Add parallel Print Page Options

David blir känd vida omkring

Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.

Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.

Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.

David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.

David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.

Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,

och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.

När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser

10 sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.

11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.

13 David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.

14 Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.

15 David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.

16 Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.

17 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.

18 Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.

David hedrar Mefiboset

En dag undrade David om någon ur Sauls familj fortfarande levde. I så fall ville han göra något gott mot denne, eftersom han hade lovat Jonatan detta.

Då fick han höra talas om Siba, som hade tjänat Saul, och han sände genast bud efter honom.Är du Siba? frågade kungen.Till er tjänst, svarade han.

Kungen frågade då: Finns det någon ur Sauls familj i livet som jag på något sätt kan glädja och visa Guds godhet? Ja, svarade Siba. Jonatans halte son lever fortfarande.

Var finns han? frågade kungen.I Lo-Debar, i Makirs hus, han som är son till Ammiel, svarade Siba.

5-6 Kung David lät hämta Mefiboset, Jonatans son och Sauls sonson från Lo-Debar. När Mefiboset ställdes inför kungen var han rädd, och han hälsade på kungen i stor ödmjukhet och bugade sig djupt inför honom.

Men David sa: Var inte rädd! Jag har bett dig komma hit, så att jag kan göra något för dig, eftersom jag gett ett löfte till din far Jonatan. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul, och du ska bo här med mig i palatset!

Mefiboset bugade sig djupt och utropade: Men hur kan det vara möjligt att min kung skulle lägga märke till mig, så obetydlig som jag är?

Kungen sände efter Sauls tjänare Siba och sa till honom: Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj.

10-11 Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han bo här hos mig.Siba, som hade femton söner och tjugo tjänare, svarade: Jag ska i allt göra som du har sagt.Från den dagen åt Mefiboset vid kung Davids bord, som en av hans söner.

12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Hela Sibas familj blev Mefibosets tjänare.

13 Själv flyttade han till Jerusalem för att bo i palatset. Detta var den man som var handikappad i båda sina fötter.

David besegrar arameerna

10 En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.

Jag ska visa vänskap mot honom, sa David. Det gjorde alltid hans far mot mig. David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.

Men Hanuns officerare sa till sin kung: Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!

Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.

När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.

När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.

7-8 När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.

När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.

10 Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.

11 Lyssna nu, sa Joab. Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.

12 Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!

13 När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,

14 och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.

15-16 Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.

17 När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,

18 och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.

19 När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar.Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.

Davids synd med Bat-Seba

11 Följande år på våren, som var den tid då krigen brukade bryta ut, skickade David Joab och Israels armé för att förgöra ammoniterna. De slog dem i strid och belägrade staden Rabba, men David stannade i Jerusalem.

En kväll när han inte kunde somna, gick han ut på palatsets tak. Därifrån såg han en ovanligt vacker kvinna, som just tog sitt kvällsbad.

Han sände en tjänare för att ta reda på vem hon var och fick veta att hon hette Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till Uria.

Då sände David bud efter henne. Hon kom, och han låg med henne. Sedan återvände hon hem. (Hon hade vid detta tillfälle just gått igenom reningsceremonierna efter sin menstruation.)

När hon senare upptäckte att hon var med barn, meddelade hon David detta.

David försöker komma undan

Då sände David bud till Joab: Skicka hem hetiten Uria.

När Uria kom, frågade David hur Joab och armén i övrigt klarade sig och hur det gick i kriget.

Sedan sa han till honom att gå hem till sin fru och vila sig. David sände mat från sitt eget bord till Urias hus.

Men Uria gick inte hem. Han stannade den natten vid palatsets port och sov tillsammans med de andra tjänarna.

10 När David fick reda på detta, skickade han efter Uria och sa till honom: Vad är det med dig? Varför gick du inte hem till din fru i går kväll, när du hade varit borta så länge?

11 Uria svarade: Arken och armén och generalen och hans officerare befinner sig ute på de öppna fälten. När de nu har slagit läger där ute, skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min fru? Jag svär att jag aldrig skulle göra något sådant.

12 Det kanske är riktigt, sa David till honom, men stanna här i kväll. I morgon kan du återvända till armén.Då stannade Uria i palatset,

13 och David bjöd honom till sitt bord och fick honom drucken. Men Uria gick inte hem den kvällen heller utan sov än en gång vid palatsets port.

14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab som han gav till Uria.

15 Brevet innehöll en befallning till Joab att placera Uria längst fram i ledet, där striden stod som hetast och att sedan snabbt dra tillbaka trupperna och lämna honom där för att dödas!

16 Då beordrade Joab Uria till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred.

17 Där dödades Uria tillsammans med flera andra israelitiska soldater.

18 När Joab skickade sin rapport till David,

19-21 sa han till sin budbärare: Om kungen blir vred och frågar: 'Varför gick trupperna så nära staden? Och varför utsatte de sig för bågskyttarnas pilar från muren, och risken av att träffas av stenar som vältes ner? Det var ju det som hände med Abimelek vid Tebas när han blev dödad av en kvinna som kastade en kvarnsten på honom.' Då ska ni svara: 'Din tjänare Uria blev också dödad.'

