24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylon Jerusalem. Jojakim kapitulerade och betalade skatt i tre år, men sedan gjorde han uppror.

² Herren skickade då rövarband från kaldeerna, arameerna, moabiterna och Ammons barn mot Juda för att plundra folket, precis som han tidigare förutsagt genom sina profeter.

^3-4 Det är tydligt att dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. På grund av Manasses många synder hade Herren beslutat att inte befatta sig med Juda, bland annat för att han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Herren ville inte förlåta detta.

⁵ Resten om Jojakims liv finns upptecknat i Juda kungars krönika.

Jojakin regerar i Juda

⁶ När Jojakim dog blev hans son Jojakin kung.

⁷ Den egyptiske kungen kom aldrig mer tillbaka, för kungen i Babylon hade intagit ett stort område som tillhört Egypten, från Egyptens bäck till floden Eufrat.

^8-9 Jojakin var arton år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och var dotter till Elnatan från Jerusalem.

¹⁰ Under Jojakins regeringstid belägrade den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer Jerusalem.

¹¹ Nebukadnessar kom själv dit under belägringen.

¹² Kung Jojakin, alla hans ämbetsmän och drottningmodern kapitulerade för honom. Jojakin fördes fängslad till Babylon. Detta hände under kung Nebukadnessars åttonde regeringsår.

¹³ Nebukadnessar förde bort alla skatter från templet och det kungliga palatset, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka, och detta var helt enligt vad Herren tidigare sagt.

¹⁴ Nebukadnessar tog sammanlagt 10.000 fångar från Jerusalem, och bland dem fanns alla de styrande, de bästa soldaterna och alla hantverkare och konstnärer. Det var bara de fattigaste och minst ansedda som blev kvar i landet.

¹⁵ Nebukadnessar förde bort kung Jojakin, hans hustrur och hans mor och alla ämbetsmän till Babylon.

¹⁶ Soldaterna som fördes bort var 7.000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och konstnärerna uppgick till ett tusental.

¹⁷ Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia regerar i Juda

^18-19 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna.Sidkia handlade lika ogudaktigt som Jojakim hade gjort.

²⁰ Herren ville inte längre ha något att göra med folket i Jerusalem och i Juda och vände sig bort från dem. Men kung Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylon.

25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.

² Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.

³ Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,

^4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.

⁶ Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.

⁷ Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

⁸ Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.

⁹ Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.

¹⁰ Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.

¹¹ Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,

¹² men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.

¹³ Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.

^14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.

¹⁶ Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.

¹⁷ Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

¹⁸ Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.

¹⁹ En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.

²⁰ De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla

²¹ där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.

Jerusalem efter kapitulationen

²² Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.

²³ När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.

²⁴ Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.

²⁵ Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.

²⁶ Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.

²⁷ Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.

²⁸ Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.

²⁹ Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.

³⁰ Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.

Undret vid Betesdadammen

5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.

² Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.

³ Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.

⁴ (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)

⁵ En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.

⁶ När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?

⁷ Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.

⁸ Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!

⁹ Men det var på en sabbat som detta under hände,

¹⁰ och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!

¹¹ Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.

¹² Vem var det? frågade de.

¹³ Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.

¹⁴ Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.

¹⁵ Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.

Jesus gör anspråk på att vara Guds son

¹⁶ Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.

¹⁷ Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.

¹⁸ Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara vad han ser Fadern göra, och det Fadern gör det gör också Sonen.

²⁰ För Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.

²¹ Han ska till och med uppväcka vem han vill från de döda på samma sätt som Fadern gör det.

²² Och Fadern har överlåtit åt Sonen att döma över allt,

²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Guds Son, som han har sänt till er, ärar ni inte heller Fadern.

²⁴ Jag lovar er att den som lyssnar till mina ord och tror på Gud som har sänt mig, han har evigt liv och kommer aldrig att dömas för sina synder, utan har redan gått över från döden till livet.

Read full chapter