7 Elisa svarade: Herren säger att man i morgon vid den här tiden ska kunna köpa åtta kilo mjöl eller sexton kilo säd för en sikel silver vid Samarias stadsport!

² Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster! svarade kungens adjutant.Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det! sa Elisa till honom.

Några spetälska män tar en risk

³ Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten, och de funderade: Varför ska vi bara sitta här tills vi dör?

⁴ Inne i staden kommer vi att svälta ihjäl och här är det inte ett dugg bättre. Därför kan vi ju lika gärna gå över till arameerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.

⁵ I skymningen gick de ut till fiendens läger, men det fanns ingen där!

⁶ Herren hade nämligen låtit arameerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. Kungen i Israel har lejt hetiterna och egyptierna för att anfalla oss, ropade de.

⁷ De hade flytt i panik den natten och lämnat sina tält, hästar, åsnor och allt annat efter sig, precis som det stod.

⁸ När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i tält efter tält och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde,

⁹ men till slut sa de till varandra: Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med underbara nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går tillbaka och talar om vad som har hänt!

¹⁰ De återvände till staden och berättade för vakten vad som hade hänt, att de hade kommit ut till lägret och att de inte sett en levande varelse. Jo, hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut, men inte en människa hade synts till.

¹¹ Då ropade vakten genast ut nyheten till dem som fanns inne i palatset,

¹² och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: Jag förstår nog vad som har hänt. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla oss, inta staden och göra oss till slavar.

¹³ Det är nog säkrast att vi sänder ut spanare för att se efter, svarade en av hans officerare. Låt dem ta fem av de hästar vi har kvar. Om någonting händer dem är det ju inte värre än om de hade stannat här och dött tillsammans med oss andra!

¹⁴ Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart fienden hade tagit vägen.

¹⁵ Ryttarna följde ett spår av kläder och andra tillhörigheter som man kastat ifrån sig under flykten, ända till Jordan. Där vände spejarna tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett.

¹⁶ Då rusade folket i Samaria ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att åtta kilo mjöl och sexton kilo säd den dagen såldes för en sikel silver, precis som Herren hade sagt.

¹⁷ Kungen satte sin adjutant till uppsikt över trafiken vid stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta Elisa hade förutsagt dagen innan, när kungen kom för att arrestera honom.

¹⁸ Då hade ju profeten talat om för kungen att mjöl och säd skulle säljas så billigt följande dag.

¹⁹ Kungens adjutant hade svarat: Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det! hade profeten svarat honom.

²⁰ Och så blev det! Adjutanten trampades till döds i stadsporten av folket.

En kvinna får tillbaka sin mark

8 Elisa hade sagt till kvinnan, vars son han hade uppväckt från de döda: Ta din familj och flytta till ett annat land, för Herren ska låta en hungersnöd drabba Israel, och den kommer att vara i sju år.

² Kvinnan lydde profetens uppmaning och bosatte sig med sin familj i filisteernas land under sju år.

³ När hungersnöden var över, återvände hon till Israel, där hon sökte upp kungen för att få tillbaka rätten till sitt hus och sin mark.

⁴ Just som hon kom in, höll kungen på att tala med Gehasi, Elisas tjänare.Berätta lite för mig om de under Elisa har gjort, bad kungen honom.

⁵ Gehasi berättade då om undret när den lille pojken uppväcktes från de döda, och just i det ögonblicket råkade pojkens mor komma in.Nej, men titta! utbrast Gehasi. Här är ju kvinnan och pojken, som Elisa förde tillbaka till livet!

⁶ Är det verkligen sant? frågade kungen henne.Hon berättade då för honom hur det hade gått till. Sedan gav kungen en av sina tjänstemän i uppdrag att se till att hon fick tillbaka allt det hon hade ägt och dessutom ersättning för den inkomst hon förlorat medan hon varit borta.

Hasael mördar kung Ben-Hadad

⁷ Elisa begav sig till Damaskus i Aram, där kung Ben-Hadad låg sjuk. När han fick veta att Elisa var där sa han:

^8-9 Ge gudsmannen en gåva och be honom fråga Herren om jag kommer att bli frisk igen.Hasael lastade då fyrtio kameler med det bästa landet hade att erbjuda som gåva till Elisa. Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har sänt mig hit för att fråga om han kommer att bli frisk, sa han till profeten.

¹⁰ Säg till honom att han ska bli frisk, svarade Elisa. Men Herren har visat mig att han ändå snart kommer att dö!

¹¹ Elisa stirrade så länge på Hasael att denne blev besvärad, och sedan började Elisa gråta.

¹² Vad är det för fel? frågade Hasael.Jag vet vilka fruktansvärda saker du kommer att göra mot Israels folk, svarade Elisa. Du kommer att bränna ner fästningarna, döda de unga männen, krossa de små barnen mot marken och skära upp magen på havande kvinnor!

