Add parallel Print Page Options

Visheten ger goda råd

1-3 Hör, visheten ropar! Hon står vid stadsportarna, vid vägskälen och i dörrarna till varje hus. Lyssna till vad hon säger:

4-5 Hör på mig, alla ni män, ropar hon. Så dumma och naiva ni är! Låt mig få ge er förstånd och låt mig få lära er sunt förnuft!

6-7 Lyssna på mig! Jag har nämligen något viktigt att säga er. Det jag säger är rätt och sant, för jag hatar lögner och svek.

Allt jag säger är sant, och jag vilseleder er inte.

Mina ord är klara och tydliga för alla som vill förstå.

10 Mina råd är värdefullare än silver och guld!

11 Jag, visheten, är mera värd än dyrbara pärlor. Ingenting kan jämföras med mig.

12 Vishet och gott omdöme går hand i hand.

13 Den som fruktar och ärar Herren hatar det onda. Jag avskyr stolthet, högmod, korruption och ondska av alla slag.

14-15 Jag, visheten, ger goda råd och lär er sunt förnuft. På grund av min hjälp sitter kungarna vid makten. Jag visar domarna vem som har rätt och vem som har fel.

16 Allt vad makthavare heter kan inte regera med förstånd utan min hjälp.

17 Jag älskar alla som älskar mig. De som söker mig ska verkligen finna mig.

18 Jag har outtömliga rikedomar att erbjuda, anseende och rikedom, framgång och lycka.

19 Vad ni får av mig är bättre än finaste guld och renaste silver!

20 Jag vandrar på rättvisans och rättfärdighetens vägar.

21 De som älskar mig och följer mig är verkligen rika. Jag gör deras förmögenhet ännu större.

22 Herren skapade mig för länge sedan, innan han skapade något annat.

23 Sedan tidernas början finns jag. Jag existerade innan jorden fanns.

24 Jag föddes innan haven blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor, och

25 innan bergen och kullarna blev till.

26 Ja, jag var där innan Gud skapade jorden med dess åkrar.

27-29 Jag var med när han bredde ut himlarna och lät källorna i havens djup flöda fram, när han stakade ut horisonten och molnen uppstod. Jag var med när han satte gränserna för haven och gav dem befallning att inte överskrida dem. Jag var med när han lade jordens grund. Ja, jag fanns alltid vid hans sida,

30 som ett litet barn. Jag var hans ständiga glädje, och jag lekte och skrattade i hans närvaro.

31 Vad lycklig jag var över det han hade skapat - hela vida världen och hela människosläktet!

32 Ni unga män, lyssna därför till mig! Följ mina råd och ni ska bli lyckliga!

33 Lyssna till mina råd och bli visa! Förkasta dem inte!

34 Lycklig är den människa som är så ivrig att vara tillsammans med mig, att hon dagligen står vid min grind eller väntar utanför dörren till mitt hus!

35 Den som finner mig finner nämligen livet och blir älskad av Gud.

36 Men den som föraktar mig skadar sig själv, och hans sår kan inte läkas. De som hatar mig visar att de älskar döden.

Vishet och dårskap

Visheten har byggt ett palats, som vilar på sju pelare.

Hon har förberett en stor fest, blandat kryddor i vinet och dukat ett bord.

Och nu har hon skickat ut tjänsteflickorna för att inbjuda alla att komma. Mitt i gatuvimlet ropar de:

Kom, ni oförståndiga människor!

Kom till vishetens fest och ät er mätta och drick vinerna, som jag har blandat!

Lämna dårskapen bakom er och börja ett nytt liv! Bli mogna och förståndiga!

7-8 Om du tillrättavisar en ogudaktig människa får du bara ovett till svar. Ja, hon bara förolämpar dig. Bry dig därför inte om henne. Men om du tillrättavisar en klok och förståndig människa så kommer hon bara att älska dig desto mer.

Allt du säger till en vis man gör honom ännu visare, och en rättfärdig man kommer att lära sig mer när du undervisar honom.

10 Att frukta och respektera Herren är nämligen grunden till all vishet. Och att känna den Helige ger dig allt slags förstånd.

