Hanna får bönesvar - en son

1 Detta är berättelsen om Elkana, en man i Efraims stam, som bodde i Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd.Hans far hette Jeroham, hans farfar Elihu, hans farfarsfar Tohu, och hans farfars farfar hette Suf.

² Han hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn men inte Hanna.

³ Varje år reste Elkana till Silo för att tillbe herrarnas Herre och offra till honom. Där var Elis två söner, Hofni och Pinehas, Herrens präster.

⁴ Varje gång Elkana offrade brukade han ge Peninna och hennes barn av offerköttet.

⁵ Åt Hanna gav han dubbel tilldelning. Han älskade henne mycket, trots att Herren inte gett henne något barn.

⁶ Peninna gjorde inte saken bättre genom att reta Hanna för hennes ofruktsamhet.

⁷ Varje gång hände samma sak. Peninna hånade och skrattade åt Hanna medan de gick till Silo, och Hanna grät och tappade matlusten.

⁸ Vad är det, Hanna? brukade Elkana fråga. Varför äter du inte? Varför oroar du dig så mycket över att du inte kan få några barn? Du har ju mig. Är inte det bättre än tio söner?

⁹ En kväll i Silo, när de hade ätit tillsammans, gick Hanna till Herrens tält, där prästen Eli satt på sin vanliga plats vid sidan av ingången.

¹⁰ Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren.

¹¹ Och hon gav detta löfte: Allsmäktige Gud, se till min sorg och svara på min bön och ge mig en son, så ska jag ge honom tillbaka till dig. Han ska tillhöra dig hela livet, och hans hår kommer aldrig att klippas.

^12-13 Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full.

¹⁴ Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!

^15-16 Nej, min herre, jag har inte druckit något, svarade hon. Men jag är ledsen och bekymrad, och därför har jag lagt fram allt som jag burit på inför Herren. Tro inte att jag är en dålig kvinna!

¹⁷ Om det är på det sättet, sa Eli, ska du fatta mod igen! Israels Gud ska svara på din bön, vad den än gäller!

¹⁸ Tack, herre! utbrast hon och gick lycklig och glad sin väg. Hon började att äta igen och såg inte längre så nedslagen ut.

^19-20 Nästa morgon var hela familjen tidigt uppe och gick till tabernaklet för att tillbe Herren än en gång. De återvände sedan hem till Rama. När Elkana låg med Hanna kom Herren ihåg hennes bön, och hon blev med barn och födde en son. Hon kallade honom Samuel, som betyder 'utbedd av Gud

Hanna uppfyller sitt löfte till Gud

^21-22 Nästa gång det var dags för det årliga offret reste Elkana, Peninna och barnen till tabernaklet utan Hanna, för hon ville vänta. Låt mig amma barnet en tid, så ska jag sedan ta honom till tabernaklet och lämna honom där, bad hon.

²³ Elkana samtyckte och sa: Ja, vi gör det som du tycker är bäst, bara Herrens vilja får ske.Därför stannade hon hemma tills hon slutat amma barnet.

²⁴ Sedan tog hon honom till tabernaklet i Silo, fastän han fortfarande var mycket liten. Hon tog också med sig en tre år gammal tjur som offer, och en säck vete och lite vin.

²⁵ De slaktade tjuren, och sedan förde de pojken till Eli.

²⁶ Min herre, kommer du ihåg mig? frågade Hanna honom. Jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren!

²⁷ Jag bad honom ge mig denne pojke, och Herren har svarat på min bön.

²⁸ Så länge han lever tillhör han Herren. Hon lämnade Samuel hos Eli och bad och prisade sedan Herren.

Hanna tackar Herren

2 Hanna bad och tackade Herren med dessa ord:Jag gläder mig i Herren! Han har välsignat mig! Nu har jag ett svar åt mina fiender, för Herren har löst mitt problem. Jag är så glad!

² Ingen är helig som Herren! Det finns ingen annan Gud, ingen enda klippa som vår Gud.

³ Sluta upp med ert högmodiga och stolta tal och era stora ord!Herren vet vad ni har gjort, och han kommer att döma era handlingar.

