Sorg och orättvisa finns överallt

4 Därefter såg jag på nytt all den orättvisa och all den sorg som fanns på jorden. Jag såg de förtrycktas tårar och ingen tröstade dem.

² Jag insåg att de döda har det bättre än de som lever.

³ Lyckligast av alla är de som aldrig blivit födda och därför sluppit se all ondska och alla orättvisor här i världen.

⁴ Sedan lade jag märke till att avundsjukan är den kraft som driver människor till att sträva efter framgång. Men detta är också meningslöst och som att jaga efter vinden.

^5-6 Man säger att dåren inte vill arbeta, utan hellre svälter, och kanske är det så. Det är bättre att leva under små omständigheter och ha frid och ro i sinnet än att arbeta och slita, när det i alla fall i längden bara är som ett slag i luften.

⁷ Jag upptäckte också någonting annat här på jorden som är meningslöst.

⁸ Ta till exempel en man som är alldeles ensam. Han har ingen son och ingen bror, och ändå arbetar han intensivt för att skaffa sig större rikedomar. För vems skull arbetar han, och varför försakar han så mycket? Alltsammans är bedrövligt och fullständigt meningslöst.

Fördelen med gemenskap

⁹ Två kan uträtta mer än dubbelt så mycket som en, och resultatet blir bättre.

¹⁰ Om den ene faller, kan den andre hjälpa honom upp igen. Men om en man faller när han är ensam, kan han råka illa ut.

¹¹ Dessutom kan två värma varandra en kall natt om de ligger under samma filt, men hur ska den ensamme bli varm?

¹² Och om någon står ensam kan han bli överfallen och nerslagen, men två kan stå emot och klara sig. Ännu bättre är det givetvis med tre, för en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Framgång varar inte för evigt

¹³ Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som vägrar att lyssna till råd.

¹⁴ En sådan ung man skulle nå framgång även om han kom direkt från fängelset, ja, han skulle till och med kunna bli kung, fastän han var född i fattigdom.

¹⁵ Alla är ivriga att hjälpa en sådan ung man, till och med om det gäller att ta över tronen.

¹⁶ Han skulle kunna bli ledare för miljoner och enormt populär, men sedan växer en yngre generation upp och störtar honom! Alltså märker vi gång på gång hur allt är meningslöst och som att jaga efter vinden.

Ha respekt för Gud

^1-2 Ha öronen öppna och försök lära dig något när du går till templet! Var inte som dåren, som inte inser att det är synd att ge Gud förhastade löften. Gud är i himlen, och du håller till på jorden. Säg därför inte mer än vad som är nödvändigt. För mycket bekymmer ger dig mardrömmar och dårskap gör dig till en pratmakare.

³ När du har lovat Gud att du ska göra någonting, så dröj då inte med det, för Gud har inget till övers för dårar. Håll det du lovat!

⁴ Det är mycket bättre att tiga med att du ska göra något, än att säga att du ska göra något som du sedan inte gör.

^5-6 I så fall får din mun dig att synda. Och försök inte försvara dig genom att säga till Guds sändebud att det var ett misstag att lova något. Gud kan då bli förargad på dig och han kan då förstöra allt vad du har. Det är dåraktigt att drömma i stället för att handla, och en mängd tomma ord kan förorsaka fördärv. Visa i stället respekt för Gud.

⁷ Om du ser att en rik förtrycker en fattig, och att man överallt i landet vägrar att ge dem rätt, ska du inte bli överraskad! Varje tjänsteman tar ju order från dem som är högre, och varje högre tjänsteman i sin tur ser upp till sina överordnade.

⁸ Men över dem alla finns kungen, och vilken tillgång är det inte med en kung som brukar sin makt på rätt sätt!

⁹ Den som älskar pengar får aldrig nog, och det är vansinnigt att tro att pengar och rikedom ger lycka!

¹⁰ Ju mer du tjänar, desto större utgifter får du. Vad är det då för glädje med rikedomen, förutom möjligen glädjen att se pengarna rinna mellan fingrarna?

¹¹ En arbetare sover gott, vare sig han har något att äta eller inte, men den som är rik oroar sig och drabbas av sömnlöshet.

