Ordspråksboken 13-15
Svenska 1917
13 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
14 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
15 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!
12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.
25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
Ordspråksboken 13-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
13 En vis son tar vara på sin fars vägledning,
men en uppstudsig son lyssnar inte på tillrättavisning.
2 Människans tal kan ge god näring,
men de svekfulla hungrar efter våld.
3 Den som tänker på vad han säger bevarar sitt liv,
men pratmakaren hamnar i fördärvet.
4 Den late har begär men får inget,
medan den flitiges önskan blir uppfylld.
5 Den rättfärdige avskyr lögn,
den onde handlar skamligt och fräckt.
6 Rättfärdighet bevarar den ärlige,
men ondskan blir den gudlöses fall.
7 Den ene låtsas vara rik men har ingenting,
en annan låtsas fattig, men äger mycket.
8 Den rike får betala en lösensumma för sitt liv.
Den fattige hör inga hot.
9 De rättfärdigas ljus lyser klart,
men de ondas lampa slocknar.
10 Högfärd leder till gräl,
men den som lyssnar till råd är vis.
11 Lättvindigt vunnen rikedom försvinner lätt,
men det som samlas efterhand växer.
12 Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
men uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar vägledning får betala för det,
men den som respekterar lag och bud blir belönad.
14 Den vises undervisning är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
15 Gott omdöme möter uppskattning,
men de trolösas väg leder till elände.
16 Den kloke handlar utifrån sin kunskap och insikt,
men dåren visar upp sin dumhet.
17 En ond budbärare störtas i olycka,
ett pålitligt sändebud för med sig läkedom.
18 Fattigdom och vanära kommer över den som föraktar vägledning,
men den som låter sig tillrättavisas blir ärad.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,
men dåren avskyr att överge sin ondska.
20 Den som umgås med visa människor blir vis,
men för den som slår följe med dårar går det illa.
21 Syndare förföljs av olycka,
men de rättfärdiga belönas med det goda.
22 Den gode lämnar ett arv till sina barnbarn,
men en syndares egendom sparas till de rättfärdiga.
23 På de fattigas åkrar kan det växa rikligt med föda,
men den kan sopas bort av orättvisan.
24 Den som spar på riset hatar sin son,
men den som älskar honom fostrar honom i tid.
25 De rättfärdiga äter sig mätta,
men de gudlösa får gå omkring hungriga.
14 Visa kvinnor bygger upp sitt hus,
medan dumma river ner det med egna händer.
2 Den som vandrar rakt fram fruktar Herren,
den som går krokiga vägar föraktar honom.
3 Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg,
men de visa skyddas av sina ord.
4 En krubba utan oxar förblir ren,
men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig.
5 Ett sant vittne bedrar aldrig,
men ett falskt vittne har bara lögner att komma med.
6 En hädare söker vishet men finner ingen,
men den kommer lätt till den som har omdöme.
7 Håll dig borta från dåren,
för från honom får du aldrig höra några kloka ord.
8 Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen,
men dårars dumhet bedrar.
9 De dumma hånskrattar åt skuldoffer,[a]
men hos de rättsinniga finns välvilja.
10 Varje hjärta känner sin egen sorg,
och ingen annan kan dela dess glädje.
11 Den gudlöses hus rivs ner,
men den rättsinniges boning blomstrar.
12 En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
13 Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont,
och glädjen kan sluta i sorg.
14 Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar,
likaså belönas den gode.
15 Den okunnige tror allt som sägs,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och undviker faror,
en dåre är arrogant och sorglös.
17 En hetsig man gör dumheter,
en kallt beräknande man blir hatad.
18 De okunniga ärver dumhet,
men de kloka kröns av kunskap.
19 De onda måste buga sig för de goda
och de gudlösa vid de rättfärdigas portar.
20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
medan den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin medmänniska syndar.
Lycklig är den som visar den fattige nåd.
22 De som planerar ondska far vilse,
men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet.
23 Arbete ger välstånd
men tomt prat fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom
och dårarnas deras dumhet.
25 Ett sant vittne räddar liv,
men ett falskt vittne är en förrädare.
26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
och hans barn får där en tillflykt.
27 Herrens fruktan är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
28 Ett stort folk är en kungs ära,
men utan det går fursten under.
29 Den som kan behärska sitt temperament är förståndig,
men den hetsige visar bara upp sin dumhet.
30 Sinnesro ger kroppen hälsa,
men avundsjuka är röta i benen.
31 Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare,
men den som hjälper de fattiga ärar honom.
32 Den gudlöse går under på grund av sin ondska,
men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden.
33 I den förnuftiges hjärta bor visheten,
bland dårarna låter den sig bli känd.[b]
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd blir till folkens vanära.
35 En kung gläder sig över en vis tjänare,
men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.
15 Ett mjukt svar stillar vrede,
men hårda ord leder till harm.
2 Den vises tal ger mycken kunskap,
men dåren pladdrar dumheter.
3 Herren genomskådar allt
och håller sitt öga på både de onda och de goda.
4 Helande ord är ett livets träd,
men svekfulla ord krossar modet.
5 Den dumme förkastar sin fars fostran,
men klok är den som låter sig tillrättavisas.
6 I den rättfärdiges hus finns en stor skatt,
men den gudlöses inkomster fördärvas.
7 Den vises tal sprider kunskap,
men det finns inte i dårens tankar.
8 Herren avskyr de ondas offer
men gläder sig över de rättsinnigas böner.
9 Herren avskyr de gudlösas leverne,
men älskar den som strävar efter rättfärdighet.
10 Den som överger vägen får en hård fostran[c]
och den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren.
Hur mycket mer då människornas innersta!
12 Hädaren gillar inte att bli tillrättavisad,
och han vill inte gå till de visa.
13 Ett glatt hjärta får ansiktet att utstråla glädje,
men hjärtesorg gör människan modlös.
14 Den förnuftiges hjärta söker kunskap,
men dåren matar sig själv med dumhet.
15 För den betryckte är varje dag en påfrestning,
men för den som är nöjd är var dag en fest.
16 Det är bättre att äga lite och frukta Herren
än att äga mycket och oroa sig.
17 En tallrik grönsaker med kärlek är bättre
än en fin oxstek med hat.
18 En man med häftigt humör vållar strid,
men den tålmodige lugnar ner grälet.
19 Den lates väg spärras av törne,
men den rättsinnige tar sig fram på en banad väg.
20 En vis son är sin fars glädje,
en dåraktig föraktar sin mor.
21 Den som saknar vett gläder sig över dumhet,
men den förståndige håller en rak kurs.
22 Utan samråd går planerna i stöpet,
men med många rådgivare lyckas man.
23 Det är en glädje för människan att kunna ge svar –
hur gott är inte ett ord i rätt tid!
24 Den förståndige vandrar uppåt på livets väg
för att undvika dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högfärdiges hus,
men gränsen till änkors egendom beskyddar han.
26 Herren avskyr de gudlösas tankar,
men vänliga ord är rena.
27 Med oärligt förtjänta pengar drar man olycka över hela familjen,
men den som hatar mutor får ett långt liv.
28 Den rättfärdige överväger sitt svar,
men ur den gudlöses mun flödar ondska.
29 Herren är långt borta från de onda,
men han hör den rättfärdiges böner.
30 En vänlig blick gör hjärtat glatt,
en god nyhet ger kroppen hälsa.
31 Den som lyssnar till nyttig kritik
får vistas bland de visa.
32 Den som avvisar fostran föraktar sitt eget liv,
men den som tar emot tillrättavisning får insikt.
33 Herrens fruktan lär ut vishet,
och ödmjukhet är vägen till ära.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.