Add parallel Print Page Options

Jesus släkttavla

(Luk 3:23-38)

Detta är släkttavlan för Jesus Kristus[a], som var ättling till David och Abraham:

Abraham var far till Isak,

Isak till Jakob,

Jakob till Juda och hans bröder,

Juda var far till Peres och Serach, och deras mor hette Tamar,

Peres var far till Hesron,

Hesron till Ram,

Ram till Amminadav,

Amminadav till Nachshon,

Nachshon till Salma,

Salma till Boas, vars mor hette Rachav,

Boas till Oved, vars mor hette Rut,

Oved till Jishaj,

Jishaj till kung David.

David var far till Salomo, vars mor var änkan efter Uria,

Salomo till Rehabeam,

Rehabeam till Avia,

Avia till Asa,

Asa till Joshafat,

Joshafat till Joram,

Joram till Ussia,

Ussia till Jotam,

Jotam till Achas,

Achas till Hiskia,

10 Hiskia till Manasse,

Manasse till Amon,

Amon till Josia,

11 Josia till Jekonia[b] och hans bröder, som föddes vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon:

Jekonias, far till Shealtiel,

Shealtiel till Serubbabel,

13 Serubbabel till Avihud,

Avihud till Eljakim,

Eljakim till Asor,

14 Asor till Sadok,

Sadok till Akim,

Akim till Elihud,

15 Elihud till Elasar,

Elasar till Mattan,

Mattan till Jakob,

16 och Jakob till Josef. Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus som kallas Kristus.

17 Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.

Jesus föds

18 När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad[c] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. 19 Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.[d]

20 Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. 21 Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.[e]

22 Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:

23 ”Jungfrun ska bli med barn
    och föda en Son,
och man ska ge honom namnet Immanuel”.

(Det betyder: Gud med oss).[f]

24 När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, 25 men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.

Footnotes

  1. 1:1 Kristus betyder den smorde på grekiska. Dess hebreiska motsvarighet är Messias. Bland Israels folk smordes kungar, präster och profeter med olja innan de började sin uppgift. Gud hade genom profeterna lovat att sända en smord kung som skulle härska över alla folk. Judarna väntade på att denna kung skulle återupprätta Israel som nation.
  2. 1:11 Också känd som Jojakin (1 Krön 3:15).
  3. 1:18 Den judiska förlovningen var mer bindande än en nutida förlovning. Den kunde endast brytas genom skilsmässa och något sexuellt umgänge fick inte förekomma.
  4. 1:19 Josef tänkte skriva under de nödvändiga pappren för skilsmässa, men inte låta henne dömas offentligt och bli stenad, vilket han kunde ha gjort.
  5. 1:21 Jesus, som är den grekiska formen av namnet Josua (jeshua) betyder Herren räddar.
  6. 1:23 Se Jes 7:14, varifrån citatet är hämtat; jungfrun enligt Septuaginta, i den masoretiska texten den unga kvinnan. Sammanhanget visar dock att i fråga om Jesus mor var betydelsen i vilket fall som helst ”jungfru”, även om också det grekiska ordet annars kan användas utan att det ligger någon betoning på just den aspekten, så t.ex. i liknelsen om de tio flickorna i Matt 25.

Jesus föds i Betlehem

Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.

Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.

Men medan de var där blev det dags för henne att föda, och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.

Några herdar besöker Jesus

Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10 men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11 Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias[b], Herren. 12 Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 ”Ära till Gud i höjden,
    och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”

15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”

16 Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19 men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.

20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.

21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.

Maria och Josef tar med Jesus till templet

22 När det sedan var dags för föräldrarnas rening[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.[d] 24 Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.

25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.

27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:

29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
    så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31     som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
    och ge ära åt ditt folk Israel.”

33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”

36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.

38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:7 De nyfödda hade inga kläder, utan lindades in i tyg.
  2. 2:11 Kristus, se not till Matt 1:1.
  3. 2:22 Fyrtio dagar efter födseln om det var en pojke. Jfr 3 Mos 12:2-8.
  4. 2:23 Den som föddes först, både bland boskapen och bland människorna, skulle tillhöra Gud. Djuret offrades, medan barnet, om det var en pojke, skulle tjäna Gud. För ett barn offrades ett djur. Jfr 2 Mos 13:2,13 och 4 Mos 18:15.