11 Jag, visheten, ska ge dig många levnadsdagar, och dina år ska bli många och innehållsrika.

12 Visheten är till nytta för dig, men om du föraktar henne skadar du bara dig själv.

13 Dårskapen är lik en prostituerad kvinna som inte förstår sig på något annat än hur man ska förföra människor.

14 Hon sitter vid dörren till sitt hus eller står i gathörnen

15 och viskar till männen som går förbi på väg till sina arbeten:

16 Kom med mig hem. Och hon försöker att övertala dem och säger:

17 Stulna meloner är sötast och stulna äpplen smakar bäst!

18 Men dessa män förstår inte att hennes tidigare kunder nu befinner sig i dödsriket.

Visheten ropar

Hör, visheten ropar,
    förståndet höjer sin röst!
Den står uppe på höjderna,
    vid vägar och vägskäl.
Vid stadsportarna och vid ingångarna
    ropar den högt:
”Jag ropar till er, människor,
    jag höjer min röst till alla människobarn.
Ni okunniga, lär er klokhet,
    ni dårar, lär er förnuft!
Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
    mina läppar säger vad rätt är.
Sanning är vad min mun vill tala,
    för mina läppar avskyr det onda.
Alla mina ord är rättfärdiga,
    i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
De är klara för de förstående
    och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
    och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
    inga skatter kan jämföras med den.

12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
    och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
    Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
    Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
    och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
    alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
    De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
    bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
    det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
    och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
    och fyller deras förråd.

22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
    före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
    från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
    när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
    föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
    och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
    och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
    och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
    och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
    När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[a].
    Jag var hans ständiga glädje,
    i hans närhet fröjdades jag.
31 Jag jublade över hela hans värld
    och gladde mig över människosläktet.

32 Lyssna därför till mig, mina barn!
    Lyckliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till min förmaning och bli visa!
    Förkasta den inte!
34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig,
    som dagligen vakar vid mina dörrar
    och väntar vid min tröskel.
35 Den som finner mig finner livet
    och Herrens välbehag.
36 Men den som syndar mot mig skadar sig själv.
    De som hatar mig älskar döden.”

Vishetens inbjudan

Visheten har byggt sitt hus
    och huggit ut sina sju pelare.
Den har tillrett köttet, blandat sitt vin
    och dukat ett bord,
skickat ut tjänsteflickorna
    och ropar nu från stadens höjder:
”Den okunnige ska komma hit!”
    Till den som saknar vett säger den:
”Kom och ät min mat
    och drick vinet, som jag har blandat!
Lämna okunnigheten bakom er, så får ni leva!
    Gå förståndets väg!”

Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf,
    den som förmanar en gudlös blir hånad.
Tillrättavisa inte en hädare,
    då blir du bara hatad av honom.
Tillrättavisa den vise,
    så älskar han dig.
Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
    undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer.

10 Att frukta Herren är början till vishet,
    att känna den Helige är förstånd.
11 Genom mig får du många levnadsdagar
    ja, fler år läggs till ditt liv.
12 Om du är vis, blir visheten till nytta för dig,
    men om du hädar skadar du bara dig själv.

Dårskapens inbjudan

13 Dårskapen är en högljudd kvinna,
    enfaldig, utan vett.
14 Hon sitter vid dörren till sitt hus,
    på en plats högt uppe i staden,
15 och kallar på dem som går förbi
    på sin väg rakt fram:
16 ”Är du okunnig, kom hit!”
    Och till den som saknar vett säger hon:
17 ”Stulet vatten är sött,
    och bröd som äts i hemlighet smakar bäst!”
18 Men de vet inte att döden[b] härskar där,
    att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

Footnotes

  1. 8:30 Det hebreiska ordets betydelse, som här översatts alltid , är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a: Jag var vid hans sida som barn…som den älskade…som hantverkare.
  2. 9:18 Refaim översätts ibland med de dödas andar. Se not till Ps 88:11.

Er tro vittnar för oss

Börjar vi nu likna de falska lärare ni varit utsatta för? De måste jämt göra ett stort nummer av sig själva, och alltid bära med sig rekommendationsbrev. Jag tror knappast att ni behöver något brev från någon som berättar om oss, eller hur? Och vi behöver inte någon rekommendation från er heller.

Det enda brev jag behöver är ni själva! Genom att se på er förvandling kan alla förstå att vi har gjort ett gott arbete ibland er.

De kan se att ni är ett brev från Kristus skrivet av oss. Det är inte ett brev skrivet med bläck som Moses lag, inte heller inhugget på stentavlor som de tio budorden, utan en skrift av Guds levande Ande i människors inre.

