Saul har inte tålamod att vänta

^1-2 Under sitt andra regeringsår utvalde Saul 3.000 män till tjänst. Han tog med sig 2.000 av dem till Mikmas och berget Betel, medan de övriga fick stanna kvar med hans son Jonatan i Gibea i Benjamins land. Resten av armén skickades hem.

^3-4 Jonatan anföll filisteernas läger i Geba och slog dem. Nyheten spreds snabbt genom filisteernas land, och Saul uppmanade till allmän mobilisering i Israel. Han lät meddela att han hade utplånat det filisteiska lägret och varnade sina trupper för filisteernas hat mot dem. Hela den israelitiska armén mobiliserades därför igen, och trupperna förenade sig i Gilgal.

⁵ Filisteerna rekryterade en mäktig armé på 30.000 vagnar, 6.000 ryttare och ett oräkneligt antal soldater. De slog läger vid Mikmas öster om Bet-Aven.

⁶ När Israels män fick se fiendens oerhörda styrka förlorade de helt och hållet fattningen. De gömde sig i grottor, skogssnår och gropar och bland klipporna och till och med i gravar och vattenbehållare.

⁷ Somliga gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land. Under tiden stannade Saul i Gilgal, och de som var med honom darrade av skräck för vad som väntade dem.

⁸ Samuel hade tidigare sagt till Saul att vänta i sju dagar på honom, men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom,

⁹ beslöt Saul att själv offra ett brännoffer och ett tackoffer.

¹⁰ Men just när han hade avslutat offrandet kom Samuel. Saul gick ut för att möta honom och få hans välsignelse, men Samuel sa: Vad är det du har gjort?

¹¹ Saul svarade: När jag såg att mina män gick ifrån mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade, och att filisteerna stod vid Mikmas klara till strid,

¹² sa jag: 'Filisteerna är beredda att marschera mot oss, och jag har inte bett Herren om hjälp!' Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret utan att vänta på din ankomst.

¹³ Du har handlat som en dåre! utropade Samuel. Du har inte hållit Herrens din Guds bud. Han tänkte göra dig och dina ättlingar till Israels kungar i evighet,

¹⁴ men nu måste kungamakten tas ifrån dig. Herren vill nämligen ha en man som lyder honom, och han har redan utvalt den som han vill ha och har redan tillsatt honom som kung över sitt folk. Du har nämligen inte rättat dig efter Herrens bud.

¹⁵ Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Gibea i Benjamins land. När Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar!

Sauls armé, svag och dåligt rustad

¹⁶ Saul och Jonatan och deras män slog upp sitt läger i Geba i Benjamins land, men filisteerna stannade vid Mikmas.

¹⁷ Tre grupper av plundrare lämnade snart filisteernas läger. En gick mot Ofra i Suals land,

¹⁸ en gick till Bet-Horon och en gick närmare ökengränsen ovanför Seboimsdalen.

¹⁹ Det fanns inga smeder i Israels land på den tiden. Filisteerna tillät inte detta av fruktan för att israeliterna skulle smida svärd och spjut åt sig.

²⁰ Varje gång de behövde vässa sina plogbillar, skäror, yxor eller liar måste de gå till filisteernas smeder.

²¹ Det kostade två tredjedels sikel att slipa en plogbill eller en skära och hälften så mycket för yxa, högrep och oxpik.

²² Därför fanns det inte ett enda svärd eller spjut förutom Sauls och Jonatans i hela Israels armé när det den dagen kom till strid.

²³ Under tiden hade bergspasset vid Mikmas besatts av ett förband ur filisteernas armé.

Jonatans djärva plan

14 Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son, till sin unge livvakt: Kom så går vi över dalen till filisteernas förläggning. Men han berättade inte för sin far vad han hade för planer.

² Saul hade slagit läger runt granatträdet i Migron vid gränsen till Gibea med sina 600 män.

³ Bland dem fanns prästen Ahia, son till Ikabods bror Ahitub, som var sonson till Pinehas och sonsons son till Eli, Herrens präst i Silo.Ingen hade lagt märke till att Jonatan gått sin väg.

⁴ För att komma till filisteernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två skarpa klippor, som kallades Boses och Sene.

⁵ Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas, och den södra mot Geba.

⁶ Nu går vi över till dessa hedningar, hade Jonatan sagt till sin livvakt. Herren kommer kanske att göra ett under för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få!

⁷ Bra, svarade hans unge följeslagare. Vi gör det du tycker är bäst. Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.

⁸ Då gör vi så här, sa Jonatan.

