Add parallel Print Page Options

Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)

En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.

När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”

”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, 10 och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.

Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”

11 När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.

Read full chapter

Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,

fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.

Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.

Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»

Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»

Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.

Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.

När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»

Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,

10 jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.»

11 Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Read full chapter