Vi vågar tala på detta sätt om oss själva därför att vi litar på Gud genom Kristus. Han ska hjälpa oss att vara sanna i vad vi säger,

inte därför att vi tror att vi i oss själva kan göra något av bestående värde. Vår kraft och vår framgång kommer bara från Gud.

Han är den som har hjälpt oss att förkunna denna nya väg till frälsning för andra. Vi säger inte att man måste lyda allt i Guds lag eller också dö, men vi talar om att det finns liv genom den helige Ande. Den gamla vägen ? att försöka bli frälst genom att hålla de tio buden ? slutar med döden. På den nya vägen ger den helige Ande dem liv.

Ändå började det gamla lagsystemet, som ledde till döden, med en sådan härlighet att människorna inte kunde stå ut med att se Moses ansikte. För när han gav dem Guds lag, som de skulle lyda, lyste hans ansikte av Guds egen härlighet, även om glansen snart bleknade.

Ska inte vi vänta oss en mycket större härlighet i dessa dagar, när den helige Ande ger oss liv?

Om den plan som leder till dom var härlig, hur mycket härligare är inte den frälsningsplan som gör människorna rättfärdiga inför Gud?

10 Den första härligheten, som lyste från Moses ansikte, bleknar i själva verket när den jämförs med den överväldigande härligheten i budskapet om Jesus Kristus.

11 Och om den lag som var tidsbestämd bleknade till ingenting fast den var fylld av himmelsk härlighet, så måste ju härligheten i Guds nya frälsningsplan vara ännu mycket större, för den är evig.

12 Eftersom vi vet att denna nya härlighet aldrig kommer att försvinna, kan vi predika utan att vara rädda

13 och behöver inte göra som Mose, som hängde ett skynke över sitt ansikte så att israeliterna inte kunde se hur härligheten avtog.

14 Inte bara Moses ansikte var dolt, utan hans folks sinnen och förstånd var också överhöljda och förblindade. Till och med nu när Skrifterna läses tycks det vara som om judarnas inre är täckt med en tjock slöja, eftersom de inte kan inse och förstå Skriftens verkliga mening. Denna missförståndets slöja kan nämligen bara tas bort genom tron på Kristus.

15 Ja, än i dag när de läser Moses skrifter är deras inre ögon blinda, och de tror att enda möjligheten att bli frälst är att lyda de tio budorden.

16 Men så fort någon vänder sig från sina synder till Herren tas slöjan bort.

17 Herren är Anden, som ger dem liv, och där han finns, där finns det frihet från lagen.

18 Vi kristna har ingen slöja över våra ansikten. Vi kan vara speglar, som klart återspeglar Herrens härlighet. Och allt eftersom Herrens Ande arbetar inom oss, blir vi mer och mer lika honom.

Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Är vi kanske sådana som måste ha rekommendationsbrev med sig till er, eller vill få ett från er? Nej, ni är själva vårt rekommendationsbrev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla. Det är ju uppenbart att ni är ett rekommendationsbrev från Kristus själv, utskrivet av oss, inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande, inte på stentavlor, utan i människohjärtan.

Det gamla och det nya förbundet mellan Gud och människor

Sådan är vår tillit till Gud genom Kristus. Det är ju inte vi själva som har åstadkommit något. Nej, vår förmåga kommer från Gud. Han har gett oss förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Redan dödens tjänst, byggd på bokstäver som var inhuggna i stentavlor, kom med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde se på Moses ansikte som strålade så starkt, även om den härligheten avtog.[a] Hur mycket större ska då inte härligheten i Andens tjänst vara! Om redan domens tjänst var så fylld av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i rättfärdighetens tjänst! 10 Den tidigare härligheten visar sig inte ha någon härlighet alls jämfört med denna överväldigande härlighet. 11 För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!

12 Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet 13 och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. 14 Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.[b] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.[c] 15 Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16 Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. 18 Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Footnotes

  1. 3:7 Jfr 2 Mos 34:29-30.
  2. 3:14 Det gamla förbundets skrifter syftar på Gamla testamentet. Man läser högt ur Skriften varje lördag i synagogan.
  3. 3:14 Jfr 2 Mos 34:34, där Mose tar bort slöjan varje gång han talar med Gud.