16 Vid denna tid framförde profeten Jehu ett domsbudskap från Herren till kung Baesa:

² Jag lyfte upp dig ur gruset för att göra dig till kung över mitt folk Israel, men du har vandrat på Jerobeams ogudaktiga vägar. Du har fått mitt folk att synda och mig att bli vred.

³ Därför ska jag nu förgöra dig och din familj, på samma sätt som jag gjorde med Jerobeam.

^4-7 De i din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli mat åt fåglar.Det budskap Baesa och hans familj fick var orsakat av att han med sina ogudaktiga gärningar hade förargat Herren. Han var lika ogudaktig som Jerobeam hade varit. Det övriga som hände under Baesas regering, hans bedrifter och erövringar, finns uppskrivet i Israels kungars krönika. Baesa begravdes i Tirsa.

Ela regerar i Israel

⁸ Ela, Baesas son, blev kung i Israel under kung Asas tjugosjätte regeringsår i Juda, men han regerade bara i två år.

⁹ Då anstiftade Simri, som hade befälet över hälften av stridsvagnarna, en sammansvärjning mot honom. En dag var kung Ela berusad när han befann sig hemma hos Arsa, som hade ansvaret för palatset i huvudstaden Tirsa.

¹⁰ Simri gick helt enkelt bara in i huset och dödade Ela. Detta hände under kung Asas tjugosjunde regeringsår i Juda. Sedan utnämnde Simri sig själv till ny kung i Israel.

¹¹ Simri dödade omedelbart hela den kungliga familjen och skonade ingen enda man eller pojke, inte ens de som bara var vänner till familjen.

¹² Allt detta var helt i överensstämmelse med vad Herren hade förutsagt genom profeten Jehu.

¹³ Tragedin var en följd av Baesas och hans son Elas synder, för de hade förlett Israel till att tillbe värdelösa avgudar, och Herren var mycket vred över detta.

¹⁴ Vad som i övrigt hände under Elas regering finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

Simri regerar i Israel

^15-16 Men Simri fick bara vara vid makten i sju dagar. När Israels armé, som då belägrade Gibbeton, fick höra att Simri hade lönnmördat kungen, beslutade de att göra Omri, överbefälhavaren för armén, till kung.

¹⁷ Omri förflyttade sig med armén från Gibbeton till Israels huvudstad Tirsa, som han belägrade.

¹⁸ När Simri såg att staden var förlorad, gick han in i palatset och satte eld på det.

¹⁹ Han dog därför att han hade syndat och liksom Jerobeam tillbett avgudar och förlett Israels folk att göra detsamma.

²⁰ Om Simri och hans sammansvärjning finns mer att läsa i Israels kungars krönika.

Omri regerar i Israel

²¹ Men nu blev Israels kungarike delat i två halvor. Ungefär hälften av folket fortsatte att följa Omri, medan de återstående valde Tibni, Ginats son, till sin ledare.

²² Men Omri segrade, Tibni dödades och Omri kunde sedan regera utan motstånd.

²³ Kung Asa i Juda hade suttit på sin tron i trettioett år, när Omri fick makten i Israel. Den behöll han i tolv år, sex av dem i Tirsa.

²⁴ Omri köpte kullen Samaria av Semer för två siklar silver och byggde en stad där som han kallade Samaria efter Semer, den tidigare ägaren.

²⁵ Men Omri var ogudaktigare än alla tidigare kungar.

²⁶ Han tillbad avgudar precis som Jerobeam och förledde Israel till samma synder, och Gud blev mycket vred på honom.

²⁷ Omris historia i övrigt finns upptecknad i Israels kungars krönika.

²⁸ När Omri var död begravdes han i Samaria, och hans son Ahab blev kung efter honom.

Ahab regerar i Israel

²⁹ Kung Asa i Juda hade varit trettioåtta år på tronen, när Ahab blev kung över Israel. Ahab regerade i tjugotvå år.

³⁰ Ahab gjorde det som var ännu mer avskyvärt i Herrens ögon än sin far Omri.

³¹ Dessutom gifte han sig med Isebel, dotter till sidoniernas kung Etbaal och började sedan själv tillbe Baal.

³² Först byggde han ett altare åt Baal i Samaria,

³³ och därefter tillverkade han en Asera och kom på så sätt att uppväcka Herrens vrede mer än någon tidigare kung i Israel.

³⁴ Det var under Ahabs regering som en man från Betel vid namn Hiel byggde upp Jeriko på nytt. När han lade grunden dog hans äldste son Abiram, och när han avslutade arbetet genom att hänga upp stadsportarna dog hans yngste son Segib. Detta var helt enligt den Herrens förbannelse över Jeriko, som hade uttalats av Josua, Nuns son.

Elia förutsäger en lång torrperiod

17 Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!

² Därefter sa Herren till Elia:

³ Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.

