⁵ Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud.

² Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
    om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
³ Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
    Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
⁴ De tog inte landet med sitt eget svärd,
    och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
    för du älskade dem.

⁵ Du är min kung och min Gud,
    som ger en befallning om räddning för Jakob.
⁶ Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
    och i ditt namn trampa ner våra fiender.
⁷ Jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte rädda mig.
⁸ Men du räddar oss från våra fiender,
    du låter våra motståndare komma på skam.
⁹ Vi är alltid stolta över Gud,
    vi prisar ditt namn för evigt. Séla

¹⁰ Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
    och du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du tvingade oss att vända för fienden,
    och våra motståndare tog byte.
¹² Du tillät att vi åts upp som slaktfår
    och skingrades bland folken.
¹³ Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

¹⁴ Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
¹⁶ Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
¹⁷ när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

¹⁸ Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
²⁰ Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,^[a]
    höljt oss i ett djupt mörker.

²¹ Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
²² skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
²³ Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
²⁵ Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

²⁶ Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
²⁷ Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.

² Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
    jag reciterar en sång till kungen.
    Min tunga är som en skicklig skrivares penna.

³ Du är den skönaste av människor.
    Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.

⁴ Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
    i ditt majestät och din prakt.
⁵ Dra ut i triumf i din prakt,
    för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
    Låt din starka hand lära ut stora gärningar!^[d]
6 Dina pilar är vassa,
    de träffar kungens fiender i hjärtat.
    Folken faller ner inför dina fötter.
⁷ Gud, din tron består i tid och evighet.
    Din kungaspira är rättens spira.
⁸ Du älskar rättfärdighet
    och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
    smort dig^[e] med glädjens olja,
    mer än dina medbröder.
⁹ Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
    I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
¹⁰ Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
    på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.

¹¹ Hör nu, min dotter, lyssna!
    Glöm ditt folk och din släkt.
¹² Kungen gläder sig åt din skönhet.
    Visa respekt för honom, för han är din herre.
¹³ Dottern av Tyros^[f] kommer till dig med gåvor,
    de rika i folket vädjar till din välvilja^[g].
¹⁴ Kungens dotter står där i sin härlighet,
    klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
¹⁵ I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
    med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
¹⁶ Under glädje och jubel förs de fram
    i procession in i kungapalatset.

¹⁷ Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
    och du ska göra dem till härskare över hela jorden.

¹⁸ Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
    Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.

² Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
³ hög och låg,
    rik och fattig.
⁴ Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
⁵ Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

⁶ Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
⁷ De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
⁸ Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
⁹ Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
¹⁰ för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
¹¹ Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
¹² Graven^[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

¹³ Men människan i all sin rikedom består inte^[b],
    hon är som djuren som förgås.

¹⁴ Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
¹⁵ Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.^[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
¹⁷ Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
¹⁸ för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
¹⁹ Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
²⁰ går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.^[d]

² Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    härskarornas Herre!
³ Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
    Med kropp och själ jublar jag inför dig,
        du den levande Guden.
⁴ Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
    där den kan lägga sina ungar:
    dina altaren, härskarornas Herre,
        min kung och min Gud!
⁵ Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
    och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla

⁶ Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
    de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
⁷ När de vandrar genom Bakaträdens dal
    blir den fylld av källor,
    och höstregnet täcker den med välsignelser.^[a]
8 De går från styrka till styrka
    tills de står inför Gud på Sion.

⁹ Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
    Lyssna, Jakobs Gud! Séla
¹⁰ Gud, se vår sköld
    och ge akt på din smorde.

¹¹ En enda dag i dina förgårdar
    är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
    än uppehålla mig i de gudlösas tält.
¹² Herren Gud är sol och sköld.
    Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
    som lever ostraffligt.

¹³ Härskarornas Herre,
    lycklig är den som förtröstar på dig!

² Herre, du har visat välvilja mot ditt land.
    Du har upprättat Jakobs lycka.
³ Du lyfte av ditt folks skuld
    och förlät dem deras synd. Séla
⁴ Du drog tillbaka ditt raseri
    och släckte din vredes glöd.

⁵ Återupprätta oss, Gud, du vår räddare,
    lägg bort ditt missnöje med oss.
⁶ Ska du alltid vara vred på oss?
    Ska din vrede sträcka sig även till kommande generationer?
⁷ Vill du inte göra oss levande igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
⁸ Herre, visa oss din nåd
    och ge oss din frälsning.

⁹ Jag vill höra vad Gud säger.
    Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
    men må de inte återvända till dårskap.
¹⁰ Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
    för att hans härlighet ska bo i vårt land.

¹¹ Nåd och trofasthet ska mötas
    och rättfärdighet och frid kyssas.
¹² Sanningen ska spira upp ur jorden
    och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
¹³ Herren själv ska ge allt gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
¹⁴ Rättfärdigheten ska gå före honom
    och bana väg för hans steg.

³ Härliga ting talas om dig,
    Guds stad. Séla
⁴ ”Bland dem som känner mig
    ska jag räkna Rahav^[a] och Babylonien
    och också Filisteen, Tyros och Kush.
        Dessa är födda här.”
⁵ Man ska säga om Sion: ”Var och en är född här.”
    Den Högste har grundat denna stad.
⁶ Herren skriver i listan över folken:
    ”Dessa är födda där.” Séla

⁷ Man ska sjunga och dansa:
    ”Alla mina källor finns hos dig.”