Mose vädjar till folket om lydnad

4 Och nu, Israel, lyssna mycket noga när jag läser upp de här lagarna för er. Om ni vill leva måste ni följa dem. Gå in och ta i besittning det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er.

² Lägg inte till några nya lagar och ta inte bort något från dem. Följ dem bara som de är, för ni har fått dem av Herren, er Gud.

³ Ni har fått se vad Herren gjorde för er vid Baal-Peor, när han förgjorde så många som tillbad avgudar.

⁴ Men ni alla, som var trogna mot Herren, er Gud, är fortfarande vid liv i dag.

⁵ De här lagarna ska ni följa, när ni kommer in i det land där ni ska bo. De kommer från Herren, vår Gud. Han har gett dem till mig, för att jag ska ge dem till er.

⁶ Om ni följer dem, ska ni kallas både visa och förståndiga. Andra folk som hör de här lagarna, kommer att säga: 'Finns det något annat folk som är så förståndigt och äger en sådan vishet som Israel!'

⁷ För vilket annat folk, stort eller litet, har sin gud mitt ibland sig på samma sätt som vår Gud finns hos oss, när vi än ropar på honom?

⁸ Och vilket annat folk, hur stort det än är, har sådana lagar som de jag ger er i dag?

⁹ Men se upp mycket noga! Glöm aldrig bort vad ni har sett Gud göra för er! Hans under ska sätta djupa och bestående spår i era liv! Berätta för era barn och barnbarn om dem.

¹⁰ Kom särskilt ihåg den dag när ni stod inför Herren vid berget Horeb och han sa till mig: 'Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag ge det instruktioner, så att det alltid har respekt för mig och lär sig att undervisa sina barn om mina lagar.'

¹¹ Ni stod vid foten av berget, som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker.

¹² Och Herren talade till er från elden, och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom.

¹³ Han tillkännagav de lagar ni måste följa, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor.

¹⁴ Ja, det var då Herren befallde mig att lära er de lagar ni måste lyda när ni har gått över floden och in i det utlovade landet.

Mose varnar för avgudar

¹⁵ Men ni fick inte se hur Gud såg ut, när han den dagen talade till er från berget Horeb,

^16-17 och därför ska ni inte heller synda mot honom genom att göra en avbild av honom. Gör ingen avgud, vare sig i form av man eller kvinna, fyrfotadjur eller fågel,

¹⁸ kräldjur eller fisk.

¹⁹ Och ni ska inte heller tillbe solen, månen eller stjärnorna. Herren har gjort dem för att alla ska få del av deras ljus.

²⁰ Han har räddat er ur fångenskapen i Egypten för att ni ska vara hans särskilda folk, hans egendom, som ni är i dag.

^21-22 Men han blev arg på mig för er skull och bestämde att jag inte skulle få gå över floden Jordan, in i det underbara land som han har gett er som arv. Jag måste dö på den här sidan.

²³ Se till att ni inte bryter det förbund som Herren, er Gud, har upprättat med er! Ni bryter det om ni skaffar er avgudar, för det är något som Herren bestämt har förbjudit.

²⁴ Han är som en förtärande eld, ja, han är en svartsjuk Gud.

²⁵ När ni har bott i landet en längre tid och har fått barn och barnbarn, är det viktigt att ni kommer ihåg att inte synda genom att göra någon form av avgudabild. Detta avskyr Herren, och det gör honom vred.

²⁶ Därför tar jag himmel och jord till vittnen på att ni på en gång kommer att bli utrotade ur landet om ni är olydiga. Nu ska ni snart gå över floden Jordan och inta landet, men era dagar där kommer inte att bli många, för ni kommer att förgöras!

²⁷ Herren kommer att sprida ut er bland folken, och det kommer inte att vara många som blir kvar.

²⁸ I dessa avlägsna länder kommer ni att tillbe avgudar som är gjorda av trä och sten, avgudar som varken ser, hör, äter eller känner lukt.

²⁹ Men ni ska också på nytt börja söka Herren, er Gud, och ni ska finna honom när ni söker honom av allt ert hjärta.

³⁰ När dessa svåra tider kommer över er ska ni slutligen, i de sista dagarna, vända tillbaka till Herren, er Gud, och lyssna när han talar till er,

³¹ för Herren, er Gud, är barmhärtig. Han ska inte överge er eller fördärva er, och inte heller ska han glömma de löften han har gett era förfäder.

Det finns ingen annan Gud

³² Om ni skulle gå tillbaka i historien ända till den dag då Gud skapade människan på jorden, och söka från den ena ändan av himlen till den andra, så skulle ni ändå inte finna något som går upp mot vad ni har upplevt,

³³ nämligen att ett helt folk hörde Guds röst när han talade till dem ur en eld, och ändå har fått leva!

