Ahas regerar i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han var en ogudaktig kung, och inte som sin förfader kung David.

² Han följde nämligen Israels kungars exempel och tillverkade avgudar för att kunna tillbe Baalerna.

³ Han for också ut till Hinnoms dal och tände rökelse till avgudarna där, och han offrade till och med sina egna barn i eld, precis som de hedniska folk som blev utkastade ur landet av Herren för Israels skull.

⁴ Ja, han offrade och tände rökelse överallt på höjderna och under alla stora träd.

⁵ Detta var anledningen till att Herren Gud tillät kungen i Aram att besegra honom och föra bort en stor del av befolkningen till Damaskus. Trupper från Israel orsakade honom också stora problem och dödade ett stort antal av hans soldater.

⁶ På en enda dag dödades 120.000 av Ahas soldater av en armé ledd av Peka, Remaljas son. Det skedde därför att de hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, den ansvarige för palatset, och Elkana, kungens närmaste man.

⁸ Trupperna från Israel tog också 200.000 kvinnor och barn från Juda som fångar och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men Herrens profet Oded fanns i Samaria, och han gick ut för att möta israeliterna när de kom tillbaka.Hör på! utropade han. Herren, era förfäders Gud, var arg på Juda och lät er besegra dem, men ni har anställt en massaker på dem utan förbarmande, och detta har nått ända upp till himlen.

¹⁰ Ni tänker väl inte göra dessa människor från Juda och Jerusalem till slavar? Har inte ni också genom detta syndat mot Herren, er Gud?

¹¹ Lyssna till mig och låt era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!

¹² Några av de mest framstående ledarna i Efraim kom också med invändningar. Det var Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son.

¹³ Ni kan inte föra hit dessa fångar! förklarade de. Om ni gör det kommer Herren att vända sig mot oss, och denna synd blir lagd till många andra vi gjort oss skyldiga till. Vi har nog med bekymmer med vårt förhållande till Gud som det är.

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet till styresmännen, så att de skulle få besluta om vad man borde göra.

¹⁵ De lät dela ut kläder från krigsbytet till de kvinnor och barn som behövde det. De gav dem skor, mat och vin. De gamla och sjuka sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden.

¹⁶ Vid den tiden bad kung Ahas i Juda den assyriske kungen att bli hans allierade i ett krig mot Edom. Edomiter hade nämligen gått in i Juda och tagit många bland folket som slavar.

^17-18 Samtidigt invaderade filisteerna städer på låglandet och i Negev. De hade redan intagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko, Timna och Gimso med kringliggande byar.

¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av kung Ahas olydnad mot Herren.

²⁰ Men Tillegat-Pilneeser, kungen i Assyrien, blev bara till besvär i stället för en hjälp mot fienden.

²¹ Att Ahas hade gett honom guld från templet och skatter från palatset spelade ingen roll.

²² Under denna tid av motgång blev kung Ahas alltmer trolös mot Herren.

²³ Han offrade till de gudar som folket i Damaskus tillbad och trodde att det skulle hjälpa: Om de kunde hjälpa mina fiender kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem, tänkte han. Men de blev i stället både hans och folkets undergång.

²⁴ Kungen tog bort guldkärlen från templet och stängde dörrarna dit, så att ingen kunde tillbe där. I stället lät han göra hedniska altaren i varje gathörn i Jerusalem.

²⁵ Han gjorde likadant i alla Juda städer och drog på så sätt Herrens, sina förfäders Guds vrede över sig.

²⁶ Om hans liv och regering finns att läsa i Judas och Israels kungars krönika.

²⁷ När kung Ahas hade dött begravdes han i Jerusalem, men inte i de kungliga gravarna. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.

² Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.

³ I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.

^4-5 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till ett möte på den öppna platsen öster om templet och talade till dem:Lyssna till mig, alla leviter! Helga er och helga det tempel som är byggt åt Herren, era förfäders Gud. Rensa ut allt orent ur det!

⁶ Våra förfäder har nämligen begått en svår synd inför Herren, vår Gud, då de övergav Herren och hans tempel och vände det ryggen.

⁷ De stängde dörrarna, släckte ljusstakarna, försummade att tända rökelse och att bära fram brännoffer.

⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har låtit oss bli avskydda och föraktade.

