Psaltaren 70-71
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herre, hjälp mig!
70 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
2-4 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
5 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
6 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp! Vänta inte längre!
Gammal och orkeslös, men Gud hjälper
1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.
3 Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.
4 Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.
5 Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.
6 Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.
7 Många som såg min nöd och mitt lidande måste ha tänkt: Gud har förkastat honom. Men du har bevisat din stora makt att beskydda.
8 Dag för dag vill jag prisa och ära dig, Gud, för allt vad du gjort.
9 Ställ mig inte åt sidan nu på ålderns höst. Överge mig inte nu när mina krafter avtar.
10 Mina fiender kommer tillsammans och viskar:
11 Gud har övergett honom! Nu kan vi verkligen komma åt honom. Det finns ingen som kan hjälpa honom längre!
12 Gud, varför är du så långt borta? Kom snart till min hjälp och förgör dem!
13 Med alla medel kämpar de mot mig. Men låt dem bli besegrade, och stå där med skam och vanära.
14 Jag hoppas fortfarande att du ska hjälpa mig. Då ska jag prisa dig ännu mer.
15 Jag kan inte räkna alla de gånger du räddat mig från faror. Varje dag ska jag berätta för alla om hur god du är.
16 För alla ska jag berätta om Herrens, min Guds, kraft. Bara han är rättfärdig och god.
17 Gud, du har varit min lärare från min tidigaste barndom. Jag har alltid vittnat för andra om allt underbart du gör.
18 Överge mig inte nu när jag är gammal och gråhårig. Ge mig tid att berätta för kommande generationer om alla dina fantastiska under.
19 Herre, din kraft och godhet når upp till himlen. Du har visat din storhet. Var finns det en sådan Gud som du?
20 Du har ställt mig inför prövningar och lidande, men du har ändå hållit mig vid liv och bevarat mig från en säker död.
21 Du ska ge mig större ära och anseende än någonsin tidigare. Det är min tröst.
22 Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige.
23 Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig.
24 Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet. Alla som har försökt dra olycka över mig har blivit besegrade och kommit på skam.
Psaltaren 70-71
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Footnotes
- 71:15 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
Romarbrevet 8:22-39
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
22 För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.
23 Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.
24 Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.
25 Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.
26 I vår begränsning hjälper oss den helige Ande med våra dagliga problem och med vår bön. För vi vet inte ens vad vi ska be om, eller hur vi ska be, men den helige Ande ber för oss med sådan känsla att det inte kan uttryckas med ord.
27 Och Fadern, som känner allas hjärtan, vet naturligtvis vad Anden menar, för hans bön står i samklang med Guds egen vilja.
28 Vi vet att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda. Det är hans syfte med våra liv.
29 Redan från början bestämde nämligen Gud att de som kommer till honom skulle bli lika hans son, och hela tiden visste han vilka det skulle bli. Så skulle hans son vara den förstfödde bland många bröder.
30 Och när han hade utvalt oss kallade han oss att komma till honom, och när vi kom, förklarade han oss icke skyldiga, fyllde oss med Kristi godhet, satte oss i ett rätt förhållande till sig själv och lovade oss sin härlighet.
Gud står på vår sida
31 Vad ska vi säga om något så underbart som detta? Om Gud är med oss, finns det då någon som kan vara emot oss?
32 Eftersom han inte ens skonade sin egen son, utan offrade honom för vår skull, ska han då inte ge oss allt med honom?
33 Vem törs anklaga oss som Gud har utvalt till sina egna? Kommer Gud att göra det? Nej! Han är den som har frikänt oss och fört oss in i ett rätt förhållande till honom.
34 Vem kommer då att döma oss? Kommer Kristus att göra det? Nej! Han är den som dog för oss och som uppstod från de döda för oss. Han sitter nu på hedersplatsen bredvid Gud, och han ber för oss där i himlen.
35 Vem kan då någonsin stänga oss ute från Kristi kärlek? När vi upplever svårigheter och olyckor, när vi förföljs eller blir slagna till marken, beror det på att han inte älskar oss längre? Och om vi är hungriga eller utfattiga, eller i fara eller hotas med döden, har då Gud övergett oss?
36 Nej! Skrifterna säger oss att för hans skull måste vi vara beredda att möta döden när som helst - vi är som får som väntar på att bli slaktade.
37 Men trots allt detta vinner vi en härlig seger genom Kristus, som älskar oss så mycket att han har dött för oss.
38-39 Och jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset. Varken död eller liv, varken bekymmer för denna dagen eller för morgondagen, varken krafter ovan molnen eller nere i djupet, inget kan skilja oss från denna kärlek.
Read full chapter
Romarbrevet 8:22-39
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. 23 Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. 24 Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? 25 Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.
26 Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord. 27 Och han, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
28 Vi vet att Gud i allting verkar för något gott för dem som älskar honom och som han har kallat enligt sin plan. 29 Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder. 30 Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.
Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus
31 Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, vem kan då vara emot oss? 32 Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att rädda oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud själv har ju gjort oss rättfärdiga. 34 Vem kan döma oss? Kristus, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida, vädjar för oss.
35 Vem kan skilja oss från Kristus kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse, svält, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet:
”Det är för dig som vi dagen lång dödas
och räknas som slaktfår.”[a]
37 Men mitt i allt detta vinner vi en fullkomlig seger genom honom som har visat oss sin kärlek. 38 Jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som finns nu eller som kommer att finnas i framtiden, varken krafter 39 i höjden eller i djupet eller något annat i skapelsen kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Read full chapterCopyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.