David företar en folkräkning

24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.

² Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.

³ Men Joab svarade: Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?

⁴ Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.

⁵ De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.

⁶ Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.

⁷ Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.

⁸ De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.

⁹ Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.

David accepterar Herrens straff

¹⁰ Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!

¹¹ Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:

¹² Säg till David att han får välja mellan tre saker.

¹³ Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.

¹⁴ Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.

¹⁵ Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.

¹⁶ Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.

¹⁷ När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!

¹⁸ Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.

¹⁹ Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.

²⁰ När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:

²¹ Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.

²² Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.

²³ Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!

²⁴ Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.

²⁵ Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.

En folkräkning med konsekvenser

21 Men så drog Satan olycka över Israel, genom att han fick David att börja med en folkräkning.

² Gör en fullständig folkräkning över invånarna i hela landet, från Beer-Seba till Dan, och meddela mig resultatet, sa David till överbefälhavaren Joab.

³ Men Joab kom med invändningar: Om Herren så skulle föröka sitt folk hundra gånger, tillhör de väl ändå alla dig? Varför vill du få Israel att synda?

⁴ Men kungens ord gällde framför Joabs, och Joab gjorde som han blivit tillsagd. Han besökte hela Israel och återvände till Jerusalem.

⁵ Han rapporterade till David att det fanns 1.100.000 män i Israel och 470.000 i Juda i åldrar lämpade för krigstjänst,

⁶ men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han var så bekymrad över vad kungen fått honom att göra.

⁷ Herren var också missnöjd med denna folkräkning och straffade därför Israel.

⁸ Då sa David till Gud: Det är jag som har syndat. Förlåt mig. Nu inser jag hur fel detta har varit!

⁹ Då sa Herren till profeten Gad, Davids vän och rådgivare:

^10-11 Gå och säg så här till David: 'Så säger Herren. Du får välja mellan tre saker. Det du väljer kommer att drabba dig.'

¹² Gad gick till David och framförde vad Herren hade sagt: Du får välja mellan tre års hungersnöd, tre månaders förödelse genom Israels fienders svärd eller tre dagar av dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet. Tänk över detta och låt mig veta vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.

¹³ Det här är ett fruktansvärt svårt beslut att fatta, svarade David. Låt mig falla i Herrens händer hellre än i människors, för Guds nåd är så stor.

¹⁴ Herren sände då en pest över Israel, och 70.000 män dog av den.

¹⁵ Under pesten sände Gud också en ängel för att förstöra Jerusalem, men Gud fick sådant medlidande med staden, att han ångrade sig och hindrade ängeln. Stopp! Det är nog! sa Gud till ängeln. Herrens ängel stod just då vid jebuseen Ornans loge.

¹⁶ David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste i Israel ner på marken inför Herren klädda i säcktyg.

¹⁷ Jag är den som har syndat genom att ge befallning om folkräkningen, sa David till Gud. Men vad har dessa får i min hjord gjort? Herre, min Gud, döda mig och min familj, men inte ditt eget folk.

¹⁸ Herrens ängel bad då Gad att säga till David att bygga ett altare åt Herren på tröskplatsen vid Ornans loge.

^19-20 David gick då för att tala med Ornan, som höll på att tröska vete. När Ornan vände sig om fick han se ängeln, men hans fyra söner som arbetade med honom sprang då och gömde sig.

²¹ När han såg kungen komma, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för kungen.

²² Låt mig få köpa den här tröskplatsen av dig, sa David till Ornan. Jag ska bygga ett altare till Herren, så att pesten upphör. Du ska få full betalning för den.

²³ Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill, sa Ornan till David. Ta oxarna också till brännoffer! Använd verktygen till ved och vetet till spisoffer! Jag ger dig alltsammans.

²⁴ Nej, svarade kungen, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren. Jag kan inte bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting!

²⁵ David betalade 600 siklar i guld, cirka 7 kilo, för platsen

²⁶ och byggde där ett altare åt Herren. Sedan bar han fram brännoffer och tackoffer på det, och ropade till Herren. Och Herren svarade genom att låta eld komma ner från himlen på altaret.

²⁷ Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.

²⁸ När David såg att Herren hade svarat på hans bön, offrade han än en gång.

²⁹ Tabernaklet och altaret, som Mose hade gjort i öknen, fanns på Gibeons höjd vid den här tiden,

³⁰ men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för pesten.

Byggnadsmaterial anskaffas

22 Sedan sa David: Här, vid Ornans tröskloge, ska Herrens tempel och altaret för Israels brännoffer stå!

² David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle mobiliseras, och bland dem skulle stenarbetare utväljas för att hugga ut stenblock till tempelbygget.

³ David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka all den järnspik som behövdes för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar. Man smälte också ner så mycket koppar att man inte ens kunde väga den.

⁴ Och männen från Tyrus och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.

⁵ Min son Salomo är ung och oerfaren, sa David, och Herrens tempel måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.David gjorde omfattande förberedelser före sin död.

⁶ Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.

⁷ Jag ville bygga det själv, förklarade David för honom,

⁸ men Herren sa att jag inte skulle göra det. 'Du har dödat för många i dina stora krig

⁹ Men jag ska ge dig en son

¹⁰ Han ska bygga mitt tempel, han ska vara som min egen son, och jag ska vara hans far och jag ska låta hans söner och efterkommande regera för alltid i Israel.'

¹¹ Min son, Herren ska vara med dig, och han kommer att göra dig framgångsrik i allt, när du bygger Herrens tempel så som han har sagt.

¹² Herren ska ge dig klokhet och förstånd, så att du kan följa hans befallningar som kung i Israel.

¹³ Om du noga följer alla de regler och förordningar som han gav Israel genom Mose, ska du ha framgång. Var frimodig och stark och frukta inte!

¹⁴ Genom hårt arbete har jag samlat 100.000 talenter guld (cirka 35 ton) och en miljon talenter silver (cirka 350 ton), så mycket järn och koppar att jag inte kunnat väga det och dessutom trävirke och sten. Det är åtminstone tillräckligt för att du ska kunna påbörja arbetet.

¹⁵ Det finns gott om stenhuggare, snickare och hantverkare av alla slag,

¹⁶ skickliga silver- och guldsmeder och yrkesmän som kan arbeta med koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och Herren ska vara med dig!

¹⁷ Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet.

¹⁸ Herren, er Gud, är med er, förklarade han. Han har låtit er få fred med grannfolken, för jag har besegrat dem i Herrens namn, och de har blivit honom och hans folk underdåniga.

¹⁹ Sök nu Herren av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herrens hus, så kan ni snart föra in arken och allt det övriga i Herrens tempel!

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!