⁴ Krigarnas bågar är sönderbrutna, men de som stapplade av svaghet är nu starka.

⁵ De som förut mådde väl svälter nu och de som förut var hungriga får nu mat.Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn, men hon som hade många barn tynar bort.

⁶ Herren dödar och Herren ger liv.

⁷ Några låter han vara fattiga och andra rika.En låter han falla, och en annan lyfter han upp.

⁸ Han lyfter upp de fattiga ur dammet på askhögen och behandlar dem som furstar.Han sätter dem på hedersplatserna, och de får ärva rikedomarna.Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.

⁹ Han kommer att skydda sina gudfruktiga barn, men de onda kommer att tystas i mörkret.Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.

¹⁰ De som kämpar mot Herren kommer att brytas sönder. Han dundrar mot dem från himlen.Han dömer hela jorden.Han ger makt till sin kung och stor ära till sin smorde.

¹¹ Därefter återvände Elkana till Rama utan Samuel, som blev en Herrens tjänare under prästen Eli.

Samuel i tjänst för Herren

¹² Elis söner var onda män, som inte älskade Herren.

^13-14 När någon offrade ett djur brukade de skicka ut en tjänare med en treuddig köttgaffel. Den stötte han ner i grytan medan köttet från det offrade djuret kokades, och krävde sedan att den bit som kom upp skulle tillhöra Elis söner. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Silo för att tillbe.

¹⁵ Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet på altaret, och sa: Ge mig det råa köttet, inte det kokta, så att jag kan steka det åt prästen.

¹⁶ Om då mannen som offrade köttet svarade: Du får så mycket du vill ha, men först måste fettet brännas som lagen kräver, brukade tjänaren säga:Nej, ge det till mig nu, annars tar jag det med våld.

¹⁷ Denna synd var mycket stor i Herrens ögon. Den visade att man behandlade folkets offer utan respekt.

¹⁸ Samuel var Herrens tjänare, trots att han bara var ett barn, och han bar en linnemantel precis som prästen.

¹⁹ Varje år sydde hans mor en liten rock åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin make för att offra.

²⁰ Innan de återvände hem, brukade Eli välsigna Elkana och Hanna och be att Gud skulle ge dem flera barn som kunde ta platsen efter den son de hade gett till Herren.

²¹ Och Herren gav Hanna tre söner och två döttrar, medan Samuel växte upp i Herrens tjänst.

²² Eli hade nu blivit mycket gammal men var ändå uppmärksam på vad som hände runt omkring honom. Han fick till och med veta att hans söner förförde de unga kvinnorna som assisterade vid ingången till tabernaklet.

^23-25 Jag har fått dåliga nyheter om vad ni gör, sa Eli till sina söner. Det är fruktansvärt att förleda Herrens folk till synd. Synd mot människor bestraffas strängt, men hur mycket mer kommer inte ni att straffas för den synd ni har begått mot Herren? Men de ville inte lyssna till sin far, och Herren hade redan planerat att döda dem.

²⁶ Men den lille Samuel växte upp och var till glädje för både Gud och människor.En profet besöker Eli

²⁷ En dag kom en profet till Eli med ett budskap från Herren: Visade jag inte min kraft när Israels barn var slavar i Egypten?

²⁸ Utvalde jag inte er stamfar Levi bland alla hans bröder till att vara min präst, och att offra på mitt altare, bränna rökelse och bära prästkläder inför mig? Tilldelade jag inte era präster eldsoffren?

²⁹ Varför är ni då så giriga efter alla de andra offer som förs fram till mig? Varför har du satt dina söner före mig? Både du och de har blivit feta av det bästa från mitt folks offer!

³⁰ Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att din del av Levi stam alltid ska få vara mina präster, är det otänkbart att ni kan fortsätta att handla som ni gör! Jag kommer bara att ära dem som ärar mig, och jag kommer att förakta dem som föraktar mig.

³¹ Jag ska göra slut på din familj, så att ni inte längre kan tjäna som präster. Varenda familjemedlem kommer att dö i förtid.

