfärdiga med knapp nöd blir frälsta, hur ska det då gå för de gudlösa?

¹⁹ Om ni därför lider enligt Guds vilja, bör ni fortsätta att göra det som är rätt och lita på den Gud som skapade er, för han kommer aldrig att överge er.