⁹ Våra föräldrar har dödats i krig, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av allt detta.

¹⁰ Nu vill jag att vi ska förnya förbundet med Herren, Israels Gud, så att hans vrede viker från oss.

¹¹ Mina barn, missköt inte era uppgifter längre, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom och tända rökelse åt honom!

^12-14 Många leviter lyssnade till hans vädjan och började arbeta, bland dem Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt, Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son från Meraris släkt, Joa, Simmas son, och Eden, Joas son från Gersons släkt, Simri och Jeguel från Elisafans släkt, Sakarja och Mattanja från Asafs släkt, Jehuel och Simei från Hemans släkt och Semaja och Ussiel från Jedutuns släkt.

¹⁵ Alla dessa samlade nu sina bröder och renade sig och började rensa upp i templet, som kungen på Herrens vägnar hade befallt dem.

¹⁶ Prästerna renade templets inre och bar ut allt orent till förgården, och sedan vidare till bäcken Kidron.

¹⁷ Allt detta hade börjat den första dagen i månaden, och efter åtta dagar hade de hunnit fram till ingången. Sedan tog det ytterligare åtta dagar att göra i ordning templets inre. Hela arbetet tog alltså sexton dagar.

¹⁸ Sedan gick de till palatset och rapporterade för kung Hiskia: Nu har vi rensat hela templet och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör.

¹⁹ Dessutom har vi hämtat tillbaka och helgat alla de föremål som kung Ahas tog bort när han stängde templet. De finns nu vid Herrens altare.

²⁰ Tidigt nästa morgon gick kung Hiskia till templet tillsammans med stadens ämbetsmän.

²¹ De tog sju unga tjurar, sju baggar, sju lamm av hankön och sju bockar som ett syndoffer för folket och templet.Hiskia gav prästerna, Arons söner, order om att offra allt detta på Herrens altare.

²² De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte deras blod på altaret, och på samma sätt gjorde de med lammen.

²³ Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och hans ämbetsmän, som alla lade sina händer på dem.

²⁴ Prästerna slaktade djuren och göt ut ett syndoffer av djurens blod på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen uttryckligen hade befallt.

^25-26 Hiskia organiserade leviterna i templet och försåg dem med cymbaler, lyror och harpor. Detta var i överensstämmelse med Davids och profeterna Gads och Natans föreskrifter, som de fått från Herren. Leviterna stod beredda med sina instrument och prästerna med trumpeter.

²⁷ När Hiskia gav order om att brännoffret skulle läggas på altaret, började lovsången ackompanjerad av alla instrument.

²⁸ Under hela ceremonin tillbad alla Herren, sångarna sjöng och trumpetarna spelade.

²⁹ Efter offret böjde sig kungen och hans medhjälpare i tillbedjan inför Herren.

³⁰ Kung Hiskia uppmanade leviterna att prisa Herren med några av Davids och profeten Asafs psalmer. De tillbad, sjöng och prisade Herren under stor glädje.

³¹ Reningsceremonin är över. För nu fram era slaktoffer och lovoffer, sa Hiskia.Folk från alla delar av landet bar då fram sina slaktoffer och lovoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer.

^32-33 Sammanlagt var det 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm till brännoffren. Allt som allt offrades 600 tjurar och 3.000 får och getter.

³⁴ Men det fanns inte tillräckligt många präster för beredningen av brännoffren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills fler präster hunnit rena sig för tjänst, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att förbereda sig.

³⁵ Det fanns ett överflöd av brännoffer och vanliga drickoffer och många tackoffer.På detta sätt blev templet återupprättat, så att man kunde offra där.

³⁶ Hiskia och allt folket var lyckliga över att Gud så snabbt hade hjälpt dem med allt detta.

Jesus ber ensam

17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.

² För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.

³ Och detta är vägen till evigt liv - att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.

⁴ Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.

⁵ Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.

⁷ Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.

⁸ De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.

⁹ Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.

¹⁰ Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.

¹¹ Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.

¹² Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.

¹³ Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.

¹⁴ Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.

¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.

¹⁶ De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.

¹⁷ Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.

¹⁸ Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.

¹⁹ Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.

Jesus ber för alla som kommer att följa honom

²⁰ Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.

²¹ Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.

²² Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi -

²³ jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.

²⁴ Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.

²⁶ Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.