Matteus 26
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
26 När Jesus hade slutat sitt tal sa han till sina lärjungar:
2 Som ni vet börjar påskhögtiden i övermorgon. Då ska Människosonen bli utlämnad och fastspikad på ett kors.
3 Samtidigt samlades översteprästerna och andra judiska ledare i översteprästen Kajafas palats
4 för att diskutera hur man i smyg skulle kunna gripa Jesus och döda honom.
5 Men inte under påskhögtiden, sa de till varandra, för det kan leda till upplopp.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
6 Jesus gick nu till Betania för att gästa Simon som tidigare hade varit leprasjuk.
7 Medan han åt kom en kvinna in med en flaska dyrbar olja och hällde den över hans huvud.
8-9 Lärjungarna blev upprörda och sa: Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet, och hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga!
10 Jesus förstod vad de tänkte och sa: Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god handling mot mig.
11 Ni kommer alltid att ha de fattiga ibland er, men jag kommer inte att vara ibland er så länge till.
12 Genom att hälla denna olja över mig har hon i verkligheten förberett min begravning,
13 och det hon gjort mot mig ska man för alltid komma ihåg överallt i hela världen där de goda nyheterna predikas.''
Judas går med på att förråda Jesus
14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv lärjungarna, till översteprästerna
15 och frågade: Hur mycket betalar ni mig för att få Jesus i era händer? De gav honom trettio silvermynt,
16 och från det ögonblicket väntade Judas på ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
17 På första dagen i påskhögtiden, då man i de judiska hemmen inte äter bröd som bakats med jäst, kom lärjungarna till Jesus och frågade: Var någonstans ska vi ordna med påskmåltiden?
18 Han svarade: Gå in i staden och sök upp den och den mannen och säg till honom: 'Vår Herre säger: Min tid är inne. Och i ditt hus vill jag äta påskmåltiden tillsammans med mina lärjungar.'
19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de lagade till måltiden där.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
20-21 När han samma kväll åt med de tolv sa han: En av er ska förråda mig.
22 Alla blev djupt bedrövade, och en efter en frågade de: Inte är det väl jag?
23 Han svarade: Det är en som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.
24 Jag måste nämligen dö precis som profeterna sagt, men stackars den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan att hon aldrig hade blivit född.
25 Då frågade Judas honom: Herre, inte är det väl mig du menar? Och Jesus svarade: Jo, det är det.
26 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och välsignade det och bröt det i bitar och gav till lärjungarna och sa: Ta det och ät, för detta är min kropp.
27 Och han tog en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: Drick av det, var och en,
28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människa. Det ges till förlåtelse för mångas synder.
29 Jag försäkrar er: jag ska inte dricka av detta vin igen förrän den dag då jag dricker det på nytt med er i min Fars rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
30 Och när de hade sjungit en lovsång tillsammans, gick de ut till Oljeberget.
31 Då sa Jesus till dem: I kväll kommer ni att överge mig allesammans, för det står i Skriften att Gud ska slå herden och att fårhjorden kommer att skingras.
32 Men när jag återvänt till livet, går jag till Galileen för att träffa er där.
33 Petrus förklarade: Även om alla andra överger dig så kan du lita på mig.
34 Jesus sa till honom: Sanningen är den att du denna natt ska förneka mig tre gånger innan ens tuppen hunnit gala i morgon bitti.
35 Om jag till och med måste dö så gör jag det inte! försäkrade Petrus. Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
36 Sedan tog Jesus dem med sig till det ställe som kallas Getsemane. Där bad han dem sitta ner och vänta medan han gick lite längre bort för att be.
37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios två söner, Jakob och Johannes, och han greps av allt större ångest och förtvivlan.
38 Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar här och lämna mig inte ensam, sa han till dem.
39 Han gick några steg längre bort och kastade sig ner på marken och bad: Far, om det är möjligt så bevara mig från detta lidande. Men inte som jag vill utan som du vill.
40 Sedan gick han tillbaka till de tre lärjungarna och upptäckte att de sov. Petrus, ropade han, kunde du inte vaka med mig ens en timme?
41 Håll er vakna och be, så att frestelserna inte kommer att segra över er. Ni vill ju så gärna, men det är svårt för er.
42 Han lämnade dem än en gång för att be: Far! Även om jag inte kan undgå detta lidande är jag beredd att göra din vilja.
