Folket vägrar att följa Herren

4 Hör nu på mig, ni Basans feta kor som bor i Samarien, ni kvinnor som uppmuntrar era män att stjäla från den fattige och förtrycka den som behöver hjälp, ni som aldrig får tillräckligt att dricka.

² Herren Gud har svurit i sin helighet att den tid ska komma när han ska sätta ringar i era näsor och leda er fram som boskap! De sista av er ska man dra iväg med hjälp av metkrokar!

³ Man ska dra er ut ur era vackra hem och kasta ut er genom närmaste hål i muren. Herren har talat.

⁴ Fortsätt ni att offra till era avgudar i Betel och Gilgal! Fortsätt att vara olydiga! Era synder hopar sig. Offra varje morgon och ge ert tionde vart tredje år!

⁵ Ge extra offer och skryt sedan över hur präktiga ni är!

⁶ Jag såg till att era magar blev tomma, säger Herren, men det hjälpte inte. Ni ville inte vända om till mig.

⁷ Jag lät skörden bli förstörd genom att hålla regnet borta ända till tre månader före skördetiden. Jag lät det regna i en stad men inte i en annan. När det regnade på ett fält, var det alldeles torrt på ett annat.

⁸ Folk kom från många håll för att dricka vatten i den stad där det hade regnat, men det fanns aldrig tillräckligt med vatten. Och ändå återvände ni inte till mig, säger Herren.

⁹ Jag lät det komma mögel och ohyra på säden, och era åkrar och vingårdar torkade sönder. Gräshoppor åt upp era fikon och olivträd. Och ändå ville ni inte vända om till mig, säger Herren.

¹⁰ Jag sände samma plågor en gång över Egypten. Jag lät era unga män dö i krig, och jag lät fienden föra bort era hästar som byte. Stanken från de döda var fruktansvärd. Och ändå vägrade ni att omvända er.

¹¹ En del av era städer förstörde jag på samma sätt som jag gjorde med Sodom och Gomorra. De som överlevde är som vedträn ryckta ur elden. Och ändå har ni vägrat att vända om till mig, säger Herren.

¹² Därför ska jag låta allt detta onda drabba er. Gör dig därför beredd, Israel, att möta din Guds dom.

¹³ Den du har att göra med är han som formade bergen, skapade vinden och känner varje tanke. Han vänder dag till natt, och han går fram över jordens höjder. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

Amos sörjer över Israel

5 Med sorg sjunger jag denna klagosång för dig, Israel:

² Det vackra Israel ligger slaget till marken och kan inte resa sig. Ingen vill hjälpa henne. Hon är lämnad ensam att dö.

³ Herren Gud säger: Den stad som sänder ut tusen man i strid ska bara få tillbaka hundra av dem. Och den stad som sänder ut hundra ska bara få tillbaka tio.

⁴ Herren säger till folket i Israel: Sök mig, så ska ni få leva.

⁵ Sök inte avgudarna i Betel, Gilgal eller Beer-Seba. Folket i Gilgal ska drivas i landsflykt, och över dem som bor i Betel ska det komma fördärv.

⁶ Sök Herren och förbli vid liv, annars ska han gå fram som en eld över Israel och bränna ner hela Betel. Ingen ska kunna släcka elden!

⁷ Ni onda människor! Ni låter rättvisan bli en besk medicin för den fattige och förtryckte. Rättfärdighet och rättvisa är meningslösa uttryck för er!

⁸ Sök honom som skapade Karlavagnen och Orion, som låter mörkret övergå i ljusan dag och gör dagen till natt, han som låter vattnet från havet falla ner som regn över jorden! Herren är hans namn.

⁹ Snabbt som blixten slår han ner på de starka och bryter ner allt motstånd.

¹⁰ Ni hatar rättvisa domare och ser med förakt på den som talar sanning!

¹¹ Ni trampar på de fattiga och stjäl det sista de har med era många skatter och böter. Därför ska ni aldrig få bo i de vackra stenhus ni bygger åt er och inte dricka vinet från de underbara vingårdar ni planterar.

¹² Era synder är så många och så stora. Jag känner så väl till dem allesammans. Ni är fiender till allt som är gott. Ni tar mutor och vägrar den fattige rättvisa.

¹³ Därför kommer de förståndiga inte att försöka hindra Herren på straffets fruktansvärda dag.

¹⁴ Fly det onda och gör det goda, så ska ni få leva! Då ska Herren, härskarornas Gud, verkligen vara er hjälpare, som ni har sagt att han är.

¹⁵ Hata det onda och älska det goda! Se till att rättvisan segrar i domstolen! Då kanske Herren, härskarornas Gud, ska ha förbarmande med det som återstår av hans folk.

¹⁶ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Man ska höra dödsklagan och rop på varje gata och väg. Bönder ska gråta med gråterskor.

¹⁷ Det kommer att vara sorg och klagan i varje vingård, när jag går fram bland er.

