Jesus botar tio leprasjuka

¹¹ Medan de fortsatte sin vandring mot Jerusalem kom de till gränsen mellan Galileen och Samarien.

¹² I en by stod tio leprasjuka en bit bort

¹³ och ropade: Herre Jesus, förbarma dig över oss!

¹⁴ Han såg på dem och sa: Gå till prästerna och visa att ni är friska! Och medan de gick försvann deras lepra.

¹⁵ En av dem kom tillbaka till Jesus och ropade så högt han kunde: Pris ske Gud, jag är botad!

¹⁶ Han kastade sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Mannen var samarier, ett av judarna illa omtyckt folk.

¹⁷ Jesus frågade: Botade jag inte tio män? Var är de nio andra?

¹⁸ Är det bara den här utlänningen som kommer tillbaka för att tacka Gud?

¹⁹ Och Jesus sa till mannen: Stå upp och gå. Din tro har frälst dig.

Jesus undervisar om Guds rike

²⁰ En dag frågade fariseerna Jesus: När kommer Guds rike? Jesus svarade: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man utan vidare kan se det.

²¹ Och ingen kan säga: Här är det, eller där är det! Nej! Guds rike är redan här, mitt ibland er.

²² Senare förklarade han detta närmare för sina lärjungar. Det ska komma en tid när ni skulle kunna ge allt för att uppleva bara en dag tillsammans med mig, men det kommer inte att ske.

²³ Ni kommer att få höra att Människosonen har kommit tillbaka och att han är än här och än där. Men tro det inte och gå inte dit,

²⁴ för när Människosonen kommer tillbaka kommer var och en att veta det. Det kommer att märkas lika tydligt som när blixten lyser upp hela horisonten.

²⁵ Men först måste Människosonen lida svårt och bli förkastad av hela detta folk.

²⁶ När jag återvänder ska människorna vara lika likgiltiga för Gud som de var på Noas tid.

²⁷ De åt och drack och gifte sig. Allt var precis som vanligt till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allesammans.

²⁸ Eller som det var på Lots tid. Människorna höll på med sina dagliga affärer. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,

²⁹ ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allesammans.

³⁰ Precis så ska det vara när Människosonen återvänder.

³¹ De som inte är hemma den dagen får inte vända tillbaka för att packa. De som är ute på åkrarna får inte återvända till staden.

³² Kom ihåg vad som hände med Lots hustru!

³³ Den som klamrar sig fast vid sitt liv ska förlora det, och den som vågar ge sitt liv för Gud ska finna det för alltid.

³⁴ Den natten ska två personer sova i samma rum, en ska tas med och den andre lämnas kvar.

^35-36 Två kvinnor ska arbeta tillsammans i hushållet, den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Och likadant kommer det att bli med de män som arbetar sida vid sida på åkrarna. Den ene tas med och den andre lämnas kvar.

³⁷ Herre, var kommer det att hända? frågade lärjungarna.Jesus svarade: Där den döda kroppen finns, där samlas gamarna!

Liknelsen om den envisa änkan

18 En dag berättade Jesus denna liknelse för sina lärjungar för att visa hur viktigt det är att inte ge upp utan att be tills svaret kommer.

² I en stad fanns det en domare, sa han, en mycket gudlös man, som inte visade någon respekt varken för Gud eller människor.

³ I samma stad fanns en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: 'Hjälp mig att få rätt mot min motpart som alltid anklagar mig.'

^4-5 Under lång tid avvisade han henne, men till slut började hon att gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: 'Jag bryr mig varken om Gud eller människor, men den här kvinnan är så besvärlig så jag ska hjälpa henne att få rätt. Jag är trött på att hon springer här ständigt och jämt!'

⁶ Sedan sa Jesus: Om till och med en orättfärdig domare kan ge med sig,

⁷ tror ni då inte att Gud ska låta sina utvalda få rätt när de dag och natt ber till honom?

⁸ Jag försäkrar er att han ska skynda sig och hjälpa dem! Men frågan är: Kommer Människosonen att finna några ibland er som tror när han kommer tillbaka?

Männen som bad på olika sätt

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för några som skröt med sin egen rättfärdighet och hånade alla andra:

¹⁰ Två män gick till templet för att be. En av dem var en stolt, självgod farisé. Den andre var tullindrivare och en riktig bedragare.

¹¹ Den stolte farisén sa mera för sig själv än till Gud: 'Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som den där bedragaren där borta! För jag lurar aldrig någon, jag är aldrig otrogen i mitt äktenskap,

¹² jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel av allt jag tjänar.'

¹³ Men den ohederlige tulltjänstemannen stod på avstånd och vågade inte ens lyfta sina ögon mot himlen då han bad, utan slog sig för bröstet i sin sorg och ropade: 'Gud, förbarma dig över mig, stackars syndare.'

¹⁴ Jag säger er att syndaren och inte farisén gick hem befriad från sin skuld! Den som framhäver sig själv ska förödmjukas, men den som inte gör det ska bli ärad.