1 Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.

² Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder;

³ Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom födde Aram;

⁴ Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde Salmon;

⁵ Salmon födde Boes med Rakab, Boes födde Jobed med Rut, Jobed födde Jessai;

⁶ Jessai födde David, konungen, David födde Salomo med Urias' hustru;

⁷ Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia. Abia födde Asaf;

⁸ Asaf födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias;

⁹ Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Esekias;

¹⁰ Esekias födde Manasses, Manasses födde Amos, Amos födde Josias;

¹¹ Josias födde Jekonias och hans bröder, vid den tid då folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien.

¹² Sedan folket hade blivit bortfört i fångenskap till Babylonien, födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel;

¹³ Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor;

¹⁴ Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud;

¹⁵ Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob;

¹⁶ Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.

¹⁷ Så utgöra släktlederna från Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och från David intill dess att folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien fjorton leder, och från det att folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder.

¹⁸ Med Jesu Kristi födelse gick det så till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.

¹⁹ Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke utsätta henne for vanära; därför beslöt han att hemligen skilja sig från henne.

²⁰ Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för honom och sade: »Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av helig ande.

²¹ Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.»

²² Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:

²³ »Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel» (det betyder Gud med oss).

²⁴ När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.

²⁵ Och han kände henne icke, förrän hon hade fött en son; och honom gav han namnet Jesus.

2 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

² Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³ Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

⁴ Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

⁵ för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶ Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

⁷ Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

⁸ I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

¹⁰ Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

¹¹ Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹² Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

¹³ I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

¹⁴ »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

¹⁵ När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

¹⁶ Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

¹⁷ Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

¹⁸ Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹ Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

²¹ När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

²² Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

²³ enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

²⁴ så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

²⁵ I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

²⁶ Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

²⁷ Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

²⁸ då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

²⁹ »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

³⁰ ty mina ögon hava sett din frälsning,

³¹ vilken du har berett till att skådas av alla folk:

³² ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

³³ Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

³⁴ Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

³⁵ Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

³⁶ Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

³⁷ och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

³⁸ Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.