22 Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David:

23 Fienden kom ut mot oss. Vi jagade dem tillbaka till stadsportarna,

24 men männen på muren anföll oss, och några av våra män dödades, och hetiten Uria är också död.

25 Säg till Joab att han inte ska tappa modet, svarade David. Svärdet dödar den ene såväl som den andre! Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att han kommer att lyckas.

26 När Bat-Seba hörde att hennes man hade dött, sörjde hon honom.

27 Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till palatset, och hon blev en av hans hustrur och hon födde honom en son, men Herren var mycket missnöjd med David och det han hade gjort.

Natan anklagar David

1-2 Herren sände profeten Natan till David, och Natan berättade:Två män bodde i samma stad. En var mycket rik och ägde många fårhjordar och mycket getter.

Den andre var mycket fattig och ägde inget annat än ett litet lamm, som han hade lyckats köpa. Lammet växte upp bland barnen i familjen. Han matade det från sin egen tallrik, lät det dricka ur sin egen mugg och bar det i sina armar som om det varit hans egen lilla dotter.

Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett lamm från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.

David blev rasande och skrek: Jag svär vid den levande Guden, att en man som gör något sådant borde dödas.

Han borde få betala tillbaka fyra lamm till den fattige mannen i stället för det han stal och för sin brist på barmhärtighet.

Då sa Natan till David: Du är den rike mannen! Herren, Israels Gud, säger: 'Jag gjorde dig till kung över Israel och räddade dig från Sauls makt .

Jag gav dig hans palats och hans hustrur, och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer.

Varför har du då föraktat Guds lagar och gjort något så ont? Du har mördat Uria och tagit hans hustru! Du lät ammoniterna döda honom!

10 Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat brist på respekt för mig.

11 För den här sakens skull ska jag se till att din egen familj blir din olycka. Ja, jag ska överlämna dina hustrur åt en annan man, en som står dig nära, och han kommer att ligga med dem mitt på ljusa dagen.

12 Du gjorde det i hemlighet, men jag ska göra det öppet mot dig, och inför hela Israel.'

13 Jag har syndat mot Herren, bekände då David för Natan.Natan svarade: Ja, men Herren har förlåtit dig, och du behöver inte dö för denna synd.

14 Men du har gett Herrens fiender många tillfällen att förakta och häda honom, och därför kommer ditt barn att dö.

Davids och Bat-Sebas barn dör

15 Efter det att Natan återvänt hem såg Herren till att Bat-Sebas barn blev sjukt.

16 David tiggde då Herren om att han skulle skona barnet, och själv åt han inte utan låg om nätterna inför Herren på bara marken.

17 Tjänarna i hans hushåll bad honom att stiga upp och äta tillsammans med dem, men han vägrade.

18 Den sjunde dagen dog barnet, men Davids rådgivare var rädda för att tala om det för honom.Han var alldeles utom sig när pojken var sjuk, sa de. Vad ska han nu ta sig till, när vi berättar att han har dött?

19 Men när David såg att de viskade till varandra, förstod han vad som hänt.Har barnet dött? frågade han. Ja, svarade de.

20 Då reste sig David från marken, tvättade sig och bytte kläder och gick in i Herrens tält och tillbad. Sedan återvände han till palatset för att äta,

21 och hans rådgivare blev förvånade:Vi förstår oss inte på dig, sa de till honom. Medan barnet fortfarande levde, grät du och vägrade att äta, men nu när barnet har dött, slutar du att sörja och äter som vanligt.

22 David svarade: Jag fastade och grät medan barnet levde, för jag tänkte: 'Vem vet, kanske kommer Herren att vara barmhärtig mot mig och låter pojken leva.'

23 Men varför ska jag fasta nu när han är död? Kan jag någonsin få honom tillbaka? En dag ska jag gå till honom, men han kommer aldrig tillbaka till mig.

24 David tröstade Bat-Seba. När han sedan låg med henne blev hon med barn igen, och hon födde en son som de kallade Salomo. Herren älskade det barnet

25 och lät hälsa genom profeten Natan att han skulle kallas Jedidja, Herrens älskling.

David besegrar ammoniterna

26-27 Under tiden hade Joab och den israelitiska armén lyckats inta Rabba, Ammons huvudstad, och Joab skickade detta meddelande till David: Jag har intagit Rabbas vattenreservoar!

28 Mönstra nu resten av armén och belägra och inta staden. Annars gör jag det och då får den bära mitt namn.

29-30 Då mönstrade David hela sin armé och tågade mot Rabba. Han anföll och intog staden. Stora mängder byte fördes tillbaka till Jerusalem. David tog kronan från kungens huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord i rent guld med infattade stenar och vägde trettiofem kilo.

31 Han gjorde folket i staden till slavar och satte dem i arbete med sågar, yxor och tröskverk och att tillverka tegelsten. På samma sätt behandlade han invånarna i alla ammoniternas städer, innan han återvände med armén till Jerusalem.