⁹ Om de säger när de ser oss: 'Stanna där ni är tills vi kommer till er

¹⁰ Men om de säger: 'Kom hit upp och strid!' så ska vi göra det. Det kommer nämligen att vara Guds signal att han ska hjälpa oss att besegra dem.

¹¹ När filisteerna såg dem, ropade de: Titta! Israeliterna kravlar upp ur sina hål!

¹² Sedan ropade de till Jonatan: Kom hit upp, så ska vi visa dig hur man strider! Kom nu, klättra tätt bakom mig, ropade Jonatan till sin livvakt, för Herren ska hjälpa oss att besegra dem!

¹³ De måste använda både händer och fötter för att ta sig upp. Sedan började Jonatan driva dem framför sig och högg ner den ene efter den andre. Hans livvakt kom efter och gav dem nådastöten.

¹⁴ Så dödades cirka tjugo man vars kroppar till slut låg kringspridda över ett ganska stort område.

¹⁵ Plötsligt utbröt panik i hela filisteernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, samtidigt som det blev jordbävning.

¹⁶ Sauls vaktposter i Gibea fick se en underlig syn. Hela filisteernas armé upplöstes när soldaterna flydde åt alla håll.

¹⁷ Ta reda på vem som saknas bland oss, befallde Saul. När männen stod uppställda fann man att Jonatan och hans livvakt var borta.

¹⁸ Hämta Guds ark, ropade Saul till Ahia. (Arken var bland Israels folk på den tiden).

¹⁹ Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filisteernas läger allt mer och mer.Nej, låt arken vara! skrek Saul.

²⁰ Sedan rusade Saul och hans män till stridsplatsen och fann att filisteerna dödade varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.

²¹ Nu förenade sig de israeliter, som varit i filisteernas armé, med Sauls och Jonatans män.

²² Slutligen anslöt sig också de som hade gömt sig i bergen när de såg att filisteerna började fly.

²³ Herren räddade Israel den dagen, och striden fortsatte bortom Bet-Aven.

Saul ger en oövertänkt order

^24-25 Saul hade befallt: En förbannelse vilar över den som äter något före kvällen, innan jag har tagit full hämnd på mina fiender. Därför åt ingen något under hela dagen, trots att det fanns gott om honung på marken i skogen,

²⁶ för de fruktade alla för Sauls förbannelse.

²⁷ Men Jonatan hade inte hört sin fars befallning. Han doppade en käpp i honungen, och när han hade ätit av den kände han sig inte längre trött.

²⁸ Då berättade någon för honom om hans fars förbud att äta och att resultatet hade blivit att alla var trötta och håglösa.

²⁹ Det är ju inte klokt! utropade Jonatan. En sådan befallning skadar oss ju bara. Ser ni inte att jag mår mycket bättre nu, när jag har ätit lite honung?

³⁰ Tänk vad många fler vi kunde ha dödat, om vi hade fått äta av den mat vi hittade hos fienden!

³¹ Trots sin hunger lyckades de jaga filisteerna från Mikmas ända till Ajalon och besegrade dem, men de var helt utmattade.

³² Den kvällen kastade de sig över krigsbytet och slaktade får, oxar och kalvar. De åt köttet rått och utan att blodet runnit av.

³³ Då rapporterade någon till Saul att folket syndade mot Herren genom att äta kött som hade blod i sig.

³⁴ Ni har gjort det som är brottsligt, sa Saul. Rulla fram en stor sten hit och gå ut bland trupperna och se till att de för hit oxar och får så att vi kan slakta dem och låta blodet rinna av dem. Vi får inte synda mot Herren genom att äta kött med blodet kvar! Då gjorde de som han hade sagt.

³⁵ Och Saul byggde sitt första altare åt Herren.

³⁶ Efteråt sa Saul: Nu förföljer vi filisteerna hela natten tills vi besegrat varenda en av dem!Det är bra, utropade hans män. Vi gör det du tycker blir bäst. Men prästen sa: Det är bäst att vi först frågar Gud.

³⁷ Saul frågade då Gud: Ska vi förfölja filisteerna? Hjälper du oss att utplåna dem? Men Herren gav inget svar på hela natten.

³⁸ Då sa Saul till sina närmaste män: Något måste vara galet! Vi måste ta reda på vilken synd vi har begått idag.

³⁹ Jag svär vid Guds namn, han som gett Israel seger, att även om syndaren är min egen son Jonatan, så ska han dö!Men ingen ville tala om för honom hur det egentligen förhöll sig.

⁴⁰ Då sa Saul: Jonatan och jag står här, och alla ni andra ställer er där borta.