43 När han kom tillbaka till dem såg han att de alltjämt sov.
44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan återvände han till lärjungarna och sa: Vakna! Ni kan vila er en annan gång. Nu ska Människosonen överlämnas till onda människor.
46 Res er och låt oss gå. Han som förråder mig är snart här!
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av lärjungarna, tillsammans med en stor skara människor. De var utsända av de judiska ledarna och var beväpnade med svärd och klubbor.
48 Judas hade kommit överens med dem om att gripa den man han hälsade med en kyss.
49 Judas kom nu direkt fram till Jesus och sa: Godafton, Mästare! och kysste honom häftigt.
50 Jesus svarade: Min vän, gör vad du har kommit hit för. Då grep de andra honom.
51 En av männen som var med Jesus drog då fram ett svärd och högg av örat på översteprästens tjänare.
52 Stoppa undan ditt svärd, sa Jesus till honom. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.
53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far om tusentals änglar för att skydda oss, och han skulle omedelbart skicka hit dem?
54 Men hur skulle då det uppfyllas som står i Skriften? Alltså måste allt ske.
55 Sedan talade Jesus till soldaterna: Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att kunna gripa mig? Varenda dag har jag predikat i templet och ni har inte gripit mig.
56 Men också detta sker för att det som profeterna sagt ska gå i uppfyllelse.I samma ögonblick övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
57 De som arresterat Jesus ledde honom sedan till översteprästen Kajafas hus, Dit kom också alla de judiska ledarna.
58 Under tiden följde Petrus efter på avstånd, och lyckades ta sig in på gården till översteprästens hus. Där satte han sig ner tillsammans med vakterna för att se vad som skulle hända med Jesus.
59 Översteprästen och hela domstolen var nu samlad. De sökte efter vittnen, som var villiga att vittna falskt om Jesus, så att man kunde väcka åtal mot honom och döma honom till döden.
60-61 Men trots att det fanns många, som var villiga att vittna, motsa vittnena hela tiden varandra.Till slut förklarade två män: Den här mannen påstår att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.
62 Då reste sig översteprästen och frågade Jesus: Har du sagt det, eller har du det inte?
63 Men Jesus teg.Då sa översteprästen: I den levande Gudens namn kräver jag att du säger oss om du är Messias, Guds Son.
64 Ja, sa Jesus, det är jag. Och från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Guds högra sida och komma på himlens skyar.
65-66 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: Han hädar Gud! Behöver vi fler vittnen? Ni har alla hört honom säga det! Vad är er dom? De ropade: Döden! Döden! Döden!
67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna och hånade honom.
68 Profetera för oss, du Messias! skrek de. Vem slog dig den här gången?
Petrus förnekar att han känner Jesus
69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En flicka kom fram till honom och sa: Du var tillsammans med Jesus, och ni kommer båda från Galileen.
70 Men Petrus protesterade högljutt. Jag vet inte ens vad du talar om, fräste han.
71 Senare lade en annan flicka märke till honom i porten och sa till dem som stod runt omkring: Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.
72 Petrus nekade igen, och nu svor han på det: Jag känner inte ens den här mannen.
73 Men efter en stund kom de män som stått där fram till honom och sa: Vi vet att du är en av hans lärjungar. Vi hör på din dialekt att du kommer från Galileen.
74 Petrus började då förbanna och svära. Jag har aldrig sett den här mannen, sa han. Just då gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal kommer du att förneka mig tre gånger. Och han gick förtvivlad ut och grät.
Matteus 26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Mark 14:1-2; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
26 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden[a] om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.”
3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
6 Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.
8 Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! 9 Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”
10 Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)
14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)
17 På första dagen av det osyrade brödets högtid[b] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” 19 Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
20 När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”
23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[c] 24 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi[d], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)
30 När de till sist hade sjungit lovsången[e] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
31 Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren i hjorden skingras.’[f]
32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
33 Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” 34 Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)
36 Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.
Jesus greps nu av sorg och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare[g]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
40 Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)
47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.
50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52 Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. 53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? 54 Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”
55 Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.[h]”
I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
57 De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. 58 Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.
59 Översteprästerna och hela det judiska rådet[i] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.
Till slut kom två 61 som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”
62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 63 Men Jesus teg.
Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”
64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[j]”
65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”
67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar 68 och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)
69 Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”
71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”
73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” 74 Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.
