² I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,
    för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.
³ För jag sa: Din nåd består för evigt
    och din trofasthet är befäst i himlen.
⁴ ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
    svurit till min tjänare David:
⁵ ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
    och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla

⁶ Himlen prisar dina under, Herre,
    de heligas församling din trofasthet.
⁷ För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
    Vem bland Guds söner är lik Herren?
⁸ Gud är fruktad i de heligas råd,
    stor och fruktad mer än alla omkring honom.
⁹ Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
    Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.

¹⁰ Du råder över det brusande havet.
    När vågorna stiger stillar du dem.
¹¹ Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
    Du skingrade dina fiender med din kraft.
¹² Din är himlen och din är jorden,
    du har grundlagt världen med allt som finns där.
¹³ Du skapade norr och söder.
    Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
¹⁴ Din arm är full av kraft.
    Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

¹⁵ Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
    nåd och trofasthet går framför dig.
¹⁶ Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
    Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
¹⁷ De gläder sig dag för dag över ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
¹⁸ Du är deras ära och styrka,
    och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
¹⁹ För vår sköld tillhör Herren,
    och vår kung tillhör Israels Helige.

²⁰ I en syn talade du en gång
    till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
    jag har upphöjt en ung man bland folket.
²¹ Jag har funnit min tjänare David.
    Med min heliga olja har jag smort honom.
²² Min hand ska stödja honom,
    ja, min arm ska styrka honom.
²³ Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
    ingen gudlös ska förtrycka honom.
²⁴ Jag ska krossa hans motståndare framför honom
    och slå ner dem som hatar honom.
²⁵ Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
    och i mitt namn ska hans horn lyftas.
²⁶ Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna i hans makt.
²⁷ Han ska ropa till mig:
    ’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
²⁸ Jag ska göra honom till en förstfödd,
    till den högste bland kungarna på jorden.
²⁹ Jag ska visa honom nåd i evighet,
    och mitt förbund med honom ska stå fast.
³⁰ Jag ska låta hans ätt bestå för alltid
    och hans tron så länge himlen består.

³¹ Om hans barn överger min lag
    och inte följer mina bud,
³² om de bryter mot mina förordningar
    och inte lyder mina befallningar,
³³ kommer jag att straffa deras synd med ris
    och deras missgärning med slag.
³⁴ Men jag ska inte ta bort min nåd från honom
    eller svika i min trofasthet.
³⁵ Jag ska inte bryta mitt förbund
    eller ändra på något av det jag har sagt,
³⁶ för jag har svurit i min helighet
    – och jag ska inte ljuga för David – 
³⁷ att hans ätt ska få bestå för evigt
    och hans tron inför mig som solen,
³⁸ för evigt som månen,
    det trofasta vittnet i skyn.” Séla

³⁹ Men du har förkastat, stött bort
    och varit vred på din smorde.
⁴⁰ Du har upphävt förbundet med din tjänare,
    du har vanärat hans krona i smutsen.
⁴¹ Du har brutit ner alla hans murar
    och raserat hans fästen.
⁴² Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,
    och hans grannar hånar honom.
⁴³ Du har styrkt hans motståndare
    och låtit hans fiender glädja sig.
⁴⁴ Du har gjort hans svärd obrukbart
    och vägrat hjälpa honom i striden.
⁴⁵ Du har gjort slut på hans härlighet
    och vält omkull hans tron.
⁴⁶ Du har förkortat hans ungdomstid
    och klätt honom i skam. Séla

⁴⁷ Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,
    hur länge kommer din vrede att brinna som eld?
⁴⁸ Tänk på hur flyktig min livstid är,
    hur förgängliga du har skapat alla människobarn.
⁴⁹ Kan en människa leva och slippa se döden?
    Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla
⁵⁰ Herre, var finns nu din nåd från förr,
    den som du i trofasthet lovade David med ed?
⁵¹ Herre, tänk på din tjänares vanära,
    vad jag måste utstå från andra folk!
⁵² Dina fiender hånar mig, Herre,
    de hånar din smorde överallt där han går fram.

⁵³ Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen!

