Utplåna era fiender

7 När Herren nu snart leder er in i det utlovade landet, ska han förgöra sju folk, som alla är större och mäktigare än ni: hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.

² När Herren, er Gud, överlämnar dem åt er för att förgöras, måste ni göra det utan förbarmande. Gör inte några överenskommelser med dem och visa dem ingen barmhärtighet, utan utplåna dem fullständigt.

³ Gift er inte med dem. Låt inte era söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar.

⁴ Resultatet blir då att de unga bland er snart börjar tillbe deras gudar. Herrens vrede kommer då att upptändas mot er, så att han också utplånar er.

⁵ Ni ska riva deras hedniska altaren och slå sönder deras obelisker, hugga ner deras avbilder och bränna upp deras avgudar,

⁶ för ni är ett heligt folk, avskilda åt Herren, er Gud. Han har utvalt er bland alla andra folk på jordens yta till att vara hans eget folk.

⁷ Han utvalde inte er och slösade sin kärlek på er därför att ni var ett stort folk, för ni var ju verkligen inte många!

⁸ Men Herren älskade er, och han ville hålla sitt löfte till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet i Egypten med sådan väldig makt och med sådana stora under.

⁹ Ni bör alltså förstå att Herren, er Gud, är en trofast Gud, som håller sina löften i tusen generationer och alltid älskar dem som älskar honom och lyder hans befallningar.

¹⁰ Men de som hatar honom ska bli straffade offentligt och utplånas. Han ska själv ta itu med dem.

¹¹ Lyd därför alla de bud jag ger er i dag.

¹² På grund av er lydnad ska Herren, er Gud, hålla sin del av det förbund, som han i sin stora kärlek upprättade med era förfäder.

¹³ Han ska älska och välsigna er och göra er till ett stort folk. Han ska göra både er och er boskap och era åkrar fruktsamma, så att ni kan få stora skördar av säd, druvor och oliver och stora boskapshjordar, när ni går in i landet som han lovade era förfäder att han skulle ge er.

¹⁴ Ni ska bli mer välsignade än alla andra folk på hela jorden. Ingen av er ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller ska boskapen vara det.

¹⁵ Herren ska hålla er friska och inte låta er drabbas av någon av de sjukdomar som ni så väl kommer ihåg från Egypten. Han ska ge dem till era fiender!

¹⁶ Du måste förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!

¹⁷ Kanske du tänker för dig själv: 'Hur ska vi någonsin kunna besegra de här folken, som är så mycket mäktigare än vad vi är?'

¹⁸ Men var inte rädd för dem! Kom bara ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med hela Egypten.

¹⁹ Kommer du ihåg den förskräckelse Herren sände över dem, alla oerhörda under och tecken och den kraft som den Allsmäktige visade när han ledde er ut ur Egypten? Dina föräldrar såg allt detta med sina egna ögon. Ja, Herren, din Gud, kommer att använda samma styrka mot det folk du nu är rädd för.

²⁰ Dessutom kommer Herren, din Gud, att sända getingar att driva ut dem som gömmer sig för dig!

²¹ Nej, var inte rädd för dessa folk, för Herren, din Gud, är ibland er, och han är en stor och fruktansvärd Gud.

²² Herren ska undan för undan jaga ut dessa folk. Du ska inte kunna förgöra dem med en gång, för att inte de vilda djuren ska föröka sig alltför snabbt och bli farliga för er.

²³ Herren ska ge dem åt dig efterhand, och du ska anfalla dem och förgöra dem.

²⁴ Han kommer att överlämna deras kungar i dina händer, och du ska utplåna deras namn så att ingen på hela jorden minns dem. Ingen ska kunna stå dig emot.

²⁵ Bränn upp deras avgudabilder, och rör inte guldet och silvret som de är gjorda av! Ta det inte, för då kommer det att bli en fälla för er, för Herren, er Gud, ser med avsky på allt detta.

²⁶ För inte in några avgudabilder i era hem för att tillbe dem, för då är domen fälld över er. Avsky allt detta, för det ska förstöras.

Glöm inte Herren

8 Ni måste hålla alla de bud som jag ger er i dag. Om ni gör det ska ni inte bara få leva, utan ni ska föröka er och lägga under er det land som Herren lovade era förfäder.

² Tänk på hur Herren ledde er genom öknen i fyrtio år, hur han förödmjukade och prövade er för att se hur ni skulle reagera och se om ni verkligen skulle lyda honom!

³ Ja, han förödmjukade er genom att låta er gå hungriga, för att sedan mätta er med manna. Han gjorde detta för att lära er och era förfäder att inse att människan lever inte enbart av bröd utan av varje ord som kommer ur Herrens mun.

⁴ Under dessa fyrtio år blev inte era kläder slitna, och era fötter fick inga blåsor eller svullnader.

⁵ Ni måste förstå att Herren fostrar er som en man fostrar en kär son.