Footnotes
- 26:2 Påsk kommer från hebreiskans pésach eller pasách som betyder gå förbi eller skona. Judarnas påsk firas till minne av hur Gud räddade dem ut från slaveriet i Egypten. Jfr 2 Mos 12:1-27.
- 26:17 Påskhögtid. Judarna äter under påskveckan bara osyrat bröd som bakats utan jäst.
- 26:23 Jfr Ps 41:10.
- 26:25 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare.
- 26:30 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Ps 115-118.
- 26:31 Se Sak 13:7. Det finns små skillnader i den grekiska textens formulering jämfört med den hebreiska (masoretiska) texten.
- 26:39 Bägare stod för Guds dom redan i det gammaltestamentliga språkbruket. Jfr även Joh 18:11.
- 26:56 Jfr Sak 13:7.
- 26:59 Det judiska rådet, Sanhedrin, hade cirka 70 medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Rådet fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor.
- 26:64 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
Markus 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
14 Två dagar senare började påskfirandet - en årlig festvecka då judarna helt avstår från att äta bröd som bakats med jäst. Översteprästerna och de andra judiska ledarna sökte fortfarande efter ett tillfälle att i hemlighet arrestera Jesus och döda honom.
2 Men vi kan inte göra det under festdagarna, sa de, för då kommer det att bli oroligheter.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3 Under tiden var Jesus i Betania, i Simon den leprasjukes hus. Under kvällsmåltiden kom en kvinna dit med en flaska fylld med välluktande och dyrbar olja. Hon bröt sönder flaskan och hällde oljan över hans huvud.
4-5 Några av gästerna vid bordet förargade sig över detta 'slöseri
6 Men Jesus sa: Lämna henne i fred! Varför kritiserar ni henne? Det hon har gjort mot mig är rätt och riktigt.
7 Fattiga, som verkligen behöver er hjälp, kommer det alltid att finnas ibland er. Dem kan ni hjälpa när ni vill. Men jag däremot kommer inte att vara här länge till.
8 Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.
9 Och jag kan försäkra er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas, där kommer man också att tala om denna kvinna och vad hon gjorde.
Judas går med på att förråda Jesus
10 Då gick Judas Iskariot, en av hans lärjungar, till översteprästerna för att förråda Jesus.
11 När översteprästerna hörde varför han hade kommit blev de ivriga och glada och lovade honom pengar. Och han började från och med nu att söka efter lämplig tid och plats för att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
12 På första dagen i påskfirandet, den dag då lammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus var han hade tänkt sig att de skulle äta den traditionella påskmåltiden.
13 Han sände då två av dem till Jerusalem för att ordna med måltiden.När ni kommer dit, sa han till dem, kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.
14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare skickade hit oss för att se på det rum, som du har gjort i ordning åt oss och där vi ska äta påskmåltiden i kväll.'
15 Han kommer att visa er till ett stort rum en trappa upp där det är dukat. Laga till vår måltid där.
16 De två lärjungarna gick då i förväg till staden och fann allt vara som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
17 På kvällen kom Jesus dit med de andra lärjungarna.
18 Medan de åt sa Jesus till dem: Jag har något allvarligt att säga er. En av er kommer att förråda mig, en av er som nu äter här vid bordet.
19 Alla blev bestörta och såg på varandra, och en efter en frågade de Jesus: Är det jag?
20 Han svarade: Det är en av er tolv, en som doppar sitt brödstycke i samma skål som jag.
21 Människosonen måste nämligen dö, precis som profeterna för länge sedan sagt, men stackars den som förråder mig! Det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född!
22 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och bad Gud välsigna det. Sedan bröt han det i bitar och gav åt dem och sa: Ät detta. Det är min kropp.
23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud för den och gav den till lärjungarna, och alla drack ur den.
24 Och han sa till dem: Detta är mitt blod, som ges ut för många och bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor.
25 Jag försäkrar er att jag från och med nu inte kommer att dricka vin förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26 Sedan de sjungit en lovsång tillsammans gick de ut till Oljeberget.
27 Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'
28 Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.
29 Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!
30 Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.
31 Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.
Jesus ber i Getsemane
32 De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.
33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.
34 Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.
35 Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.
36 Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
37 Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?
38 Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.
39 Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.
42 Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
53 De förde nu Jesus till översteprästens hus, där översteprästerna och många andra judiska ledare snart samlades.
54 Petrus följde efter på avstånd och kom in på gården till översteprästens palats. Där satte han sig ner vid elden bland tjänarna.