¹³ Vem tar du mig för? sa Hasael. Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.Herren har uppenbarat för mig att du kommer att bli kung över Aram, svarade Elisa.

¹⁴ När Hasael kom tillbaka, frågade kungen: Vad sa han till dig? Han talade om för mig att du skulle bli frisk, svarade Hasael.

¹⁵ Men följande dag tog Hasael en filt, doppade den i vatten och höll den över kungens ansikte tills han kvävdes till döds.Sedan blev Hasael kung, precis som Elisa hade sagt.

Joram regerar i Juda

¹⁶ Joram, son till Josafat i Juda, efterträdde sin far som kung i Juda under det femte året av Ahabs son Jorams regering över Israel.

¹⁷ Joram i Juda var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i åtta år.

¹⁸ Men han var lika ogudaktig som Ahab i Israel och Israels tidigare kungar hade varit, och han gifte sig med en av Ahabs döttrar.

¹⁹ Men eftersom Gud hade lovat sin tjänare David att han skulle vaka över hans ättlingar och leda dem, utplånade han inte Juda.

²⁰ Under Jorams regering gjorde folket i Edom uppror mot Juda och valde sin egen kung.

²¹ Joram försökte utan framgång kväva upproret. Han gick över floden Jordan och anföll staden Sair, men blev snabbt omringad av Edoms armé. I skydd av natten bröt han genom deras led, men hans soldater övergav honom och flydde.

²² Edom har sedan den dagen förblivit oberoende. Libna gjorde också uppror vid samma tid som Edom.

²³ Resten av kung Jorams historia finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

^24-25 Joram dog och blev begraven på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad.

Ahasja regerar i Juda

²⁶ Ahasja, Jorams son, efterträdde sin far på kungatronen. Det hände under det tolfte året av kung Jorams, Ahabs sons, regering i Israel. Ahasja var tjugotvå år gammal när han började regera, men han hade makten i Jerusalem bara ett år. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Israels kung Omri.

²⁷ I likhet med Ahab och hans efterkommande gjorde han det som var ont i Herrens ögon, och han var ingift i Ahabs släkt.

²⁸ Vid Ramot i Gilead förenade sig Ahasja med kung Joram i Israel, Ahabs son, i dennes krig mot kung Hasael i Aram. Kung Joram blev sårad i striden.

²⁹ Han for till Jisreel för att få vård och vila. Medan han var där, kom kung Ahasja av Juda för att besöka honom.

Jehu blir smord till kung i Israel

9 Under tiden hade Elisa kallat till sig en av de unga profeterna.Gör dig färdig att gå till Ramot i Gilead, sa han till honom. Ta med dig den här oljeflaskan

² och försök att få tag i Jehu, som är son till Nimsis son Josafat. Se till att ni blir lämnade ensamma!

³ Häll sedan oljan över hans huvud och låt honom förstå att Herren har smort honom till kung över Israel. Sedan måste du fly för livet!

⁴ Den unge profeten gjorde som han blivit tillsagd. När han kom fram till Ramot,

⁵ fick han se Jehu sitta där tillsammans med några andra arméofficerare.Jag kommer med ett meddelande, sa han.Till vem av oss? frågade Jehu. Till dig, svarade den unge profeten.

⁶ Jehu lämnade då de övriga och gick med in i huset. Där hällde den unge mannen oljan över hans huvud och sa: Herren, Israels Gud, säger: 'Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. Du ska utrota Ahabs familj.

⁷ Du ska hämnas mina profeters död och alla andra som dödades av Isebel.

⁸ Hela Ahabs familj måste utplånas. Varje man, slav eller fri, måste dö.

⁹ Jag ska utrota Ahabs familj, som jag gjorde med Nebats son Jerobeam och Ahias son Baesa och deras familjer.

¹⁰ Hundarna ska äta upp Ahabs hustru Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att vilja begrava henne.' Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.

¹¹ Jehu gick tillbaka till sina vänner, och en av dem frågade: Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara? Ni vet mycket väl vem han var och vad han ville, svarade Jehu.

¹² Nej, det gör vi inte! Berätta! bad de.Då avslöjade han för dem vad profeten hade sagt och att han, Jehu, hade blivit smord till kung i Israel.

¹³ De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i trumpet och ropade: Jehu är kung!

Jehu dödar Joram och Ahasja

¹⁴ Så gick det alltså till när Jehu, son till Josafat och sonson till Nimsi, gjorde uppror mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot de arameiska trupperna,

¹⁵ men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig, sedan han blivit sårad.Jehu sa till männen som var tillsammans med honom: Om ni vill att jag ska vara er kung, låt då inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt.

¹⁶ Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel för att få tag i den sårade kung Joram. Kung Ahasja i Juda var också där för att få träffa Joram.

¹⁷ När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: Trupp i antågande!Skicka ut en ryttare och ta reda på om det är vän eller fiende, ropade kung Joram till honom.

