En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

³ När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, ⁴ vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. ⁵ ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer^[a], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.

⁶ Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. ⁸ Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. ⁹ Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”