Herren befriade oss

126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!

² Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!

³ Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.

⁴ Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!

⁵ De som sår med tårar ska få skörda med glädje.

⁶ Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.

Herren välsignar alla

127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!

² Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.

³ Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.

⁴ En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.

⁵ Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.

Lycklig är den som lyder Herren

128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.

² Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.

³ Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.

⁴ Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.

⁵ Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.

⁶ Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!

¹⁹ Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.

²⁰ Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.

²¹ Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!

²² Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?

²³ Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?

²⁴ Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.

²⁵ Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.

²⁶ Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.

²⁷ Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.

²⁸ Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.

²⁹ I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?

³⁰ Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?

³¹ Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.

³² Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.

³³ Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.