55 Inne i huset försökte översteprästerna och hela den judiska högsta domstolen hitta en anklagelse som skulle vara tillräcklig för att döma Jesus till döden. Men de fann ingen.
56 Många vittnade falskt, men de motsa varandra hela tiden.
57 Till sist förklarade några män:
58 Vi har hört denne Jesus påstå: 'Jag ska riva ner detta tempel, som byggts av människor, och på tre dagar ska jag bygga upp ett annat utan någon hjälp av människor!'
59 Men inte heller på denna punkt stämde deras berättelser överens!
60 Då reste sig översteprästen upp inför domstolen och sa till Jesus: Vad svarar du på det? Har du sagt det eller inte?
61 Men Jesus teg.Då frågade översteprästen honom: Är du Messias, Guds Son?
62 Ja, det är jag, svarade Jesus, och du ska få se Människosonen sitta på Guds högra sida och återvända till jorden på himlens skyar.
63-64 Då rev översteprästen sönder sina kläder och skrek: Det räcker. Vi behöver inga fler vittnen. Ni har själva hört hans hädelse. Vad röstar ni för? Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.
65 Sedan började några som stod där att spotta på honom, och de band för hans ögon så att han inte kunde se och började slå honom i ansiktet med knytnävarna.Profetera nu och säg vem det var som slog dig den här gången, hånade de honom. Till och med vakterna använde knytnävarna mot honom när de ledde bort honom.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67 Under tiden väntade Petrus på gårdsplanen. En av tjänsteflickorna, som arbetade hos översteprästen, lade märke till Petrus, som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett ögonblick på honom och sa sedan: Du var också tillsammans med Jesus, nasarén!
68 Petrus nekade till det: Jag vet inte vad du talar om! utbrast han och gick bort till andra sidan av gårdsplanen. Just då gol tuppen.
69 Flickan såg honom stå där och sa då högt till de andra: Där är han! Han är en lärjunge till Jesus!
70 Men Petrus nekade ännu en gång.Lite senare sa några andra, som stod runt elden, till Petrus: Visst är du en av hans vänner? Man hör på dig att du kommer från Galileen.
71 Då började han svära och förbanna: Jag känner inte den där karln, som ni talar om! skrek han.
72 Just då gol tuppen för andra gången, och i samma ögonblick for Jesu ord genom Petrus hjärna: Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger. Och han började gråta.
Markus 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
14 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid[a]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. 2 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
3 När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, 4 vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. 5 ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer[b], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.
6 Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 8 Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. 9 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)
10 Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. 11 De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid[c], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
13 Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:
”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. 14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 15 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”
16 Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
17 På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. 18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.[d]”
19 Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”
20 Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[e] 21 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” 23 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. 25 Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)
26 När de till sist hade sjungit lovsången[f] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
27 Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren skingras.’[g]
28 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
29 Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”
30 Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
31 Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)
32 De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, 33 men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.
Han greps nu av bävan och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”
35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36 ”Abba, Fader”[h], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare[i]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”
37 Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus[j]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? 38 Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
39 Så gick han bort och bad med samma ord. 40 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 42 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)
43 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”
45 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi[k]”, och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom. 47 Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.
48 Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 49 Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”
50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, 52 lämnade han skynket och sprang därifrån naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[l] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.
Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”
62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[m]”
63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.
65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![n]” Och tjänarna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)
66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[o]
69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.
Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.
Footnotes
- 14:1 Påsk, som kallades det osyrade brödets högtid därför att ingenting med jäst i då var tillåtet. Se not till Matt 26:2.
- 14:5 En denar motsvarade en dagslön.
- 14:12 Se not till 14:1.
- 14:18 Jfr Ps 41:10.
- 14:20 Jfr Ps 41:10.
- 14:26 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Psaltaren 115-118.
- 14:27 Se Sak 13:7.
- 14:36 Abba var en familjär tilltalsform, motsvarande vår pappa i arameiskan, som troligen var Jesus modersmål.
- 14:36 Jfr Matt 26:39 med not.
- 14:37 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
- 14:45 Se not till 9:5.
- 14:55 Se not till Matt 26:59.
- 14:62 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
- 14:65 Enligt Matt 26:68 och Luk 22:64 ville soldaterna att Jesus skulle avslöja vem som slog honom.
- 14:68 En del handskrifter saknar: Och just då gol tuppen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.