Siba förenar sig med David

16 David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin.

² Kungen frågade: Vem ska ha allt detta? Siba svarade: Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen.

³ Men var är Mefiboset? frågade kungen.Han stannade i Jerusalem, svarade Siba. Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike.

⁴ Då sa kungen: Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta, svarade Siba.

Simei förbannar David

⁵ När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul.

⁶ Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater.

^7-8 Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk! ropade han till David. Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!

⁹ Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät? frågade Abisai. Ska jag hugga huvudet av honom?

¹⁰ Nej, sa kungen. Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom?

¹¹ Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta!

¹² Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna.

¹³ David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David.

¹⁴ När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.

Absalom griper makten

¹⁵ Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel.

¹⁶ När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. Länge leve kungen! utropade han. Länge leve kungen!

¹⁷ Är det så här du behandlar din vän David? frågade Absalom honom. Varför är du inte tillsammans med honom?

¹⁸ Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel, svarade Husai.

¹⁹ Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!

²⁰ Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: Vad ska jag göra härnäst?

²¹ Ahitofel sa till honom: Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning.

²² Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur.

²³ Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.

Absalom får dåliga råd

17 Ahitofel sa till Absalom: Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.

^2-3 Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig.

⁴ Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,

⁵ men Absalom sa: Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta.

⁶ När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt.Vad är din åsikt? frågade Absalom. Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!

⁷ Husai svarade: Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.

⁸ Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.

⁹ Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.

¹⁰ Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.

¹¹ Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.

¹² När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.

¹³ Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar.

¹⁴ Då sa Absalom och Israels män: Husais råd är bättre än Ahitofels. Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.

¹⁵ Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.

¹⁶ Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!

¹⁷ Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.

¹⁸ Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.

¹⁹ Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.

²⁰ När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.

²¹ Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.

²² David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.

²³ När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.

²⁴ Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.

²⁵ Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.

²⁶ Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.

²⁷ När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.

^28-29 De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen.

Joab dödar Absalom

18 David tillsatte nu befälhavare över sina trupper, somliga över tusen, andra över hundra man.

² Joab sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Abisai över en tredjedel och gatiten Ittai över en tredjedel. Kungen planerade att personligen leda armén, men hans män protesterade kraftigt.

³ Du får inte göra det, sa de. För om vi flyr för dem eller hälften av oss faller, så spelar det mindre roll för dem. De är bara ute efter dig. Du är värd mer än tio tusen av oss andra, och det är bättre att du stannar här i staden och leder oss härifrån.

⁴ Vi gör väl vad ni tycker blir bäst, svarade kungen och gav med sig. När trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid stadens port.

⁵ Kungen vädjade till Joab, Abisai och Ittai: Handskas varsamt med den unge Absalom för min skull! Och alla trupperna uppfattade tydligt kungens uppmaning.

⁶ Striden började i Efraims skog,

^7-8 och de israelitiska trupperna slogs tillbaka av Davids män. Den hårda striden spreds över ett stort område och den dagen miste tjugo tusen man livet. Det var fler som gick vilse i skogen än de som dog på slagfältet.

⁹ Under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män, och när han flydde på sin mula sprang den under de tjocka grenarna på en stor ek, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Men mulan fortsatte, och Absalom blev hängande kvar.

¹⁰ En av Davids män fick se det och berättade det för Joab.

¹¹ Vad menar du? Du såg honom hänga där och ändå dödade honom inte? sa Joab förvånad. Om du dödat honom skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte, fortsatte han.

¹² Jag skulle inte göra det ens för tusen siklar, svarade mannen. Vi hörde alla kungen säga till dig och Abisai och Ittai: 'Låt den unge Absalom leva för min skull!'

¹³ Och om jag hade svikit kungen genom att döda hans son skulle du inte ställa upp till mitt försvar när kungen så småningom fick reda på det.

¹⁴ Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat, sa Joab. Sedan tog han tre spjut, gick till eken och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde.

¹⁵ Tio av hans vapendragare drog sedan sina svärd och dödade Absalom slutgiltigt.

