Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

134 En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.

Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen HERREN.

HERREN välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

146 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

147 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

148 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.

Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.

Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.

Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.

Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.

Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,

eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,

I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,

10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,

11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,

12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.

13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.

14 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk -- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!

149 Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.

Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung.

Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.

Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,

för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan,

för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor,

för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma. Halleluja!

150 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.

Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet

Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.

Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.

Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.

Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!