Jehu dödar hela Ahabs släkt

10 Jehu skrev brev till de styrande i staden Samaria och till förmyndarna för Ahabs sjuttio söner, som allesammans bodde där.

^2-3 När ni mottagit detta brev, ska ni välja den lämpligaste av Ahabs söner till er kung och sedan bereda er på att kämpa för hans tron, för ni har ju hästar och vagnar, en befäst stad och vapen.

⁴ Men de var alldeles förskräckta och sa till varandra: När inte ens två kungar kan klara av honom, hur ska då vi kunna göra det?

⁵ Den man som förestod palatset, stadens borgmästare, de styrande och förmyndarna för Ahabs söner skickade därför detta svar till Jehu:Vi är dina tjänare och vill underordna oss dig. Vi vill inte ha någon annan kung. Gör vad du tycker är bäst.

⁶ Jehu svarade dem i ett brev: Om ni är på min sida och tänker lyda mig, ska ni vid den här tiden i morgon komma med er herres söners huvuden hit till mig i Jisreel.Kung Ahabs sjuttio söner bodde i de ledande männens hem, där de hade växt upp.

⁷ När brevet kom blev alla sjuttio dödade. Deras huvuden stoppades i korgar och sändes till Jehu i Jisreel.

⁸ När ett sändebud meddelade Jehu att kungasönernas huvuden hade kommit, gav han befallning om att de skulle läggas i två högar vid stadsporten och ligga kvar där till följande morgon.

^9-10 På morgonen gick han ut och talade till folket som var samlat där. Ni är utan skuld till det här, sa han. Jag konspirerade mot min herre och dödade honom, men jag dödade inte hans söner! Herren har gjort detta för att allt vad han säger ska bevisas vara sant. Han förklarade genom sin tjänare Elia att detta skulle hända Ahabs efterkommande.

¹¹ Sedan dödade Jehu också de övriga medlemmarna av Ahabs familj som fanns i Jisreel, alla av betydelse som varit i hans tjänst, nära vänner och personliga rådgivare. Ingen av dem som på något sätt haft närmare kontakt med Ahab kom undan.

¹² Sedan reste Jehu mot Samaria, och på vägen övernattade han i Bet-Eked.

¹³ Där träffade han släktingar till kung Ahasja i Juda.Vilka är ni? frågade han dem.Vi är släkt med kung Ahasja. Vi är på väg till Samaria för att hälsa på kung Ahabs söner och kungamodern Isebel, svarade de.

¹⁴ Grip dem! befallde Jehu sina män. Sedan ledde han ut dem till brunnen och dödade dem alla. Det var sammanlagt fyrtiotvå män.

¹⁵ När han skulle lämna platsen träffade han Rekabs son Jonadab som var på väg för att möta honom. Efter att de hade hälsat på varandra, frågade Jehu honom: Är du med mig som jag är med dig? Ja, det är jag, svarade Jonadab.Räck mig då din hand, sa Jehu och hjälpte honom upp i den kungliga vagnen.

¹⁶ Följ med mig och se vad jag gör för Herren, sa Jehu.Jonadab for med honom i vagnen,

¹⁷ och när de kom fram till Samaria dödade Jehu alla Ahabs vänner och släktingar, precis som Herren hade förutsagt genom profeten Elia.

Jehu dödar alla baalspräster

^18-19 Sedan sammankallade Jehu folket i staden och talade till dem. Ahab tillbad Baal, men inte alls så som jag tänker göra, sa han. Hämta hit alla Baals präster och profeter och alla som tillber honom. Se till att alla kommer, för vi ska ha en stor offerfest till Baals ära. Den som inte kommer ska dö!Men Jehu hade för avsikt att utrota alla Baals präster.

^20-21 Han skickade budbärare genom hela Israel för att kalla alla som tillbad Baal till festen, och de kom allesammans och fyllde hela Baalstemplet från den ena ändan till den andra.

²² Och han gav order till den som förestod klädkammaren: Se till att alla Baals präster får prästmantlar.

²³ Sedan gick Jehu och Jonadab, Rekabs son, in i Baalstemplet. Se till att det bara finns sådana som tillber Baal här inne och inte någon som tillber Herren! sa de till dem.

²⁴ När Baals präster började offra, omringade Jehu byggnaden med åttio av sina män. Den av er som låter någon komma undan får betala med sitt eget liv! sa han till dem.

²⁵ Så snart man hade avslutat brännoffret gick Jehu fram till sina män och gav ordern: Gå in och döda alla. Låt inte en enda slippa undan.Då dödade de allesammans och släpade ut kropparna ur templet. Sedan gick Jehu och hans män in i det innersta av templet,

²⁶ tog ut den staty som man tillbad och brände upp den.

²⁷ De rev ner templet och gjorde om platsen till avträde.

²⁸ På detta sätt utplånade Jehu varje spår av Baal i Israel.

²⁹ Men han förstörde inte guldkalvarna i Betel och Dan som Jerobeam, Nebats son, låtit bygga och som fått hela Israel att synda.

³⁰ Senare sa Herren till Jehu: Eftersom du har följt mina föreskrifter och utplånade Ahab och hans släkt ska jag låta din son, din sonson och din sonsons son få bli kungar i Israel.

³¹ Men Jehu följde inte Herren, Israels Gud, av hela sitt hjärta, för han fortsatte att tillbe Jerobeams guldkalvar, som hade förorsakat så mycket synd i Israel.

^32-33 Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Kung Hasael i Aram intog flera områden öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Basan.

³⁴ Allt annat som Jehu gjorde finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

³⁵ När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joahas blev hans efterträdare.

³⁶ Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.

