Hiskia återinför påskfirandet

30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.

^2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.

⁴ Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.

⁵ De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.

⁷ Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!

⁸ Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!

⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!

¹¹ Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.

¹² Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.

¹³ Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.

¹⁴ De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.

¹⁵ Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.

¹⁶ De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.

^17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.

²⁰ Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.

²¹ Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.

²² Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.

²³ Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.

²⁴ Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.

²⁵ Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.

²⁶ Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.

²⁷ Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.

Hiskia återinför tempeltjänsten

31 När högtiden var över började en intensiv kampanj mot avgudadyrkan i landet. De som varit i Jerusalem under påskfirandet gick till städerna i Juda, Benjamin, Efraim och Manasse och rev ner avgudaaltaren, slog sönder obelisker och förstörde alla kultplatser för avgudadyrkan. Sedan vände alla tillbaka hem.

² Hiskia organiserade nu prästerna och leviterna i tjänstgöringsgrupper, som skulle bära fram brännoffer och tackoffer och prisa och tacka Herren.

³ Han gav också personligen en gåva bestående av djur till de dagliga brännoffren morgon och kväll, liksom till regelbundna sabbatshögtider och nymånadsfester och andra årliga högtider som var föreskrivna i Guds lag.

⁴ Dessutom befallde han folket i Jerusalem att ge det föreskrivna till prästerna och leviterna, så att dessa helt kunde ägna sig åt de uppgifter som krävdes enligt Guds lag.

^5-6 Så snart denna order gick ut handlade folket och kom med det första från sina skördar av säd, vin, olivolja, honung och allt annat, en tiondel av allt, så som det var föreskrivet i Guds lag. De som bodde ute på landsbygden i Juda, i närheten av Jerusalem, förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och av allt annat som skulle ges och lade det i stora högar.

^7-8 Man började under den tredje månaden och fortsatte ända fram till den sjunde. När Hiskia och hans ämbetsmän kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk.

⁹ Varifrån har allt det här kommit? frågade Hiskia prästerna och leviterna.

¹⁰ Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade: Detta är tiondet! Vi har ätit av detta i många veckor, och ändå är allt det här kvar, för Herren har välsignat sitt folk.

¹¹ Då beslutade Hiskia att göra i ordning förrådsrum i templet, och

^12-13 allt det som givits fördes in i Herrens hus. Leviten Konanja fick ansvaret för detta förråd tillsammans med sin bror Simei och medhjälpare var Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja. Kung Hiskia och översteprästen Asarja hade utsett dessa män.

^14-15 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, fick ansvar för att offren delades ut till prästerna. Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja var trogna medhjälpare till honom ute i de olika städerna. De delade ut gåvorna till prästfamiljerna utan anseende till rang och värdighet.

^16-19 Dessutom fick varje man och varje pojke över tre års ålder, som fanns med i släktregistret, sin del - var och en som fick komma in i templet för att göra tjänst enligt ordningen för sin familj. Likaså fick varje präst som representerade sin familj och varje levit över tjugo år som hade föreskrivna uppgifter i templet sin del. Alla fick sitt, barn, kvinnor, söner och döttrar, ja, alla som fanns med i släktregistren. De utvalda männen var mycket noggranna i uppgiften att fördela tiondet bland präster och leviter. Vad gäller de präster som bodde i byarna eller utanför städerna, så fick de sin föreskrivna del av män särskilt utvalda för uppgiften. Alla som fanns med i leviternas släktregister fick sin del.

²⁰ På så sätt ordnade kung Hiskia med utdelningen över hela Juda, och han gjorde det som var rätt i Herrens, hans Guds, ögon.

²¹ Hans avsikt var att skapa respekt för templet och lagen och för ett gudfruktigt liv. På grund av sin inställning gjorde Herren honom mycket framgångsrik.

Jesus blir förrådd och arresterad

18 Sedan Jesus bett denna bön gick han tillsammans med lärjungarna till andra sidan av Kidrondalen där det fanns en lund med olivträd.

² Judas, förrädaren, kände till platsen för Jesus hade ofta varit där med sina lärjungar.

³ Översteprästerna och fariseerna hade låtit Judas få med sig en grupp romerska soldater och poliser. Med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de nu till olivlunden.

^4-5 Jesus visste precis vad som skulle hända. Han gick då fram till dem och frågade: Vem söker ni? Jesus från Nasaret, svarade de.Det är jag, förklarade han. Också Judas, förrädaren, stod där tillsammans med dem.

⁶ Och när Jesus sa vem han var föll alla baklänges till marken!

⁷ En gång till frågade han dem: Vem söker ni? Och de ropade igen: Jesus från Nasaret.

⁸ Jag har ju redan sagt er att det är jag.'Om det är mig ni söker så låt de andra gå.

⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus förut hade sagt när han bad: Jag har inte förlorat en enda av dem du gav mig.

¹⁰ Petrus tog då sitt svärd och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.

¹¹ Men Jesus sa till Petrus: Stoppa undan svärdet. Ska jag dra mig undan det lidande som det är Faderns vilja att jag ska utstå?

Jesus förhörs av Hannas

¹² De judiska poliserna och soldaterna med sin befälhavare grep då Jesus och band honom.

¹³ Först tog de honom till Hannas, Kajafas svärfar. Kajafas var överstepräst det året,

¹⁴ och det var han som hade sagt till de judiska ledarna: Det är bättre att en dör för alla.

¹⁵ Petrus följde efter dem, tillsammans med en av de andra lärjungarna som kände översteprästen. Denne fick tillåtelse att komma in på gården,

¹⁶ medan Petrus stod kvar utanför grinden. Den andre lärjungen gick sedan och talade med flickan som stod vakt vid grinden, och hon släppte in Petrus.

¹⁷ Flickan frågade då Petrus: Är inte du en av Jesu lärjungar? Nej, sa han, det är jag inte.

¹⁸ Poliserna och tjänarna stod runt en eld som hade gjorts upp eftersom det var kallt. Och Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.