Allt är meningslöst

1 Författare: Salomo, kungen i Jerusalem, Davids son, Predikaren.

² Allt är meningslöst, det finns ingenting som är värt något.

^3-7 Vad får egentligen en människa ut av allt sitt arbete? Generationer kommer och går, men det gör varken till eller från. Solen går upp och ner och skyndar sig runt för att gå upp igen. Vinden blåser åt söder och åt norr, fram och tillbaka utan att komma någonstans. Floderna rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt, och vattnet återvänder till floderna och flyter sedan än en gång ut i havet.

^8-11 Allt detta är oerhört tröttsamt. Det spelar ingen roll hur mycket vi får se, för vi blir ändå aldrig nöjda. Och hur mycket vi än får höra får vi inte nog.Historien upprepar sig. Ingenting är nytt under solen. Allt har gjorts eller sagts tidigare. Kan man peka på något som verkligen är nytt? Hur kan man veta att det inte redan fanns för längesedan? Vi vet inte vad som har hänt i det förflutna, och i framtiden kommer inte heller någon att veta vad vi haft för oss.

^12-15 Jag, Predikaren, var kung i Israel och bodde i Jerusalem. Jag bestämde mig för att utforska hela universum. Då upptäckte jag att det inte var någon lycklig lott Gud hade tilldelat människan. Allt hon gör är meningslöst, det är som att jaga efter vinden. Det som är fel kan inte rättas till, och det är ingen mening med att tänka på det som har varit.

^16-18 Jag sa för mig själv: Jag har skaffat mig mer kunskap än någon annan tidigare kung i Jerusalem. Jag har mer förstånd och vet mer.Jag ansträngde mig verkligen för att bli vis, men nu inser jag att det också var som att jaga efter vinden, för ju mer visdom jag skaffade mig, desto mer bekymmer fick jag. Att få mera kunskap gör bara ont.

Att glädja sig är meningslöst

^1-2 Jag sa för mig själv: Nu ska du vara glad! Njut av allt och gör dig glada dagar! Men jag upptäckte att det också var meningslöst.Det är dumt att alltid skratta och meningslöst att jämt försöka vara glad!

³ Men mitt i mitt sökande efter att bli vis kom jag på idén att pigga upp mig med vin.Men det var dåraktigt och jag insåg vad som var rätt för människan att göra under sin levnad.

^4-6 Sedan trodde jag att jag skulle bli nöjd genom att sätta igång stora byggnadsprojekt. Jag byggde hus och anlade vingårdar, trädgårdar, parker, fruktodlingar, och slutligen byggde jag stora dammar som skulle användas för bevattning av alla planteringar.

^7-8 Därefter köpte jag slavar, både män och kvinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag skaffade mig också väldiga fårhjordar och annan boskap, mycket större än någon av de andra kungarna före mig hade haft. Och från de provinser som jag regerade över samlade jag in mängder av silver och guld.För att få underhållning skaffade jag mig en sångkör som bestod av både män och kvinnor. Dessutom var jag omgiven av vackra kvinnor.

⁹ Jag blev alltså större och mäktigare än någon av de tidigare kungarna i Jerusalem, och jag litade till min vishet och min klarsyn för att kunna bedöma allt.

¹⁰ Jag skaffade mig allt jag ville ha och behövde inte avstå från något som kunde göra mig glad. Jag tyckte om att arbeta hårt, och den glädjen var egentligen den enda lön jag fick för allt slit.

Att arbeta är meningslöst

¹¹ Men när jag såg på allt det som jag hade prövat, tyckte jag alltsammans var meningslöst, precis som om jag jagat efter vinden, och ingenstans fann jag något som hade verkligt värde.

¹² Då började jag att jämföra vishet med dårskap, och vem som helst borde komma till samma slutsats som jag gjorde:

^13-14 Vishet är förmer än dårskap, precis som ljuset är bättre än mörkret, och att den vise har förmåga att se, medan dåren är blind. Men ändå upptäckte jag något som var gemensamt för både visa och dårar, nämligen att

¹⁵ alla kommer att dö. Jag kommer att dö precis som dåren. Och vad har då all min vishet för värde? När jag insåg detta fann jag också att visheten var meningslös,

¹⁶ för den vise och dåren ska ju båda dö, och snart är de glömda.

¹⁷ Därför hatar jag livet, eftersom alltsammans är så meningslöst. Ja, allt, allt är tomhet och som att jaga efter vinden.

¹⁸ Det retar mig att jag måste lämna frukten av allt mitt arbete åt andra.

¹⁹ Och vem vet om min son kommer att bli vis eller dåraktig? Ändå kommer allt jag har att överlämnas åt honom. Det bekymrar mig verkligen!