¹⁸ Ni säger: 'Om bara Herrens dag var här, då skulle Gud befria oss från alla våra fiender.' Men ni vet inte vad ni talar om. Den dagen kommer att vara mörker och inte ljus, ett fruktansvärt mörker utan en strimma av ljus.

¹⁹ På den dagen ska ni vara som en man som flyr för ett lejon och möter en björn, och när han kommer hem till sitt hus blir han biten av en orm.

²⁰ Ja, det kommer att bli en mörk och hopplös dag för er.

²¹ Jag hatar er, ni skenheliga som låtsas hylla mig vid era religiösa fester och högtider.

²² Jag ska inte ta emot era offer. Jag kommer inte att se till era gåvor.

²³ Sluta att sjunga era lovsånger - de klingar falskt i mina öron.

²⁴ Jag skulle vilja se en flod av rättfärdighet och en ström av goda gärningar.

²⁵ Frambar ni offer och gåvor till mig under de fyrtio åren ni var i öknen? Nej, och jag begärde det inte heller!

²⁶ Men nu bär ni omkring Sickut, kungsguden, och Kiun, stjärnguden, som ni själva gjort åt er.

²⁷ Jag ska föra bort er i fångenskap öster om Damaskus, säger Herren, härskarornas Gud.

Herren avskyr Israels högmod

6 Stackars dem som lever i lyx i Jerusalem och Samaria, städerna som är så berömda och populära.

² Gå över till Kalne och se vad som händer där! Gå sedan till Stora Hamat och till Gat i filisteernas land! En gång var de bättre och mäktigare än ni, men se på dem nu!

³ Ni slår bort alla tankar på straffet som väntar er, men genom era onda gärningar drar ni domens dag allt närmare.

⁴ Ni ligger på elfenbensbäddar omgivna av lyx och äter den allra finaste mat.

⁵ Ni sjunger meningslösa sånger till harpa och menar er vara lika goda sångare och musikanter som kung David.

⁶ Ni dricker vin utan måtta och använder rikligt med dyrbar parfym, men ägnar inte en tanke åt dem av era landsmän som är i behov av hjälp.

⁷ Därför kommer ni att bli de första som får gå i landsflykt. Plötsligt ska allt ert festande ta slut.

⁸ Herren, härskarornas Gud, har svurit vid sitt eget namn: Jag avskyr det stolta folket i Israel och hatar deras lyx. Jag ska överlämna staden och allt i den till deras fiender.

⁹ Om det så bara finns tio man kvar, eller ett enda hus, så ska de också gå under.

¹⁰ Och om en släkting kommer till ett hus för att bränna de döda kropparna ska han fråga den ende överlevande därinne: Finns det några fler kvar? När han får ett nej till svar fortsätter han: Tyst, nämn inte Herrens namn, för han kan höra dig.

¹¹ Herren hade nämligen befallt: Alla hus både stora och små, ska slås i spillror.

¹² Vilken nytta gör en häst bland klippblock, och vem kan plöja med oxar i havet? Lika dåraktigt är det av er att nonchalera rättvisan och förvränga rätten.

¹³ Ni gläder er över er storhet, men är mindre än ingenting! Ni är stolta över er själva, men er styrka är inget att räkna med.

¹⁴ Israel, jag ska sända ett folk mot dig som ska förtrycka dig ända från din norra gräns till landets sydspets, hela vägen från Hamat till Hedmarksbäcken, säger Herren, härskarornas Gud.

144.000 märks med Guds sigill

7 Sedan såg jag fyra änglar, som stod vid jordens fyra hörn och hindrade de fyra vindarna att blåsa. Inte ett enda löv rörde sig längre bland träden, och havet blev blankt som en spegel.

² Och jag såg en annan ängel komma från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Och han ropade till dessa fyra änglar, som hade fått makt att skada jorden och havet:

³ Vänta! Gör ingenting än, skada varken jorden, havet eller träden, förrän vi har satt Guds sigill på hans tjänares pannor.

^4-8 Hur många blev märkta med detta sigill? Jag fick höra antalet, det var 144.000 och de kom från alla Israels tolv stammar: tolv tusen från Juda stam, tolv tusen från Ruben, tolv tusen från Gad, tolv tusen från Aser, tolv tusen från Naftali, tolv tusen från Manasse, tolv tusen från Simeon, tolv tusen från Levi, tolv tusen från Isaskar, tolv tusen från Sebulon, tolv tusen från Josef, och tolv tusen från Benjamin.

En oräknelig skara

⁹ Sedan såg jag en stor skara människor - alltför stor för att kunna räknas - från alla länder, folk och stammar stå inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer.

¹⁰ Och de ropade med hög röst: Frälsningen kommer från vår Gud som sitter på tronen, och från Lammet.

¹¹ Och nu samlade sig alla änglarna runt tronen och runt de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten vid tronen i tillbedjan för Gud.

¹² Amen! sa de. Välsignelse och härlighet och visdom och tacksägelse och ära och kraft och makt tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen!

¹³ Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?

¹⁴ Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.

¹⁵ Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.

¹⁶ De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.

¹⁷ För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.