Job 40-42
Svenska 1917
40 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
2 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
3 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
4 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
5 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
6 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
7 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
8 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
9 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
10 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
11 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
12 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
13 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
14 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
15 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
16 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
17 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
18 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
19 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
20 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
21 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
22 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
23 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
24 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
25 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
26 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
27 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
28 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
41 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
42 Job svarade HERREN och sade:
2 Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.
3 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
4 Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
5 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.
6 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.
7 Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.
8 Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»
9 Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.
10 Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.
11 Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.
12 Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.
13 Och han fick sju söner och tre döttrar.
14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
15 Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.
16 Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Job 40-42
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens andra tal: Behemot och Leviatan
40 Då svarade Herren Job från stormen:
2 Gör dig beredd som en man!
Jag tänker fråga dig,
och du ska svara mig sedan.
3 Tänker du ifrågasätta min rättvisa, fördöma mig,
för att rättfärdiga dig själv?
4 Är din hand lika stark som Guds?
Kan du med din röst dundra som han?
5 Pryd dig då med höghet och dignitet,
klä dig i majestät och prakt.
6 Ge fritt utlopp för din vrede!
Se varje högmodig man och ödmjuka honom!
7 Se varje högmodig man och ödmjuka honom,
slå ner de ogudaktiga, där de står.
8 Begrav dem allesammans i stoftet,
bind deras ansikten till mörkret.
9 Då ska jag prisa dig
för att din egen styrka kan rädda dig.
10 Se på Behemot[a]!
Jag skapade den, precis som jag skapade dig.
Den äter gräs som en oxe.
11 Se på styrkan i dess länder
och kraften i dess bukmuskler!
12 Dess svans vajar som en ceder.
Senorna i dess lår är tätt sammanflätade.
13 Dess benpipor är som rör av koppar
och dess ben som stänger av järn.
14 Den tillhör det förnämsta bland Guds skapelser,
men Skaparen kan närma sig den med sitt svärd.[b]
15 Bergen ger den föda,
och där leker också alla de vilda djuren.
16 Den lägger sig under lotusträden,
i skydd av vassen och dyn.
17 Lotusträden ger den skugga,
pilarna bredvid floden omger den.
18 Hur vilt floden än svallar
skräms den inte,
den håller sig lugn,
även om själva Jordan vräker sig fram mot dess gap.
19 Kan någon gripa den i ögonen när den ligger på lur,
eller sätta den i snaror och sticka hål i dess nos?
20 Kan du dra upp Leviatan[c] med krok
eller slå ett rep runt dess tunga?
21 Kan du föra in ett rep i dess nos
eller genomborra dess käftar med en pik?
22 Ber den dig om nåd?
Vädjar den till dig i mjuka ordalag?
23 Gör den överenskommelser med dig?
Går den med på att du gör den till din slav för alltid?
24 Kan du tämja den till ett sällskapsdjur, som en fågel,
eller låta dina döttrar ha den i band?
25 Brukar uppköpare ge bud på den
och sälja den vidare?[d]
26 Kan du fylla dess hud med pilar
eller dess huvud med harpuner?
27 Om du rör den, kommer du att länge minnas den striden
och aldrig mer göra om försöket.
28 Nej, det är meningslöst att där hoppas på seger.
Blotta anblicken fäller en.
41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2 Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
Allt som finns under himlen är mitt.
3 Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
styrka och sköna form.[e]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
vem vågar närma sig den med betsel?
5 Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
6 Sköldarna på dess rygg
sitter tätt sammanfogade, som sigill.
7 De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kan tränga in mellan dem.
8 De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
och ingenting kan skilja dem åt.
9 Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15 Dess hjärta[f] är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.[g]
17 Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[h] på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Job återupprättas
Job svarar Herren
42 Då svarade Job Herren:
2 Jag vet att du kan göra vad du vill
och att dina planer inte kan omintetgöras.
3 Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?”[i]
Ja, jag talade om saker som jag inte förstod,
sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: ”Lyssna!
Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”[j]
5 Förut har jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Jag tar tillbaka mitt,[k]
jag ångrar mig i stoft och aska.
Jobs vänner
7 Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman:
”Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort. 8 Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.”
9 Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till Jobs bön.
Herren välsignar Job mer än tidigare
10 När Job bad för sina vänner gav Herren honom upprättelse och skänkte honom dubbelt så mycket mot vad han förut hade haft.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och alla som hade känt honom tidigare och åt tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter alla bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver[l] och en guldring.
12 Herren välsignade de sista återstående åren av Jobs liv mer än hans första, så att han kom att få 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Han fick också sju[m] söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje gav han namnet Keren-Happuk[n]. 15 I hela landet fanns det inga kvinnor som var lika vackra som Jobs döttrar. Job gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
16 Job levde etthundrafyrtio år efter detta och fick se både barn och barnbarn i fyra led. 17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Footnotes
- 40:10 Ordet står i pluralis och betecknar någon sorts stora djur; en vanlig tolkning är flodhästar.
- 40:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 40:20 Vad Leviatan syftar på är osäkert, men krokodil är en vanlig tolkning, om än kanske inte särskilt trolig. Kanske är det frågan om ett större djur, som någon typ av dinosauriedjur. Beskrivningen av den, här liksom i följande verser, är svårförståelig.
- 40:25 Grundtextens innebörd är osäker.
- 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
- 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
- 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.
- 42:3 Jfr 38:2.
- 42:4 Jfr 38:3.
- 42:6 Grundtextens innebörd är osäker.
- 42:11 På hebreiska kesita, vars värde inte är känt.
- 42:13 Sju har i grundtexten en ovanlig form som kan tyda på en fördubbling (jfr v. 10), två gånger sju (jfr 1:2). Dock finns det ingen antydan om fördubbling av antalet döttrar (v. 14).
- 42:14 Namnen betyder: Lillduvan, Kanelblomman, Sminkdosan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.