En kvinna talar för Absaloms sak

14 När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom,

^2-3 skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra.Låtsas att du sörjer, sa han. Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid.

⁴ När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!

^5-6 Vad kan jag göra för dig? frågade han.Jag är änka, svarade hon. Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad.

⁷ Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas.

⁸ Låt mig ta hand om detta, svarade kungen. Jag ska se till att ingen rör honom.

⁹ Tack, Ers Majestät, svarade hon. Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta.

¹⁰ Oroa dig inte över det, svarade kungen. Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!

¹¹ Då sa kvinnan: Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.Jag lovar inför Gud, svarade han. Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!

¹² Låt mig då bara få be er om en enda sak till! sa hon.Ja, gärna, sa han. Tala ut!

¹³ Varför gör ni inte lika mycket för alla bland Guds folk som ni har lovat att göra för mig? frågade hon. Ni har dömt er själv när ni lovat att hjälpa mig, för ni har vägrat att ta hem er egen utstötte son.

¹⁴ Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken - det kan inte samlas upp igen. Gud kommer att välsigna er med ett längre liv, om ni kan fundera ut ett sätt att hämta tillbaka er son från hans landsflykt.

^15-16 Men jag har kommit till er för att be er för min son, för jag och min son var hotade till livet, och jag sa för mig själv: 'Kanske kungen kan lyssna till mig och rädda oss undan dem som vill att vår familj ska dö ut.

¹⁷ Det är bara kungens ord som kan ge oss frid.' Jag vet att ni är som ett sändebud från Gud och att ni kan skilja mellan gott och ont. Herren ska vara med er!

¹⁸ Det är en sak jag vill veta, sa kungen.Vad är det, Ers Majestät? undrade kvinnan.

¹⁹ Skickade Joab hit dig? Kvinnan svarade: Hur kan jag neka till det? Ja, Joab skickade hit mig och sa till mig vad jag skulle säga.

²⁰ Han gjorde det för att ni skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men ni är lika vis som Guds budbärare och vet allt som händer.

²¹ Då skickade kungen efter Joab och sa: Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom.

²² Joab föll ner inför David och välsignade honom och sa: Äntligen vet jag att du tycker om mig, för du har besvarat min bön!

²³ Sedan gick Joab till Gesur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.

²⁴ Låt honom gå till sin egen bostad, befallde kungen. Han får aldrig komma hit. Jag vill inte se honom i ansiktet.

Absalom ber att få träffa David

²⁵ Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.

²⁶ Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.

²⁷ Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.

²⁸ När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,

²⁹ skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.

³⁰ Då sa Absalom till sina tjänare: Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den! Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,

³¹ och snart kom Joab till Absalom och frågade: Varför har du förstört min åker?

³² Absalom svarade: Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig.

³³ Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.

Absalom konspirerar mot David

15 Så småningom skaffade sig Absalom en vagn och hästar till den och femtio män att springa framför honom.

² Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom med ett problem till kungen, kallade Absalom på honom, frågade varifrån han kom och uttryckte sitt intresse för hans fall.

³ Han kunde t ex säga: Jag ser att du har rätt i det här fallet. Det är olyckligt att kungen inte har någon som kan ta sig tid att lyssna till detta.

⁴ Jag skulle själv vilja vara domare. Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa!

⁵ När någon kom fram och bugade sig för Absalom brukade han sträcka honom handen och ge honom en kyss.

⁶ På så sätt vann han hela folkets hjärta.

^7-8 När fyra år hade gått sedan Absalom fann nåd hos kungen, sa Absalom till honom: Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan bära fram ett offer till Herren och på så sätt fullfölja ett löfte som jag gav honom när jag var i Gesur. Jag lovade att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom i Hebron.

⁹ Kungen svarade honom: Gå i frid och uppfyll ditt löfte! Då for Absalom till Hebron.

¹⁰ Han sände i hemlighet bud till varje del av Israel för att hetsa folket till uppror mot kungen och sa: Så snart ni hör trumpetsignalen ska ni veta att Absalom har krönts till kung i Hebron.

¹¹ Absalom inbjöd tvåhundra män från Jerusalem att följa med, men de kände inte alls till hans avsikter.

¹² Medan han offrade slaktoffret, skickade han efter Ahitofel, en av Davids rådgivare, som bodde i Gilo. Ahitofel ställde sig på Absaloms sida, tillsammans med många andra. Detta gjorde att sammansvärjningen blev mycket stark.

David flyr för Absalom

¹³ En budbärare kom så småningom till Jerusalem och sa till David: Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!

¹⁴ Vi måste omedelbart fly, innan det är för sent! konstaterade David. Om vi hinner ut ur staden innan han kommer, kan både vi och Jerusalem räddas.