^20-23 I min förtvivlan slutade jag därför upp med att söka tillfredsställelse genom hårt arbete. Jag förstod att även om jag använde hela mitt liv till att söka efter vishet och kunskap så måste jag en dag lämna alltsammans till någon som inte lagt två strån i kors för att få det. Utan att behöva prestera något får han allt. Och det är inte bara dåraktigt, utan även orättvist. Vad får alltså en människa för allt sitt hårda arbete? Jo, dagar fyllda av sorg och bekymmer och bittra, sömnlösa nätter. Allt detta är ju i högsta grad löjligt.

^24-26 Jag kom alltså fram till att det inte fanns något bättre för en människa än att glädja sig åt mat och dryck och arbete, men till slut insåg jag att också den glädjen kommer från Gud. För vem kan äta eller vara glad om han är skild från honom? Gud ger visdom, kunskap och glädje åt dem som gör hans vilja. Men om syndaren lyckas spara ihop något, så tar Gud ifrån honom det och ger det åt dem som lever för honom. Här ser vi alltså ännu ett exempel på hur dåraktigt det är att jaga efter vinden.

Allt i sin tid

3 Allt har sin rätta tid:

² En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda

³ En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp

⁴ En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa

⁵ En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas

⁶ En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort

⁷ En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala

⁸ En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.

⁹ Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?

¹⁰ Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.

¹¹ Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.

¹² Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.

¹³ Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.

¹⁴ Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.

¹⁵ Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.

¹⁶ Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.

¹⁷ Jag sa för mig själv: En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont.

¹⁸ Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.

¹⁹ Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.

²⁰ Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.

²¹ Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?

²² Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.

Paulus berättar om hur han fått lida för sin tro

¹⁶ Jag ber er att inte än en gång tro att jag har förlorat förståndet när jag talar på det här sättet. Men även om det skulle vara så, så lyssna på denne galning så att han också kan skryta lite på samma sätt som de gör.

¹⁷ Att ge mig själv beröm är verkligen inte något som Herren har bett mig att göra, det är att handla som en dåre.

¹⁸ Ändå fortsätter dessa män att skryta, och därför gör jag det också.

^19-20 Ni tror att ni är visa, och ändå lyssnar ni med glädje till dessa dårar. Ni bryr er inte ens om att de gör er till slavar och tar allt ni har. De utnyttjar er och slår er i ansiktet.

²¹ Jag skäms över att behöva medge att jag inte är stark och modig som de! Men vad de än kan skryta med ? nu talar jag som en d¦re igen ? s¦ kan jag ocks¦ skryta med det.

²² De skryter med att de är hebreer, eller hur? Det är jag med. Och de säger att de är israeliter, och Guds utvalda folk. Dit hör jag också. Och att de är ättlingar till Abraham. Det är jag med.

²³ De säger att de tjänar Kristus. Det gör jag med, men mycket mer! Har jag blivit galen när jag skryter så här? Jag har arbetat hårdare än någon annan, suttit i fängelse mer än de flesta, blivit slagen otaliga gånger och stått ansikte mot ansikte med döden gång på gång.

²⁴ Fem gånger har judarna gett mig trettionio fruktansvärda prygelslag.

²⁵ Tre gånger har jag piskats med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott.

²⁶ Jag har rest många tröttsamma mil. Jag har varit utsatt för översvämmade floder, för rövare, för mitt eget folk och för andra folk. Jag har jagats av folkhopar i städerna och varit nära att dö i öknen, på havet och bland män, som påstår sig vara bröder i Kristus men inte är det.

²⁷ Jag har varit trött och upplevt smärta, och jag har haft sömnlösa nätter. Ofta har jag varit hungrig och törstig och fått gå utan mat. Många gånger har jag frusit och inte haft nog med kläder för att hålla mig varm.

²⁸ Vid sidan av allt detta har jag haft det ständiga bekymret för hur församlingarna skulle klara sig.

²⁹ Vem begår ett misstag, utan att jag sörjer? Vem faller, utan att jag längtar efter att få hjälpa honom? Vem blir andligen skadad, utan att min vrede väller upp mot den som skadade honom?

³⁰ Men om jag ska skryta, så skryter jag hellre med det som visar hur svag jag är.

³¹ Gud, Herrens Jesu Kristi Far, som är värd all ära i evighet, vet att jag säger er sanningen.

³² I Damaskus satte till exempel landshövdingen under kung Aretas ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig,

³³ men genom en öppning i stadsmuren blev jag med hjälp av ett rep nerfirad i en korg och kom på så sätt undan. Och det är knappast något att vara stolt över!

Read full chapter