⁶ Lyd Herrens, er Guds, lagar! Vandra på hans vägar och respektera honom,

⁷ för Herren, er Gud, leder er in i ett gott land med bäckar, friska vattenkällor, dalar och höjder.

⁸ Det är ett land där det finns vete och korn, druvor och fikon, granatäpplen, oliver och honung.

⁹ Det är ett land där det finns gott om bröd och där ingenting saknas. Det är ett land där det finns järn i klipporna och koppar i bergen.

¹⁰ När ni har mat i överflöd kommer ni att tacka Herren, er Gud, för det goda land som han har gett er.

¹¹ Men var försiktiga så att ni inte glömmer Herren, er Gud, och trotsar hans befallningar.

^12-13 När ni har blivit rika och fått det bra och har byggt fina hem att bo i, och när era hjordar har blivit stora och ert silver och guld förökats,

¹⁴ då måste ni se till att ni inte blir högfärdiga och glömmer bort Herren, er Gud, som fört er ut ur slaveriet i Egypten.

¹⁵ Se till att ni inte glömmer den Gud som ledde er genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav er vatten från klippan.

¹⁶ Han mättade er med manna i öknen, en helt ny erfarenhet, för att ni skulle bli ödmjuka och er tro på honom skulle växa och han skulle kunna behandla er väl.

¹⁷ Han såg till att ni aldrig skulle kunna tro att det var er egen kraft och styrka som gav er framgång.

¹⁸ Kom alltid ihåg att det är Herren, er Gud, som ger er möjlighet att bli rika, och han gör det för att infria sitt löfte till era förfäder.

¹⁹ Men om ni glömmer Herren, er Gud och i stället tillber andra gudar och gör det som är ont, kommer ni att utplånas,

²⁰ så som Herren har gjort med andra folk i det förflutna. Ni kommer att möta samma öde om ni inte lyder Herren, er Gud.

Glöm inte att Gud har hjälpt dig

^1-2 Lyssna till mig, Israel! I dag ska du gå över floden Jordan och fördriva folken på andra sidan. De är mycket större och mäktigare än du! De bor i städer med väldiga murar. Där finns också de välkända jättarna, anakiterna, som ingen kan stå emot.

³ Men Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, så att du snabbt ska kunna besegra dem och driva ut dem.

⁴ När sedan Herren har gjort allt detta för dig, ska du inte säga: 'Herren hjälpte mig därför att jag är så rättfärdig!' Nej, det är på grund av de andra folkens ogudaktighet som han gör det.

⁵ Det är inte alls för att du är ett så enastående folk, som Herren driver bort dem och sätter dig i deras ställe. Nej, det är för att de är så ogudaktiga och för att Gud vill uppfylla löftet till era förfäder, Abraham, Isak och Jakob.

⁶ Jag säger det igen: Herren, din Gud, ger dig inte detta härliga land därför att du är god. Sanningen är att du är ett envist folk.

⁷ Tänk på och glöm aldrig hur du många gånger har fått Herren, din Gud, att bli förargad i öknen, från den dag du lämnade Egypten till nu! Hela tiden har du varit upprorisk mot honom.

⁸ Tänk på hur du gjorde honom rasande vid berget Horeb! Han var beredd att utplåna dig.

⁹ När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna där alla lagar och regler fanns nedtecknade, som rör det förbund som Herren upprättat med dig, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack under hela denna tid.

^10-11 Efter dessa fyrtio dygn gav Herren mig stentavlorna med de budord som ni själva hört honom ge er när ni hörde hans röst ur elden som täckte berget.

¹² Han sa åt mig att skynda mig ner från berget, därför att folket som jag hade lett ut ur Egypten hade orenat sig och redan vänt sig bort från Guds lagar och gjort sig en avgud av gjuten metall.

^13-14 'Lämna mig ifred nu, så att jag kan förgöra detta onda, envisa folk!' sa Herren till mig. 'Jag ska utplåna dess namn, och sedan ska jag göra ett mäktigt folk av dig, större än de skulle ha blivit.'

¹⁵ Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.

¹⁶ När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!

¹⁷ Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!

¹⁸ Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.

¹⁹ Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.

²⁰ Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.

²¹ Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.

²² I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.

²³ Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.

²⁴ Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.

²⁵ Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.

²⁶ Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.

²⁷ Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,

²⁸ för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.

²⁹ Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'

¹⁹ När det blev kväll lämnade Jesus och lärjungarna staden som vanligt.

Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst

²⁰ Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.

²¹ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!

^22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet

²⁴ Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!

²⁵ Men när ni ber Gud om något ska ni först förlåta dem som gjort något orätt mot er, vad det än är. Då ska er Far i himlen också förlåta er era synder.

Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet

^26-28 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade: Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut affärsmännen?

²⁹ Det ska jag säga er på ett villkor.

³⁰ Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'

³¹ De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'

³² Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att göra uppror. Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.

³³ Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att göra detta.

Read full chapter