Johannes döparen banar väg för Jesus

(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)

3 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. ² Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” ³ Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:

⁴ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. ⁵ Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, ⁶ och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

⁷ Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer^[b] kom för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[c] som det anstår en som är omvänd! ⁹ Inbilla er inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ¹⁰ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden.

¹¹ Jag döper er med vatten till omvändelse. Men efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler.^[d] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹² Han har kastskoveln i sin hand, färdig att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

Jesus blir döpt

¹³ Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, ¹⁴ men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” ¹⁵ Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.

¹⁶ När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han^[e] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. ¹⁷ Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Luk 3:2-16; Joh 1:19-28)

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus^[a], Guds Son.

² Det står skrivet genom profeten Jesaja:

⁴ Så trädde Johannes döparen fram i ödemarken och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse. ⁵ Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden. ⁶ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han åt gräshoppor och vildhonung. ⁷ Han förkunnade:

”Efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.^{[d] 8} Jag döper er med vatten, men han ska döpa er i den heliga Anden.”

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Luk 3:21-22; Joh 1:32-34)

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden. ¹⁰ När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han^[e] se himlen öppna sig och Anden sänka sig ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus prövas av Satan

(Matt 4:1-11; Luk 4:1-13)

¹² Då förde Anden ut Jesus i ödemarken, ¹³ och där stannade han under fyrtio dagar och prövades av Satan. Han levde bland de vilda djuren^[f], och änglarna betjänade honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Matt 4:12-17; Luk 4:14-15)

¹⁴ När Johannes sedan sattes i fängelse, kom Jesus till Galileen för att sprida evangeliet från Gud.

¹⁵ Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Guds rike är nära. Vänd om och tro på evangeliet!”

De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Luk 5:2-11)

¹⁶ En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.

¹⁷ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ¹⁸ De lämnade genast sina nät och följde honom.

¹⁹ När han gick lite längre bort fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät. ²⁰ Han kallade genast på dem också, och de lämnade då sin far Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.

Jesus undervisar med makt

(Luk 4:31-37)

²¹ De kom nu till Kafarnaum, och när det blev sabbat^[g] gick de till synagogan, där Jesus undervisade. ²² De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som de skriftlärda.

²³ I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa: ²⁴ ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”

²⁵ Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” ²⁶ Då började den orena anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.

²⁷ De blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de orena andarna lyder hans order!”

²⁸ Och ryktet om honom spred sig snabbt genom hela Galileen.

Jesus botar Simons svärmor och många andra

(Matt 8:14-16; Luk 4:38-41)

²⁹ När de hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Där låg Simons svärmor sjuk i feber, och det berättade de genast för Jesus. ³¹ Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

³² På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. ³³ Hela staden hade samlats utanför dörren. ³⁴ Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.

Jesus talar till folket i Galileen

(Luk 4:42-44)

³⁵ Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att be.

³⁶ Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom, ³⁷ och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”

³⁸ Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan förkunna där också. Det var därför jag kom hit.”

³⁹ Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och drev ut onda andar.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Luk 5:12-16)

⁴⁰ En gång kom en spetälsk^[h] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”

⁴¹ Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” ⁴² Och genast försvann spetälskan, och mannen var ren. ⁴³ Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom: ⁴⁴ ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[i] till ett vittnesbörd för dem.” ⁴⁵ Men mannen gick genast iväg och berättade detta öppet för alla. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)

3 Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. ² Hannas och Kajafas var överstepräster.

Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. ³ Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, ⁴ så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:

⁷ När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[b] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ⁹ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”

¹⁰ Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”

¹¹ Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”

¹² Även tullindrivare^[c] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

¹³ Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

¹⁴ ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

¹⁵ Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. ¹⁶ Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[d] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹⁷ Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

¹⁸ På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Herodes sätter Johannes i fängelse

¹⁹ Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. ²⁰ Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)

²¹ Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. ²² Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus släkttavla

(Matt 1:1-17)

²³ Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,