³⁴ Var kan man finna något annat exempel på att Gud har befriat ett folk från dess slaveri genom att sända fruktansvärda plågor, genom att utföra under och genom att låta krig och förskräckelse komma? Och det är ju just detta som Herren, er Gud, gjorde för er i Egypten, mitt framför ögonen på er!

³⁵ Han gjorde allt detta för att ni skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon sådan som han.

³⁶ Han lät er höra sin röst när han undervisade er från himlen, och han lät er se elden, och ni fick höra hans röst ur den.

³⁷ Därför att han älskade era förfäder, och valde att välsigna deras ättlingar, förde han genom sin väldiga makt själv ut er ur Egypten.

³⁸ Han drev bort andra folk, som var större än ni, och gav er deras land som arv åt er, som det ju är också i dag.

³⁹ Därför bör ni just i dag tänka så: 'Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan Gud än han!'

⁴⁰ Ni måste följa de lagar som jag ska ge er i dag, så att det kommer att gå väl för er och era barn och så att ni kan bo länge i det land som Herren, er Gud, ger er för evigt.

Fristäder

⁴¹ Sedan uppmanade Mose Israels folk att avskilja tre städer på östra sidan av floden Jordan,

⁴² dit den som genom olyckshändelse dödat någon skulle kunna fly och finna trygghet.

⁴³ De städer som utsågs var Beser på slätten i öknen för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasses stam.

^44-46 Här följer nu de lagar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten och hade slagit läger i närheten av staden Bet-Peor, öster om floden Jordan. Det var detta område som tidigare varit bebott av amoreerna under kung Sihon och vars huvudstad varit Hesbon. Sihon och hans folk besegrades av Mose och israeliterna.

⁴⁷ Israel intog hans land och även det som tillhörde kung Og i Basan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan.

⁴⁸ Israel intog också hela området från Aroer, vid floden Arnons dal, till berget Sion, eller Hermon, som det ibland kallas,

⁴⁹ och hela Araba öster om floden Jordan till Salthavet, nedanför berget Pisgas sluttningar.

Sammanfattning av de tio buden

5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa: Lyssna nu mycket noga till alla de lagar, som Gud har gett er. Lär er dem och var angelägna att följa dem.

^2-3 Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid berget Horeb - inte med våra förfäder, utan med oss, som lever i dag!

⁴ Han talade med oss ansikte mot ansikte från elden där vid berget.

⁵ Jag stod där som en mellanhand mellan er och Herren, för ni var rädda för elden och gick inte upp till honom på berget. Han talade till mig, och jag meddelade sedan hans lagar till er. Så här sa han:

⁶ 'Jag är Herren, din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.

⁷ Du ska aldrig tillbe någon annan Gud än mig.

⁸ Gör aldrig avgudar åt dig, och tillbe inga avbildningar, varken av fåglar, fiskar eller andra djur.

^9-10 Du ska inte böja dig inför något sådant eller tillbe det, för jag är Herren, din Gud. Jag är en svartsjuk Gud, och jag kommer att sända förbannelse för fädernas synder ända ned till tredje och fjärde generationen bland dem som hatar mig. Men jag kommer att bevisa barmhärtighet till tusen generationer bland dem som älskar mig och håller mina bud.

¹¹ Du får inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Det kan jag inte acceptera.

¹² Håll sabbaten helig. Det är mitt bud.

¹³ Arbeta de övriga dagarna,

¹⁴ men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Inget arbete får utföras på den dagen, varken av dig eller av dem som bor i ditt hus, dina söner, döttrar, tjänare, oxar, åsnor eller din boskap. Utlänningar som bor hos dig ska också vila den dagen, ja, alla ska vila, precis som du.

¹⁵ Varför ska du då hålla sabbaten? Jo, det är för att ni som slavar alltid tvingades arbeta i Egypten. Kom ihåg att Herren, er Gud, ledde er ut ur detta genom väldiga under.

¹⁶ Hedra din far och din mor, så som Herren har befallt dig. Om du gör det, ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som han ger dig.

¹⁷ Du ska inte döda.

¹⁸ Du ska inte begå äktenskapsbrott.

¹⁹ Du ska inte stjäla.

²⁰ Du ska inte ljuga eller vittna falskt mot din medmänniska.

²¹ Du får inte brinna av begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom för hans hem, egendom, tjänare, oxar, åsnor eller något annat som tillhör honom.'

²² Herren gav dessa bud till var och en av er. Han gav dem ur elden och ur molnet och ur det djupa mörkret på berget Sinai. Dessa var de enda bud han gav er vid det tillfället, och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

²³ Men när ni hörde den starka rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamledare till mig

²⁴ och sa: 'I dag har Herren, vår Gud, visat oss sin härlighet och makt. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu vet vi att en människa kan tala med Gud och få leva,

²⁵ men vi kommer nog att dö om han talar till oss igen.