¹⁶ Joabs män lät nu trumpeterna ljuda, och man slutade att förfölja Israels armé.

¹⁷ Absaloms kropp slängdes i en djup grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.

¹⁸ Absalom hade byggt ett monument åt sig själv i Kungens dal. Han tänkte nämligen: Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare. Han kallade det Absaloms monument, och det heter så än i dag.

David sörjer sin son Absalom

¹⁹ Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende.

²⁰ Nej, sa Joab till honom. Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång.

²¹ Sedan sa Joab till en man från Etiopien: Gå och berätta för kungen vad du har sett! Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg.

²² Men Ahimaas sa till Joab: Jag vill också gå!Nej, det behöver du inte, min vän, svarade Joab. Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.

²³ Ja, men låt mig få gå ändå, tiggde han.Slutligen sa Joab: Ge dig iväg då! Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern.

²⁴ David satt just då vid stadsporten. När vaktposten gick upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick han se en ensam man komma springande.

²⁵ Han ropade då ner till David, och kungen konstaterade: Om han är ensam, har han goda nyheter med sig.Efter en stund

²⁶ såg vakten en annan man som sprang emot dem, och han ropade ner till de andra: Här kommer ytterligare en. Och kungen svarade: Han har säkert också goda nyheter.

²⁷ Den förste springer som Sadoks son Ahimaas, ropade vakten.Han är en god man, och han kommer med goda nyheter, svarade kungen.

²⁸ Då ropade Ahimaas till kungen: Allt är väl! Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig.

²⁹ Vad hände med den unge Absalom? frågade kungen. Är allt väl med honom? När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände, svarade Ahimaas.

³⁰ Vänta här, sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan.

³¹ Sedan kom etiopiern fram och sa: Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig.

³² Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom? frågade kungen.Budbäraren svarade: Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!

³³ Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!

Jesus undervisar om Guds rike

²⁰ En dag frågade fariseerna Jesus: När kommer Guds rike? Jesus svarade: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man utan vidare kan se det.

²¹ Och ingen kan säga: Här är det, eller där är det! Nej! Guds rike är redan här, mitt ibland er.

²² Senare förklarade han detta närmare för sina lärjungar. Det ska komma en tid när ni skulle kunna ge allt för att uppleva bara en dag tillsammans med mig, men det kommer inte att ske.

²³ Ni kommer att få höra att Människosonen har kommit tillbaka och att han är än här och än där. Men tro det inte och gå inte dit,

²⁴ för när Människosonen kommer tillbaka kommer var och en att veta det. Det kommer att märkas lika tydligt som när blixten lyser upp hela horisonten.

²⁵ Men först måste Människosonen lida svårt och bli förkastad av hela detta folk.

²⁶ När jag återvänder ska människorna vara lika likgiltiga för Gud som de var på Noas tid.

²⁷ De åt och drack och gifte sig. Allt var precis som vanligt till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allesammans.

²⁸ Eller som det var på Lots tid. Människorna höll på med sina dagliga affärer. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,

²⁹ ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allesammans.

³⁰ Precis så ska det vara när Människosonen återvänder.

³¹ De som inte är hemma den dagen får inte vända tillbaka för att packa. De som är ute på åkrarna får inte återvända till staden.

³² Kom ihåg vad som hände med Lots hustru!

³³ Den som klamrar sig fast vid sitt liv ska förlora det, och den som vågar ge sitt liv för Gud ska finna det för alltid.

³⁴ Den natten ska två personer sova i samma rum, en ska tas med och den andre lämnas kvar.

^35-36 Två kvinnor ska arbeta tillsammans i hushållet, den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Och likadant kommer det att bli med de män som arbetar sida vid sida på åkrarna. Den ene tas med och den andre lämnas kvar.

³⁷ Herre, var kommer det att hända? frågade lärjungarna.Jesus svarade: Där den döda kroppen finns, där samlas gamarna!

Read full chapter