⁴ Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat.

⁵ Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.

⁶ Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

⁷ Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.

Ett under med olja och mjöl

^8-9 Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där, sa Herren till Elia. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.

¹⁰ Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.

¹¹ När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.

¹² Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset, svarade hon. Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält.

¹³ Var inte orolig, sa Elia till henne. Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.

¹⁴ Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!

¹⁵ Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.

¹⁶ Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.

Elia uppväcker en liten pojke

¹⁷ Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.

¹⁸ Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig? ropade hon förtvivlat. Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?

¹⁹ Kom hit med honom, svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng

²⁰ och ropade till Herren: Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?

²¹ Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: Herre, min Gud, låt honom få liv igen!

²² Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.

²³ Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern.Titta! Han lever! sa han leende.

²⁴ Hon såg på sin son och sa glatt: Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!

Elia tillrättavisar kung Ahab

18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!

² Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.

^3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.

⁵ För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.

⁶ De gjorde så och gav sig av.

⁷ Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.

⁸ Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.

⁹ Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?

¹⁰ Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.

¹¹ Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!

¹² Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?

¹³ Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?

¹⁴ Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!

¹⁵ Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.

Elia utmanar baalsprofeterna

¹⁶ Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.

¹⁷ Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.

¹⁸ Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.

¹⁹ Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.

²⁰ Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.

²¹ Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!

²² Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.

²³ Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.

²⁴ Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.

²⁵ Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.

²⁶ De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.

²⁷ Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!

²⁸ Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.

²⁹ De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.

³⁰ Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.

³¹ Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,

³² och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.

³³ Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.

³⁴ När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa

³⁵ rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.

³⁶ När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!

³⁷ Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!

³⁸ Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.

³⁹ När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!

⁴⁰ Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.

Elia ber om regn

⁴¹ Sedan sa Elia till Ahab: Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!

⁴² Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän

⁴³ och sa till sin tjänare: Gå och se ut över havet!Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: Jag såg ingenting. Sju gånger fick han samma order av Elia: Gå tillbaka!

⁴⁴ När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom, ropade Elia.

⁴⁵ Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,

⁴⁶ och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.

Jesus blir förrådd och arresterad

⁴⁷ Men just när han sa detta närmade sig en folkhop ledd av Judas, en av hans tolv lärjungar. Judas gick fram till Jesus för att kyssa honom på kinden.

⁴⁸ Men Jesus sa: Judas, hur kan du förråda Messias med en kyss?

⁴⁹ Nu hade också lärjungarna fattat vad som höll på att hända och frågade upphetsat: Mästare, ska vi försvara oss? Vi tog med oss svärden!

⁵⁰ Och en av dem slog till översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.

⁵¹ Men Jesus sa: Kämpa inte emot längre. Och han rörde vid mannens öra, och han blev genast botad.

⁵² Sedan vände sig Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de religiösa ledarna, som gick i täten för folkhopen, och sa: Är jag en brottsling eftersom ni kommer beväpnade med svärd och klubbor för att gripa mig?

⁵³ Varför arresterade ni mig inte i templet? Jag har varit där varenda dag! Men nu ser ni er chans, för Satans makt har fritt spelrum.

Petrus förnekar att han känner Jesus

⁵⁴ Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

⁵⁵ Inne på gården gjorde soldaterna upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner bland dem.

⁵⁶ En tjänsteflicka lade märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: Den där mannen var tillsammans med Jesus!

⁵⁷ Petrus nekade ivrigt till det. Kvinna, sa han, jag känner inte ens den där mannen.

⁵⁸ Efter en stund fick någon annan syn på honom och sa: Du tillhör också dem!Nej, det gör jag inte, svarade Petrus.

⁵⁹ Ungefär en timme senare sa någon annan rakt ut: Jag vet att den här karln är en av Jesu lärjungar, och han kommer också från Galileen.

⁶⁰ Men Petrus sa upprört: Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar. Och när han sa det gol tuppen.

⁶¹ I det ögonblicket vände sig Jesus om och såg på Petrus. Han kom plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal i morgon bitti ska du förneka mig tre gånger.

⁶² Då gick Petrus ut från gården och grät förtvivlat.

^63-64 Nu började vakterna som bevakade Jesus att håna honom. De band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och frågade: Visa nu att du är profet! Vem var det som slog dig den här gången?

⁶⁵ Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden

⁶⁶ Tidigt nästa morgon, i gryningen, samlades den judiska högsta domstolen, som bestod av översteprästerna och alla de högsta religiösa ledarna i landet. Och Jesus ställdes inför detta råd.

^67-68 De frågade honom: Är du Messias? Han svarade: Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig eller låta mig förklara min sak.

⁶⁹ Men snart kommer den tid när Människosonen ska sitta på maktens tron vid den allsmäktige Gudens sida.

⁷⁰ Upprörda ropade då allesammans: Påstår du att du är Guds Son? Han svarade: Ja, det är jag.

⁷¹ Behöver vi flera vittnen? ropade de. Vi har ju själva hört honom säga det.

Read full chapter