⁴ För Herren är stor och högt prisad,
    värd att frukta, mer än alla gudar.
⁵ Folkens alla gudar är avgudar,
    men Herren har gjort himlen.
⁶ Majestät och prakt omger honom,
    kraft och skönhet finns i hans helgedom.

⁷ Ge Herren ära, alla folkslag,
    erkänn hans majestät och kraft!
⁸ Ge Herrens höga namn ära,
    kom med era offer till hans förgårdar!
⁹ Tillbe Herren i helig skrud,
    darra inför honom, hela jorden!
¹⁰ Säg bland folken: ”Herren regerar!”
    Världen står fast, den kan inte rubbas.
    Han dömer folken med rättvisa.

¹¹ Låt himlen vara glad och jorden jubla,
    låt havet brusa och allt som finns i det!
¹² Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
    Skogens alla träd ska susa av lovsånger
¹³ inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
    Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.

⁴ Gå in genom hans portar med tacksägelse,
    in till hans förgårdar med lovsång.
    Prisa honom och välsigna hans namn.
⁵ För Herren är god, hans nåd varar i evighet,
    och hans trofasthet från generation till generation.

Jag vill leva med ett rent hjärta i mitt eget hem.
³ Det som är ont och fördärvligt
    vill jag inte sträva efter – 
jag hatar dem som handlar trolöst
    och vill inte bli inblandad i något sådant.
⁴ Falskhet vill jag hålla långt från mig,
    och det onda vill jag inte veta av.

⁵ Den som i hemlighet förtalar sina medmänniskor vill jag krossa.
    Jag tänker inte tillåta högmod och stolthet.

⁶ Min blick ska vara fäst vid de trofasta i landet,
    och de ska få bo hos mig.
Den som lever ett klanderfritt liv
    ska få vara i min tjänst.

⁷ Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus,
    och lögnaren blir inte accepterad hos mig.

⁸ Varje morgon kommer jag att krossa de onda i landet
    och utrota från Herrens stad alla som gör orätt.

⁵ Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
⁶ ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
⁷ Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

⁸ Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
⁹ det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
¹⁰ Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
¹¹ Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

¹² Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
¹³ och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
¹⁴ lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
¹⁵ ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

¹⁶ Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
¹⁷ Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
¹⁸ Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
¹⁹ tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
²⁰ Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
²¹ Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
²² för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

²³ Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
²⁴ Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
²⁵ Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
²⁶ Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
²⁷ De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
²⁸ Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte^[a] gjort uppror mot hans ord.
²⁹ Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
³⁰ Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
³¹ Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
³² I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
³³ Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
³⁴ På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
³⁵ De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
³⁶ Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
³⁷ Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
³⁸ Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

³⁹ Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
⁴⁰ De^[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
⁴¹ Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

⁴² För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
⁴³ Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
⁴⁴ Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
⁴⁵ för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

² Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
    Han svor en ed inför Herren,
    gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
³ ”Jag vill inte gå in i mitt hus,
    och jag vill inte lägga mig i min säng,
⁴ inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
    eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
⁵ förrän jag funnit en plats åt Herren,
    en boning åt Jakobs Mäktige.”

⁶ Vi hörde om den^[a] i Efrata
    och fann den på Jaars fält.
⁷ Låt oss gå till hans boning,
    falla ner inför hans fotpall.
⁸ Res dig, Herre, gå till din viloplats,
    du och din makts ark!
⁹ Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
    dina fromma ska jubla av glädje!

¹⁰ För din tjänare Davids skull,
    förkasta inte din smorde.

¹¹ Herren har svurit David en ed,
    som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
    ska jag låta sitta på din tron.
¹² Om dina söner håller mitt förbund
    och mina befallningar som jag ger dem,
    ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

¹³ För Herren har utvalt Sion,
    där har han velat ha sin boning.
¹⁴ ”Detta är min viloplats för evigt.
    Här vill jag bo, det är min önskan.
¹⁵ Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
    och mätta dess fattiga med mat.
¹⁶ Jag ska klä dess präster i frälsning,
    och dess fromma ska jubla av glädje.

¹⁷ Här vill jag låta ett horn^[b] växa upp åt David;
    jag har satt upp en lampa åt min smorde.
¹⁸ Hans fiender ska jag klä i skam,
    men kronan på hans huvud ska stråla.”