^26-27 Denna fruktansvärda eld kommer att sluka oss. Var finns den människa som kan höra Guds röst, som vi har gjort, inifrån elden och leva? Men gå du och lyssna till vad Gud säger och kom sedan och berätta det för oss. Vi ska lyssna och lyda.'

²⁸ Herren gick med på ert önskemål och sa till mig: 'Jag har hört vad folket sa till dig, och jag går med på det.

²⁹ Tänk om de alltid kunde vara inställda på att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom!

³⁰ Gå och säg till dem att återvända till sina tält.

³¹ Sedan kan du komma tillbaka och ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla mina bud, och du ska undervisa folket. De kommer sedan att följa mina bud i det land som jag ger dem.'

³² Då sa Mose till folket: Ni måste följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er, och hans stadgar in i minsta detalj, och vandra den väg han har stakat ut åt er.

³³ Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Älska Gud och följ hans lag

6 Herren, er Gud, sa till mig att ge er dessa bud, som ni sedan måste följa i det land som ni ska inta på andra sidan floden.

² Avsikten med dem är att få er, era barn och barnbarn att respektera Herren, er Gud, och att följa alla de föreskrifter han har gett er under hela ert liv. Om ni gör det, kommer ni att leva länge.

³ Därför, Israels folk, ska ni lyssna mycket noga till alla bud och vara angelägna om att följa dem, så att allt går bra för er och så att ni får många barn. Om ni lyder dessa befallningar, kommer ni att bli ett stort folk i ett härligt land som flyter av mjölk och honung, precis som era förfäders Gud har lovat er.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Bara Herren!

⁵ Du måste älska honom av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft.

⁶ Du måste jämt och ständigt tänka på de bud som jag ger dig i dag.

⁷ Du måste lära dina barn dem och tala om dem både när du är hemma eller ute på vandring. Tala om dem när du går och lägger dig, och tala om dem det första du gör på morgonen.

⁸ Bind fast dem på ditt finger, bär dem på din panna

⁹ och skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina portar!

^10-12 När Herren, din Gud har lett dig in i landet som han lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, och när han har gett dig stora städer som är fulla av rikedomar, städer som du inte har byggt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, och när du har ätit dig mätt, se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Du ska alltid tjäna Herren, din Gud, och frukta honom, och det är bara i hans namn du får bekräfta dina löften.

¹⁴ Du ska inte tillbe grannfolkens gudar,

¹⁵ för Herren, din Gud, som bor bland er, är en svartsjuk Gud, och hans vrede kan mycket snabbt väckas mot er och utplåna er från jordens yta.

¹⁶ Fresta inte hans tålamod, som du gjorde när du klagade på honom i Massa.

¹⁷ Du måste troget lyda honom i allt han befaller.

¹⁸ Bara då gör du det som är rätt och riktigt i hans ögon. Om du lyder honom, kommer allt att gå dig väl i händer, och du ska kunna tåga in och ta det land i besittning, som Herren lovade dina förfäder.

¹⁹ Du kommer då också att med Herrens hjälp kunna driva ut alla fiender.

²⁰ När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är meningen med alla de här lagarna, som Herren, vår Gud, har gett oss?'

²¹ ska du berätta för honom och säga: 'Vi var Faraos slavar i Egypten, och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt

²² och genom att göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och Farao och allt hans folk. Vi såg alltsammans med våra egna ögon.

²³ Han ledde oss ut ur Egypten för att han skulle kunna ge oss det land som han hade lovat våra förfäder,

²⁴ och han har gett oss befallning att följa alla hans lagar och respektera honom, så att han ska kunna bevara oss vid liv, som han gjort hittills.

²⁵ Och det kommer alltid att gå bra för oss när vi lyder Herrens, vår Guds, lagar.'

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.

² Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.

³ Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'

^4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?

⁶ De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.

⁷ De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.

⁸ För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.

⁹ Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!

¹⁰ Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!

¹¹ Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.

Jesus rensar templet

¹² Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.

¹³ När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.

¹⁴ Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.

¹⁵ När de kom tillbaka till Jerusalem gick han in i templet och började driva ut de affärsmän som sålde offerdjur till pilgrimerna. Han välte omkull borden där man växlade pengar och stånden där man sålde duvor.

¹⁶ Han tillät inte heller att man bar varor över tempelplatsen.

¹⁷ Och han sa till dem: Ni vet vad Gud har sagt: 'Mitt tempel ska vara en böneplats för alla folk

¹⁸ När översteprästerna och de andra judiska ledarna fick höra vad han gjort, började de planera hur de bäst skulle kunna göra sig av med honom. Men deras största problem var det allt större inflytande som Jesus fick över människorna, för hans ord gjorde intryck på dem.

Read full chapter