Lukas 4-5
Svenska 1917
4 Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen
2 och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.
3 Då sade djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd.»
4 Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'»
5 Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen
6 och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.
7 Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.»
8 Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»
9 Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;
10 det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig';
11 så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»
12 Då svarade Jesus och sade till honom: »Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'»
13 När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid.
14 Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
15 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16 Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.
17 Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:
18 »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet
19 och till att predika ett nådens år från Herren.»
20 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
21 Då begynte han tala och sade till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.»
22 Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: »Är då denne icke Josefs son?»
23 Då sade han till dem: »Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'»
24 Och han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.
25 Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --
26 och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.
27 Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.»
28 När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede
29 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför.
30 Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
31 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
32 Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.
33 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst:
34 »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.»
35 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.
36 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.»
37 Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten.
38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne.
39 Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.
40 Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
41 Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias.
42 Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg.
43 Men han sade till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.»
44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
5 Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,
2 fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.
3 Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.
4 Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»
5 Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»
6 Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.
7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.
8 När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»
9 Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,
10 jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.»
11 Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.
12 Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
13 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom.
14 Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
15 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar.
16 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
17 Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.
18 Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus.
19 Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus.
20 När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.»
21 Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?»
22 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: »Vad är det I tänken i edra hjärtan?
23 Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
24 Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»
25 Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud.
26 Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.»
27 Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.»
28 Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.
29 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.
30 Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?»
31 Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
32 Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
33 Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka.»
34 Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?
35 Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.» --
36 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.
37 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.
38 Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. --
39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»
Lukas 4-5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus prövas av djävulen
(Matt 4:1-11; Mark 1:12-13)
4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den heliga Anden, och Anden förde honom ut i ödemarken. 2 Där prövades han av djävulen under fyrtio dagar. Under hela den tiden åt han ingenting, och han blev till slut hungrig.
3 Då sa djävulen till honom: ”Säg till stenen här att bli bröd, om du nu är Guds Son!”
4 Men Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd.[a]’ ”
5 Då förde djävulen honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6 och sa: ”Jag ska ge dig all deras makt och härlighet, för den har getts åt mig och jag kan ge den till vem jag vill. 7 Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”
8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[b]’ ”
9 Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner härifrån, om du nu är Guds Son! 10 Det står ju skrivet:
’Han ger sina änglar befallning om dig
att beskydda dig’.
11 Och:
’Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.[c]’ ”
12 Men Jesus svarade honom: ”Det sägs: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.[d]’ ”
13 När djävulen hade prövat honom på alla sätt, lämnade han honom sedan i fred under en tid.
Jesus talar till folket i Galileen
(Matt 4:12-17; Mark 1:14-15)
14 Efter detta återvände Jesus till Galileen i Andens kraft, och snart talade man om honom överallt i trakten. 15 Han undervisade i deras synagogor, och alla lovordade honom.
Jesus i synagogan i Nasaret
(Matt 13:54-58; Mark 6:1-6)
16 När han kom till Nasaret, där han växt upp, gick han som vanligt till synagogan på sabbaten[e]. Och då han reste sig upp för att läsa, 17 räckte man honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och hittade det ställe där det står:
18 ”Herrens Ande är över mig
för han har smort mig
att förkunna goda nyheter till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna frihet för de fångna
och syn för de blinda,
till att befria de förtryckta
19 och ropa ut ett nådens år från Herren.”[f]
20 Han rullade sedan ihop boken, lämnade den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar vända mot honom. 21 Han började tala till dem: ”Idag har det här skriftstället gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”
22 Alla talade väl om honom och förvånades över hans underbara ord. De sa till varandra. ”Det är väl bara Josefs son?”
23 Då sa han till dem: ”Snart påminner ni mig säkert om ordspråket: ’Läkare, bota dig själv!’ och säger till mig: ’Gör samma under här i din hemstad som vi har hört att du gjort i Kafarnaum.’ ” 24 Och han fortsatte: ”Sannerligen säger jag er: ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad. 25 Jag säger er en sanning: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav något regn på tre och ett halvt år och det var svår hungersnöd i landet. 26 Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan till en änka i Sarefat nära Sidon[g]. 27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman.[h]”
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta. 29 De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkhopen och lämnade dem.
Jesus undervisar med makt
(Mark 1:21-28)
31 Sedan gick Jesus ner till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket i synagogan på sabbaten. 32 De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt.
33 I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa högt: 34 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”
35 Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Och anden kastade ner mannen inför dem och for sedan ut ur honom utan att skada honom.
36 Alla förundrade sig och började diskutera med varandra: ”Vad är det med den här mannens ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och genast far de ut!” 37 Och ryktet om honom spred sig i hela trakten.
Jesus botar Simons svärmor och många andra
(Matt 8:14-16; Mark 1:29-34)
38 Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne. 39 Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla med sina olika sjuka till Jesus. Han lade sina händer på var och en av dem och botade dem. 41 Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
Jesus fortsätter att tala till folket
(Mark 1:35-38)
42 Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, försökte de hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen[i].
Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna
(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)
5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. 2 Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. 3 Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.
4 När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”
5 ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” 6 Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7 Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.
8 När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” 9 Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, 10 och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.
Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”
11 När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.
Jesus botar en spetälsk man
(Matt 8:2-4; Mark 1:40-44)
12 En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska[j]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”
13 Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. 14 Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,[k] till ett vittnesbörd för dem.”
15 Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.
Jesus botar en förlamad man
(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)
17 En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.
18 Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, 19 men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.
20 När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”
21 ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”
22 Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? 23 Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen[l] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” 25 Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. 26 Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Matt 9:9-13; Mark 2:14-17)
27 När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. 28 Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus.
29 Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem.
30 Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” 31 Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32 Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Matt 9:14-17; Mark 2:18-22)
33 De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”
34 Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35 Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” 36 Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget. 37 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. 38 Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. 39 Ingen som har druckit av det gamla vinet vill ha det nya. Det gamla är bäst, säger man.”[m]
Footnotes
- 4:4 5 Mos 8:3.
- 4:8 Se 5 Mos 6:13.
- 4:11 Se Ps 91:11-12.
- 4:12 Se 5 Mos 6:16.
- 4:16 Se not till Matt 12:1
- 4:19 Se Jes 61:1-2; 58:6.
- 4:26 Sidon var en fenikisk stad vid Medelhavets kust, nordväst om Galileen. Jfr 1 Kung 17.
- 4:27 Jfr 2 Kung 5.
- 4:44 Eller: judarnas land. Enligt en del handskrifter Galileen.
- 5:12 Se not till Matt 8:2.
- 5:14 Jfr 3 Mos 14:1-4.
- 5:24 Se not till Matt 8:20.
- 5:39 Folk ville hålla fast vid sina gamla religiösa mönster.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.