¹⁵ Vi står på din sida, svarade hans rådgivare. Gör det som du tycker är bäst.

¹⁶ Kungen och hans familj gav sig genast iväg. Han lämnade bara tio bihustrur kvar att sköta om palatset.

^17-18 David stannade en bit utanför staden och lät alla gå före honom, även de sex hundra filisteer som hade kommit med honom från Gat, och dessutom kereteerna och peleteerna.

^19-20 Plötsligt vände sig kungen till Ittai, kaptenen för de sex hundra männen från Gat, och sa till honom: Vad gör du här egentligen? Gå tillbaka med dina män till Jerusalem, till din kung, för du är en gäst i Israel, en främling i fångenskap. Du har ju nyss kommit. Varför skulle jag tvinga dig att i dag vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart det bär? Gå tillbaka och ta med dig dina trupper. Fortsätt att vara god och trofast!

²¹ Ittai svarade: Jag svär vid Gud och vid mitt eget liv, att dit du går tänker jag gå, vad som än händer, och även om det gäller liv eller död.

²² Då svarade David: Kom då med oss! Och Ittai och hans män med sina familjer fortsatte att stå på Davids sida.

²³ Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.

²⁴ Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.

^25-26 Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst.

²⁷ Sedan sa kungen till Sadok: Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.

²⁸ Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen.

²⁹ Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.

³⁰ David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.

³¹ Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!

³² När de nådde toppen av Oljeberget, där man brukade tillbe Herren, såg David att arkiten Husai väntade på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.

^33-34 David sa till honom: Om du följer med mig, kommer du bara att bli till besvär för mig. Återvänd till Jerusalem och säg till Absalom: 'Jag kan bli din rådgivare precis som jag var det åt din far.' Sedan kan du hjälpa mig genom att motarbeta Ahitofel.

^35-36 Prästerna Sadok och Ebjatar är där, och de står på vår sida. Berätta för dem vad du hör i palatset, så kommer de att skicka sina söner Ahimaas och Jonatan för att leta rätt på mig, och berätta för mig vad som står på.

³⁷ Davids vän Husai återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.

Om tro och förlåtelse

17 Det kommer alltid att hända sådant som gör att folk förlorar tron, varnade Jesus en dag sina lärjungar. Det kan inte vara på annat sätt. Men stackars den människa som gör sig skyldig till det.

^2-3 Det skulle vara mycket bättre för henne att bli kastad i havet med en tung sten om halsen, än att möta den dom som väntar dem som förför någon av dessa som tror på mig med ett barns förtroende. Jag varnar er!Om din bror har syndat så tillrättavisa honom och förlåt honom om han sörjer över sin synd.

⁴ Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och varje gång ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta honom.

⁵ En dag sa lärjungarna till Herren: Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.

⁶ Mer tro, svarade Jesus. Om ni bara hade tro som ett litet senapsfrö, så skulle den vara tillräckligt stor för att rycka upp mullbärsträdet där borta med rötterna och kasta det i havet. Det skulle genast lyda er befallning.

^7-9 Föreställ er att någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt eller efter att ha vallat får. Säger han då till tjänaren: 'Kom och sätt dig här vid bordet. Nu ska jag se till att du får något att äta.' Nej han säger: 'Klä om dig och gör i ordning kvällsmaten åt mig, och ställ den på bordet. Sedan, när jag har ätit, kan du själv äta och dricka.' Kan tjänaren vänta sig ett särskilt tack för det? Sist och slutligen har han ju bara gjort det som tillhör hans arbetsuppgifter.

¹⁰ Detsamma gäller er. När ni gjort allt jag befallt er ska ni säga: Vi är bara vanliga tjänare, och vi har bara gjort vad man kan förvänta sig av oss.

Jesus botar tio leprasjuka

¹¹ Medan de fortsatte sin vandring mot Jerusalem kom de till gränsen mellan Galileen och Samarien.

¹² I en by stod tio leprasjuka en bit bort

¹³ och ropade: Herre Jesus, förbarma dig över oss!

¹⁴ Han såg på dem och sa: Gå till prästerna och visa att ni är friska! Och medan de gick försvann deras lepra.

¹⁵ En av dem kom tillbaka till Jesus och ropade så högt han kunde: Pris ske Gud, jag är botad!

¹⁶ Han kastade sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Mannen var samarier, ett av judarna illa omtyckt folk.

¹⁷ Jesus frågade: Botade jag inte tio män? Var är de nio andra?

¹⁸ Är det bara den här utlänningen som kommer tillbaka för att tacka Gud?

¹⁹ Och Jesus sa till mannen: Stå upp och gå. Din tro har frälst dig.

Read full chapter