^12-13 Det finns ett annat allvarligt problem som jag har sett överallt. Människor sparar sina pengar för att ha dem när de behöver dem bättre, men genom någon olycklig affär så förlorar de allt. Följden blir att deras barn inte ärver något.

¹⁴ Vi kom till denna världen utan någonting, och vi lämnar den utan någonting.

¹⁵ Det här är, som jag sa, ett mycket allvarligt problem. Allt arbete som en människa utfört har varit resultatlöst. Allt är som bortblåst.

¹⁶ Resten av sitt liv måste hon leva i mörker och sorg - nedstämd, bitter och arg.

Livsglädje är en gåva av Gud

¹⁷ Men jag har insett att det i varje fall finns en sak som är bra. Det är att äta och dricka och acceptera sin ställning i livet och glädja sig åt sitt arbete så länge Gud låter en leva, oavsett vilken uppgift man än har fått.

^18-19 Och naturligtvis är det bra om Gud ger en människa rikedom och hälsa, så hon kan njuta av det hon äger. Att vara glad över sitt arbete och acceptera sin lott här i livet, ja, det är verkligen en Guds gåva.

²⁰ Och den som gör det behöver aldrig sörja över sitt förflutna, för Gud fyller honom med glädje.

Hela livet är meningslöst

6 Det finns en stor orättvisa som jag har sett överallt i världen.

² Gud har gett en del människor stor rikedom och ära, så att de kan få allt de vill, men sedan har han inte gett dem möjlighet att njuta av det. Snart dör de, och andra får alltsammans! Det är både meningslöst och smärtsamt.

³ Även om en man har hundra söner och lika många döttrar och får leva tills han blir riktigt gammal, men ändå inte fått ut något av livet och inte ens har pengar till en hederlig begravning, då hade det varit bättre att han aldrig blivit född.

⁴ För ett dödfött barn som med detsamma överlämnas åt mörkret utan att ha fått något namn har det bättre än han.

⁵ Fast det aldrig har sett solen, eller vetat om dess existens, så har det mer ro än en gammal olycklig man.

⁶ Och även om en människa lever tusen år två gånger om, men inte finner någon glädje, vad är det då för nytta med det hela?

^7-8 Både visa och dårar lever och arbetar för att skaffa sig mat, och aldrig tycks de få nog. Båda ställs inför samma problem, men det är bara den vise som vet hur han ska leva.

⁹ Att drömma om det man inte har är lika meningslöst som att jaga efter vinden.

¹⁰ Allt är bestämt av Gud. Redan för länge sedan bestämde han varje människas livsväg. Därför är det ingen idé att diskutera med Gud om sitt öde.

¹¹ Ju fler ord du använder desto tommare blir de, så varför bry sig om att tala över huvud taget?

¹² Vem kan säga hur man bäst bör använda de få dagarna under sitt korta liv? Och vem kan veta något om framtiden sedan han är död?

Guds kraft i vår svaghet

12 Att hålla på och framhäva sig själv på det här sättet tjänar ju egentligen ingenting till, men låt mig ändå fortsätta. Och då vill jag berätta om de syner och uppenbarelser jag har haft från Herren.

^2-3 För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset,

⁴ och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).

⁵ Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.

⁶ Jag har mycket att skryta med och skulle inte vara någon dåre om jag gjorde det, men jag vill inte att någon ska tänka högre om mig än han bör på grund av vad han verkligen har funnit i mitt liv och mitt budskap.

⁷ Jag vill säga detta: Gud har själv sett till att jag inte inbillar mig något på grund av de fantastiska och obeskrivliga upplevelser jag har haft. Jag har ett ständigt återkommande lidande, en tagg i köttet som plågar och besvärar mig. Det är som om en ängel från Satan skulle slå mig så att jag inte blir högfärdig.

⁸ Tre gånger har jag bett Gud att slippa detta lidande.

⁹ Varje gång har han sagt: Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor. Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga.

¹⁰ Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom.

Paulus omsorg om församlingen

¹¹ Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.

¹² När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.

¹³ Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!

¹⁴ Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.

¹⁵ Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.

¹⁶ En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.

¹⁷ Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?

¹⁸ När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.

¹⁹ Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.

²⁰ Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.

²¹ Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.