³² Du kommer att bli avundsjuk på det välstånd som jag ska ge till mitt folk, men du och din familj ska få möta mycket av svårigheter och nöd. Ingen av er kommer att få ett långt liv.

³³ De som lever kvar ska leva i sorg och klagan, och deras barn ska dödas med svärd.

³⁴ Och för att bevisa att det jag har sagt kommer att slå in, ska dina två söner Hofni och Pinehas dö på samma dag!

³⁵ Sedan ska jag låta en trofast präst uppstå, en som kommer att tjäna mig och göra som jag säger. Jag ska välsigna hans ättlingar, och hans familj ska för alltid vara präster åt mina kungar.

³⁶ Då ska alla dina ättlingar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: 'Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.' Herren kallar den unge Samuel

3 Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli.Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.

^2-5 Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:Samuel! Samuel! sa Herren.Ja, svarade Samuel. Vad är det? Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. Här är jag, vad är det du vill? frågade han.Jag ropade inte på dig, svarade Eli. Gå tillbaka och lägg dig. Då lydde Samuel,

⁶ men Herren ropade igen: Samuel!Samuel gjorde som förut och sprang till Eli.Ja, svarade han, vad är det du vill ha? Jag har inte ropat på dig, min son, sa Eli. Gå tillbaka och lägg dig.

⁷ Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.

⁸ Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli.Ja, sa han. Vad vill du? Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.

⁹ Därför sa han till Samuel: Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' Samuel gick tillbaka och lade sig.

¹⁰ Då kom Herren och ropade som förut: Samuel! Samuel!Nu svarade Samuel Herren och sa: Tala, jag lyssnar.

¹¹ Då sa Herren: Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.

¹² Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.

¹³ Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.

¹⁴ Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer.

¹⁵ Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.

^16-17 Men Eli ropade på honom. Min son, sa han, vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!

¹⁸ Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt.Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst, löd Elis kommentar.

¹⁹ Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.

²⁰ Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.

²¹ Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

²⁶ De kom över till andra sidan av sjön och lade till i närheten av staden Gergesa mitt emot Galileen.

²⁷ När han steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.

²⁸ Så snart han såg Jesus började han skrika och föll till marken framför honom: Vad vill du mig, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, var snäll och plåga mig inte, ropade han.

²⁹ Jesus hade nämligen redan befallt den onde anden att lämna mannen. Anden hade honom ofta helt i sitt våld. Till och med när han bands med kedjor slet han sig loss och flydde ut i öknen.

³⁰ Vad heter du? frågade Jesus. Legion, svarade han, för mannen var fylld av tusentals andar.

³¹ De onda andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden, som var djävulens och de onda andarnas tillhåll.

³² På en bergssluttning i närheten gick en svinhjord just då och betade. De onda andarna ville då fara in i svinen och Jesus tillät dem att göra det.

³³ Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och genast rusade hela svinhjorden utför bergssluttningen och störtade ner i sjön, där de drunknade.

³⁴ När de som vaktade svinen såg vad som hände, sprang de mot den närbelägna staden, och under vägen berättade de om nyheten.

^35-36 Snart kom en stor skara människor ut för att på ort och ställe ta reda på vad som hade hänt. Då fick de se mannen som hade varit andebesatt sitta helt lugnt vid Jesu fötter, påklädd och fullständigt normal! Skräckslagna och förvånade hörde de ögonvittnen berätta hur den besatte mannen hade blivit botad.

³⁷ Händelsen hade skrämt upp dem så totalt att de bad Jesus gå därifrån och lämna dem ifred. Därför lämnade han dem och for tillbaka till andra sidan sjön igen.

³⁸ Mannen som hade varit besatt bad att få följa med, men Jesus skickade iväg honom och sa:

³⁹ Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.Och han gick sin väg och berättade vitt och brett för alla i hela staden om det under som Jesus hade gjort med honom.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

⁴⁰ På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.

⁴¹ Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,

⁴² för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.

^43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.

⁴⁵ Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.

⁴⁶ Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.

⁴⁷ När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

⁴⁸ Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.

⁴⁹ Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.

⁵⁰ Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!

⁵¹ När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.

⁵² Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!

⁵³ Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.

⁵⁴ Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!

⁵⁵ I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.

⁵⁶ Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.

Read full chapter