Atalja regerar i Juda

11 När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att döda alla hans barn i avsikt att ta över tronen.

^2-3 Men Joseba, Jorams dotter och Ahasjas syster, lyckades rädda den lille Joas. Hon smög sig undan med honom från de övriga kungabarnen, och gömde honom och hans sköterska i ett förrådsrum i templet. Där bodde de i sex år medan Atalja regerade som drottning.

Den lille Joas blir kung

⁴ Under sjunde året av hennes regering sammankallade prästen Jojada de fem officerarna för slottsvakten och för drottningens livvakt. Han mötte dem i templet och fick dem att under ed avlägga tystnadsplikt. Sedan visade han dem kungens son.

⁵ Han gav dem följande instruktioner: Av de tre kompanier som är i tjänst på sabbaten har ett som uppgift att bevaka palatset,

^6-8 ett annat att bevaka Surporten och det tredje porten bakom vakten. De övriga två kompanierna, som i vanliga fall är lediga, ska bevaka templet och kungen. Ni ska gruppera er runt kungen med vapen i hand och döda dem som försöker bryta sig igenom bevakningskedjan. Ni ska stanna hos kungen hela tiden!

⁹ Officerarna följde genast Jojadas instruktioner. De tog med sig till Jojada de män som redan var i tjänst och de män som skulle börja vakthållningen på sabbaten.

¹⁰ Han försåg dem med spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i tempelförrådet.

¹¹ Vakterna ställde sig på sina poster framför helgedomen och altaret och runt hela templet.

¹² Sedan förde Jojada fram den unge prinsen, satte kronan på hans huvud, gav honom en avskrift av de tio budorden och smorde honom till kung, och alla applåderade och ropade: Länge leve kungen!

^13-14 När drottning Atalja hörde jublet, rusade hon bort till templet och fick se den nye kungen stå bredvid en av de stora pelarna, på den plats där kungarna brukade stå vid kröningar. Han stod där omgiven av hennes egen livvakt och en mängd trumpetare. Alla jublade och trumpeterna smattrade.Förräderi! Förräderi! skrek hon och började slita sönder sina kläder.

¹⁵ Släng ut henne härifrån, ropade Jojada till officerarna. Döda henne inte här i templet! Men döda den som försöker hjälpa henne!

¹⁶ Då drog de ut henne till slottsstallet och dödade henne där.

¹⁷ Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också.

¹⁸ Alla gick sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder och dödade Mattan, Baals präst, mitt framför altaret. Sedan placerade Jojada ut vakter vid Herrens tempel.

¹⁹ Med officerarna och vakten och allt folket ledde han kungen från templet, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.

²⁰ Alla gladdes över det som skett, och det blev lugnt i staden efter Ataljas död.

Joas regerar i Juda

²¹ Joas var bara sju år gammal när han blev kung i Juda.

12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

² Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.

³ Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

^4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.

⁶ Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.

⁷ Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.

⁸ Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.

⁹ Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.

¹⁰ När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.

^11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.

^13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.

¹⁵ Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.

¹⁶ Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.

¹⁷ Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.

¹⁸ Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.

¹⁹ Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.

²⁰ Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.

²¹ Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.

Johannes döparen utropar Jesus som Messias

²⁹ Dagen därpå såg Johannes Jesus komma och då ropade han: Se, där kommer Guds lamm, som tar bort alla människors synd.

³⁰ Han är den som jag talade om när jag sa: 'Snart kommer en man som fanns före mig. Han står långt över mig.'

³¹ Jag visste inte på förhand vem han var, men min uppgift är att döpa i vatten och göra honom känd för Israels folk.

³² Sedan beskrev Johannes hur han hade sett den helige Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över Jesus.

³³ Jag visste inte att det var just han, sa Johannes igen, men då Gud sände mig för att döpa, sa han till mig: 'När du ser den helige Ande sänka sig ner och stanna kvar över någon, så vet du att han är den som döper i helig Ande.'

³⁴ Jag såg det hända med denne man, och därför kan jag vittna om att han är Guds Son.

De första lärjungarna

³⁵ Nästa dag stod Johannes tillsammans med två av sina lärjungar på samma ställe när Jesus kom gående förbi.

³⁶ Johannes följde honom med blicken och sa sedan: Se, där är Guds lamm!

³⁷ När de båda lärjungarna hörde det följde de efter Jesus.

³⁸ Jesus vände sig då om och såg att de följde honom. Vad vill ni? frågade han dem.Herre, svarade de, var bor du?

³⁹ Kom och se efter, sa han. Då gick de med honom till den plats där han bodde, och stannade hos honom från klockan fyra på eftermiddagen till kvällen.

⁴⁰ En av dessa män var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Det första Andreas gjorde var att gå ut och leta reda på sin bror Petrus. Då han fann honom sa han: Vi har funnit Messias! Messias betyder Kristus.

⁴² Och han tog Petrus med sig till Jesus.Jesus såg ett ögonblick på Petrus och sa: Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Petrus. Det betyder klippan.

⁴³ Nästa dag tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: Följ med mig.

⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos gick då för att söka reda på Natanael och sa till honom: Äntligen har vi funnit Messias, den man som Mose och profeterna talar om! Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.

⁴⁶ Nasaret! utropade Natanael. Kan något gott komma därifrån? Kom och se själv, svarade Filippos.

⁴⁷ När de närmade sig, sa Jesus: Här kommer en ärlig och uppriktig människa, en äkta israelit.

⁴⁸ Känner du mig? undrade Natanael.Jesus svarade: Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos fick tag på dig.

⁴⁹ Natanael svarade: Herre, du är Guds Son, Israels kung!

⁵⁰ Jesus frågade honom: Tror du allt detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.

⁵¹ Du ska till och med få se himlen öppen och Guds änglar stiga ner och stiga upp mellan Gud och Människosonen.

Read full chapter