Job 22-24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elifas talar för tredje gången
22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Har människan som sådan något värde inför Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig?
5 Inte alls! Det är på grund av din ondska. Det går ju inte ens att räkna dina synder!
6 Du har krävt pant av behövande vänner utan skäl och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du måste ha vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,
8 trots att du har varit rik och haft allt du behöver.
9 Du skickade säkert i väg änkor utan att hjälpa dem och övergav de föräldralösa.
10-11 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och skräck, mörker och förtvivlan.
12 Gud är stor, högre än himlen, högre än stjärnorna.
13 Men du svarar: 'Det är därför han inte kan se vad jag gör! Hur skulle han kunna döma?
14 Tjocka moln omger honom, så att han inte kan se oss. Han är högt ovanför, inlåst i sin himmel.'
15-16 Inser du inte att de som går på syndens gamla stigar rycks bort i sin ungdom och att grunden för deras liv rasar för alltid?
17 För de har sagt till Gud: 'Lämna mig! Låt mig vara ifred!'
18 Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott.
19 Nu kommer de rättfärdiga att få se dem gå under. De oskyldiga ska skratta och håna dem.
20 'Titta
21 Sluta upp att gräla på Gud! Ge honom rätt, så ska du äntligen få frid! Hans välbehag ska omsluta dig, om du bara medger att du har fel.
22 Ta till dig hans tillrättavisning och glöm inte hans maning!
23 Om du vänder om till Gud och lägger till rätta allt som nu är fel, ska du bli upprättad.
24 Om du ger upp ditt penningbegär och kastar bort allt ditt guld,
25 så ska den Allsmäktige själv bli din skatt. Han ska bli ditt dyrbara silver!
26 Då ska du ha din lust i Herren och se upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom, och han ska höra dig, och han ska infria alla sina löften.
28 Vad du än önskar ska inträffa! Ljuset från himlen ska lysa på vägen framför dig!
29 Om du ser någon som är drabbad här i livet och ber Gud att lyfta dem upp, så ska han höra dig. Ja, han ska
30 till och med hjälpa den som inte är oskyldig på grund av dina rena händer.
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!
4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.
6 Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.
7 Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.
8 Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.
9 Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.
10 Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!
11 Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.
13 Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.
15 Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.
16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
Job tycker att Gud är orättvis
24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?
2 Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,
3 och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.
4 De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.
5 Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.
6 De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.
7 Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.
9 Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.
10 Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.
11 De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.
12 De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.
14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.
16 De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.
18 Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.
19 Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.
20 Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,
21 för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.
22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.
24 För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.
25 Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?
Job 22-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elifas talar för tredje gången
22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Kan människan vara användbar för Gud?
Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull,
som han straffar dig
och går till rätta med dig?
5 Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
6 Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
8 trots att du var mäktig
och ägde mark,
var högaktad
och bodde där.[a]
9 Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt[b].
10 Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
11 Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd?
Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger:
”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14 Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen
som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid,
och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud:
”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
18 Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds.
Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas,
deras rikedom förtärs av elden.”
21 Böj dig nu inför Gud
och sök fred med honom!
Då ska lyckan komma till dig.
22 Ta till dig hans undervisning
och lägg hans ord på hjärtat!
23 Om du vänder om till den Väldige
ska du bli upprättad,
om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
24 om du kastar bort ditt guld
och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,[c]
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld,
ditt dyrbaraste silver.
26 Då ska du ha din glädje i den Väldige
och lyfta blicken upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom,
han ska höra dig,
och du ska infria alla dina löften.
28 Vad du än önskar få gjort ska lyckas,
och ljuset ska lysa på dina vägar.
29 När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!”
och han räddar den nertryckte.
30 Han räddar också den som inte är oskyldig,
detta sker genom dina rena händer.
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Också idag är min klagan bitter,
hans[d] hand är tung, och jag suckar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4 Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5 Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6 Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9 Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11 Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15 Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16 Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17 Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[e]
Job anser att Gud är orättvis
24 Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom?
Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[f]
2 Gränsstenar flyttas
och fårhjordar blir stulna,
3 den faderlöses åsna leds bort
och änkans oxe tas i pant.
4 De behövande knuffas bort från vägen,
de svaga i landet tvingas gömma sig.
5 Som vildåsnor i öknen går de dit,
sliter för sin föda,
och ödemarken ger mat åt deras barn.[g]
6 De samlar foder på fältet,
plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.
7 Om natten ligger de nakna i kylan
utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen
och trycker sig mot klippan för att få skydd.
9 Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst,
och den fattiges spädbarn tas som pant.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.
11 De tvingas pressa olivolja bland stenar
och trampa vinpressen medan de lider av törst.[h]
12 De döendes jämmer hörs från staden.
De sårade ropar på hjälp,
och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns de som gör uppror mot ljuset,
som inte känner till dess vägar
eller håller sig till dess stigar.
14 När inget dagsljus finns,
stiger mördaren upp
för att döda fattiga och nödlidande,
och på natten kommer han som en tjuv.
15 Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen,
han tänker: ”Ingen får se mig!”
och döljer sitt ansikte.
16 De bryter sig in i husen om nätterna
och stänger in sig på dagen,
för de vill inte veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon,
och de blir vänner med mörkrets fasor.[i]
18 Men de är som skum på vattenytan,
deras mark är förbannad
och ingen går till vingårdarna.
19 Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet,
så slukar dödsriket syndaren.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskarna äter honom,
ingen minns honom längre,
och ondskan faller som ett träd.
21 Han har utnyttjat den barnlösa,
och änkan har han inte gett någon hjälp.
22 Gud släpar bort de starka genom sin makt,
när han reser sig
får de frukta för sina liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkra,
men hans blick följer dem.
24 För en kort tid är de upphöjda,
men snart är de borta,
de slås ner,
skördas som alla andra,
vissnar som sädesax.
25 Så är det.
Är det någon som kan påstå att jag ljuger,
eller motbevisa det jag säger?
Footnotes
- 22:8 Eller: Den mäktige ägde landet, den högaktade bodde där.
- 22:9 Mer ordagrant: brutit ner de föräldralösas kraft.
- 22:24 Grundtextens innebörd i denna vers är osäker.
- 23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom.
- 23:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:1 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 24:17 Grundtextens innebörd är osäker.
Apostlagärningarna 11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Petrus rapport till församlingen i Jerusalem
11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.
2 Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.
3 Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.
4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:
5 En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.
6 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.
7 Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'
8 'Aldrig Herre
9 Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'
10 Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.
11 Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.
12 Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.
13 Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.
14 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta
15 Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.
16 Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'
17 Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?
18 När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.
Barnabas och Saul i Antiochia
19 De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.
20 Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.
21 Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.
22 När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.
23 När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.
24 Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.
25 Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.
26 Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.
27 Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.
28 Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.
29 De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.
30 De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.
Apostlagärningarna 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Petrus rapport till församlingen i Jerusalem
11 Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: 3 ”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”
4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: 5 ”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. 6 När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. 7 Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’
8 Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’
9 Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’
10 Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11 I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig 12 och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen.
13 Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, 14 för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’
15 När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. 16 Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ 17 Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?”
18 När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”
Församlingen i Antiochia
19 De som hade skingrats under den förföljelse som startade med Stefanos hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De predikade ordet bara för judarna. 20 Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herren var med dem och gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och vände om till Herren.
22 Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. 23 När han kom fram och fick se vad Gud i sin nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att av hela hjärtat hålla sig till Herren. 24 Barnabas var en god man, fylld av den heliga Anden och tro. En mängd folk fördes till Herren.
25 Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul 26 och när han hittat honom, tog han honom med sig till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som lärjungarna första gången kallades kristna.
27 Under den här tiden kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28 En av dem som hette Agabos reste sig och förutsade genom Anden att en svår hungersnöd skulle drabba hela världen – den inträffade sedan under kejsar Claudius. 29 Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med. 30 De gjorde så och skickade sin gåva med Barnabas och Saul till församlingsledarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.