¹⁸ En soldat red omedelbart iväg.Kungen vill veta om du är vän eller fiende, frågade han.Vad vet du egentligen om fred? svarade Jehu. Följ efter mig bara!Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka.

¹⁹ Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram till Jehu och frågade i kungens namn om de kom i fredliga avsikter.Vad vet du om fred? sa Jehu. Följ efter mig bara!

²⁰ Han kommer inte heller tillbaka! ropade vakten. Det måste vara Jehu, för han kör som en galning.

²¹ Skynda er att göra i ordning min vagn! befallde då kung Joram. Tillsammans med kung Ahasja for han iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört Nabot,

²² och Joram frågade: Kommer du som vän, Jehu? Kan det finnas vänskap mellan oss, så länge din mor Isebels ondska omger oss? svarade Jehu.

²³ Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. Förräderi, Ahasja! ropade han. Förräderi!

²⁴ Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.

²⁵ Jehu sa till sin adjutant Bidkar: Kasta ut den döda kroppen på Nabots åker, för när du och jag en gång red här tillsammans med hans far Ahab, uppenbarade Herren följande profetia för mig:

²⁶ 'Här på Nabots egendom ska jag betala igen för mordet på Nabot och hans söner'. Därför ska du kasta ut kroppen här på Nabots åker, precis som Herren sa.

²⁷ Under tiden hade kung Ahasja av Juda flytt utmed vägen mot Bet-Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: Skjut honom också.Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jibleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog.

²⁸ Hans ämbetsmän förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom på den kungliga begravningsplatsen.

²⁹ (Ahasjas regering över Juda hade börjat i det tolfte året av kung Jorams regering över Israel.)

Isebels grymma död

³⁰ När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.

³¹ När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!

³² Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: Vem är på min sida? Då tittade några hovmän ut genom fönstret.

³³ Kasta ner henne! ropade Jehu.Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.

³⁴ Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.

³⁵ Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.

³⁶ När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,

³⁷ och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var.

Gud blev människa

1 Innan något hade skapats fanns Guds eviga ord - Kristus.

² Han har alltid funnits till och är Gud.

³ Han skapade allt som finns, och ingenting finns som inte han har skapat.

⁴ Allt liv kommer från honom, och hans liv är hela mänsklighetens ljus.

⁵ Han är det ljus som lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig utsläcka det.

^6-7 Gud sände Johannes döparen för att vittna om att Jesus Kristus är det verkliga ljuset.

⁸ Johannes var inte själv ljuset. Han var bara ett vittne som skulle göra ljuset känt.

⁹ Efter honom kom Kristus, som är det verkliga ljuset, för att lysa för alla människor i hela världen.

¹⁰ Men fastän han hade skapat världen, kände världen inte igen honom när han kom.

^11-12 Inte ens i sitt eget land och bland sitt eget folk, judarna, blev han erkänd. Bara några få välkomnade och tog emot honom. Men åt alla som tog emot honom, gav han rätt att bli barn till Gud. Allt de behövde göra var att lita på att han kunde frälsa dem.

¹³ Alla som tror detta föds på nytt, inte genom en vanlig födelse på grund av människors känslor eller planer, utan på grund av Guds vilja.

¹⁴ Och Kristus blev människa och levde bland oss här på jorden. Han var full av kärlek, förlåtelse och sanning. Och några av oss har sett hans härlighet, den härlighet som tillhör den himmelske Faderns ende Son.

¹⁵ Johannes vittnade för människorna om Jesus och sa till dem: Han är den som jag talade om när jag sa: 'Det kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev född.'

¹⁶ Vi har alla fått del av de rikedomar som han har fört med sig till oss, och vi har gång på gång fått uppleva hans nåd.

¹⁷ Mose gav oss lagen med dess stränga krav, men Jesus Kristus har också gett oss den kärleksfulla förlåtelsen.

¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son har naturligtvis gjort det, för han står Fadern nära och har genom sitt liv visat oss vem Fadern är.

Johannes döparen förklarar sitt uppdrag

¹⁹ De judiska ledarna sände ut präster och tempeltjänare från Jerusalem för att fråga Johannes om han påstod sig vara Messias.

²⁰ Men han nekade blankt till det. Jag är inte Kristus, sa han.

²¹ Vem är du då? frågade de. Är du Elias? Nej, svarade han.Är du profeten? Nej.

²² Vem är du då? Tala om det, så att vi kan svara dem som har sänt oss hit. Vad säger du själv?

²³ Då svarade Johannes: Profeten Jesaja har redan sagt det: 'Jag är en röst som ropar i den öde öknen: Röj undan hindren på vägen, så att Herren kan komma!'

^24-25 De som hade skickats ut och som också var fariseer frågade nu: Varför döper du om du inte är Messias eller Elias eller profeten?

²⁶ Johannes svarade dem: Jag döper bara i vatten, men här bland folket lever redan en som ni inte känner.

²⁷ Han ska fortsätta där jag slutar. Jag är inte ens värd att vara hans slav.

²⁸ Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Read full chapter