⁴¹ De gjorde som han ville, och han fortsatte: Herre, Israels Gud, varför har du inte besvarat min fråga? Vad är det som är galet? Är Jonatan och jag skyldiga, eller finns det någon synd bland de andra? Herre, visa oss vem som är skyldig.Sedan utpekades Jonatan och Saul genom helig lottdragning som skyldiga, och folket förklarades oskyldigt.

⁴² Då sa Saul: Dra nu lott mellan mig och Jonatan. Då föll den på Jonatan.

⁴³ Tala nu om för mig vad du har gjort! röt Saul till Jonatan.Jag smakade lite honung, erkände Jonatan. Det var bara en liten klick på änden av en käpp. Men nu måste jag alltså dö!

⁴⁴ Ja, Jonatan, sa Saul. Du måste dö! Måtte Gud slå mig med döden om det inte blir så.

⁴⁵ Men trupperna protesterade: Ska Jonatan dö, han som i dag har räddat Israel? Nej, det kommer aldrig på fråga! Vi svär vid den levande Guden, att inte ett hårstrå på hans huvud ska krökas, för Gud har använt honom till att utföra ett mäktigt under idag. På det sättet räddade Sauls män Jonatans liv.

Saul lyckas militärt

⁴⁶ Efter detta begav sig Saul hem med sin armé och filisteerna återvände till sitt land.

⁴⁷ Eftersom Saul nu satt säker i sadeln som Israels kung, skickade han ut Israels armé i alla riktningar, mot Moab, Ammon, Edom, kungarna i Soba och mot filisteerna, och på alla fronter lyckades han jaga bort och bestraffa sina fiender.

⁴⁸ Han utförde stora bragder, besegrade amalekiterna och räddade Israel från dem som tidigare anfallit och plundrat dem.

⁴⁹ Saul hade tre söner, Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Dessutom hade han två döttrar som hette Merab och Mikal.

^50-51 Sauls hustru hette Ahinoam och var dotter till Ahimaas. Överbefälhavaren för Sauls armé hette Abner och var hans kusin, hans farbror Ners son. (Abners far Ner och Sauls far Kis var bröder, och söner till Abiel.)

⁵² Israeliterna kämpade ständigt mot filisteerna under Sauls livstid. Varje gång Saul fick ögonen på en modig, stark ung man, lät han värva honom till sin armé.

Jesus sänder ut sjuttio lärjungar

10 Jesus valde nu ut sjuttio lärjungar och skickade dem i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.

² Innan de begav sig iväg, sa han till dem: Be skördens Herre att sända ut fler arbetare för att hjälpa er, för skörden är stor och arbetarna få.

³ Gå nu, och kom ihåg att jag sänder ut er som lamm bland vargar.

⁴ Ta inte med er några pengar eller någon säck med kläder, eller ens ett extra par skor. Och ta väl vara på tiden.

⁵ När ni kommer in i ett hem så ge det er välsignelse.

⁶ Om man tar emot den så kommer den att stanna kvar över det hemmet. Annars återvänder den till er.

⁷ Flytta inte från hus till hus när ni kommer till en plats, utan stanna där man tar emot er och ät och drick det som ställs fram åt er. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön.

^8-9 Om man i en stad välkomnar er, så följ dessa två regler: Ät det som sätts fram åt er och bota de sjuka. När ni botar dem ska ni säga: 'Nu börjar Guds rike bland er!'

¹⁰ Men om man i en stad inte vill veta av er så gå ut på gatorna och säg:

¹¹ 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator borstar vi av våra fötter. Det ska vittna mot er. Men ni ska ha klart för er att Guds rike är nära!'

¹² Till och med det gudlösa Sodom kommer på domens dag att få det bättre än en sådan stad.

¹³ Vilka fasor väntar inte er, ni som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjort bland er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade deras invånare för länge sedan bekänt sin skuld och börjat leva annorlunda.

¹⁴ Ja, Tyros och Sidon kommer att få lindrigare straff på domens dag än ni.

¹⁵ Och ni människor i Kafarnaum, vad ska jag säga om er? Kommer ni att tas upp till himlen? Nej, ni ska störtas ner i helvetet.

¹⁶ Sedan sa han till lärjungarna: De som lyssnar till er lyssnar till mig. Och de som avvisar er avvisar mig. Och de som avvisar mig avvisar Gud som sände mig.

De sjuttio återvänder

¹⁷ När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.

¹⁸ Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!

¹⁹ Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.

²⁰ Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.

²¹ Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.

²² Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.

²³ Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.

²⁴ Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!

Read full chapter