Add parallel Print Page Options

Jeremia utsätts för förföljelse

15 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!

Och om de frågar dig: Vart ska vi gå?, tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.

Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.

På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.

Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?

Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.

Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.

Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.

Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.

10 Då sa Jeremia: Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig.

11 Men Herren svarade: Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä.

12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.

14 Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.

15 Då svarade Jeremia: Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!

16 Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!

17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad.

19 Herren svarade: Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.

20 De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig, säger Herren.

21 Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer.

Profetia om undergång

16 Än en gång talade Herren till mig och sa:

Du får inte gifta dig och skaffa dig barn,

för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar

ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur.

Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet.

Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed.

Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin.

Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem.

Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna.

10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?

11 Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,

12 och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.

13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!

14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten, utan: Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till. Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.

16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.

17 Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.

18 Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.

19 Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!

20 Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar.

21 Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.

Jeremia varnar folket

17 Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.

2-3 De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.

Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.

Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.

Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.

Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.

Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.

En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.

10 Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.

11 Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.

12 Men din tron är vår tillflykt, Herre!

13 Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.

14 Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.

15 Människor hånar mig och säger: Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?

16 Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.

17 Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.

18 Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!

Vila under sabbaten

19 Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna

20 och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.

21-22 Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,

23 men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.

24 Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,

25 då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.

26 Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.

27 Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.

Folkets och Jerusalems straff

15 Herren sa till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig skulle jag känna något för detta folk. Låt dem försvinna ur min åsyn och gå! Och om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ säg då till dem: ’Så säger Herren:

Den som är bestämd att dö, till döden.
Den som ska dö genom svärd, till svärdet.
Den som ska svälta, till hungersnöd.
Den som ska tillfångatas, till fångenskap.’

Jag ska låta dem drabbas av fyra olika plågor, säger Herren – av svärd som dödar, hundar som släpar bort och himlens fåglar och markens djur som äter upp och gör slut på dem. Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla riken på jorden på grund av det som Manasse, Hiskias son och kung över Juda, gjort i Jerusalem.

Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem?
    Vem kommer att gråta för din skull?
    Vem kommer att ens fråga om allt är väl med dig?
Du har förkastat mig, säger Herren,
    och vänt mig ryggen.
Därför har jag lyft min hand mot dig
    för att krossa dig.
    Jag är trött på att visa medlidande.
Jag kastar dem med kastskovel
    vid landets portar.
Jag gör dem barnlösa
    och förgör mitt folk,
för de har inte vänt om från sina vägar.
    Deras änkor blir inför mig
fler än sandkornen i havet.
    Mitt på dagen sänder jag inkräktare
mot de unga männens mödrar.
    Ångest och förskräckelse
låter jag plötsligt komma över dem.
    En kvinna som har sju söner
sjunker ihop och ger upp andan.
    Hennes sol har gått ner
medan det fortfarande är dag,
    hon har drabbats av skam och vanära.
De av dem som överlever
    ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.”

Jeremias klagan inför Herren

10 ”Ve mig, min mor, att du födde mig,
    en man som orsakar strid och oenighet
i hela landet!
    Jag har varken lånat
eller lånat ut pengar,
    men ändå förbannar alla mig.”

11 Herren sa:

”Jag ska befria dig och låta det gå dig väl.
    Jag ska sannerligen få dina fiender
att be med dig i nödens och olyckans tid.[a]

12 Kan man bryta sönder järn,
    järn från norr, eller koppar?
13 Dina rikedomar och skatter
    ska jag utlämna för plundring,
utan betalning,
    på grund av alla dina synder
överallt i ditt land.
14     Jag ska låta dig föras som slav
till dina fiender i ett land
    som du inte känner.
Min vrede brinner som eld mot er.”

15 Herre, du vet detta.
    Tänk på mig, ta dig an mig,
låt hämnd drabba mina förföljare.
    Du som är långmodig,
ta inte bort mig.
    Tänk på att det är för din skull
jag får lida förakt.
16     Jag fann dina ord och åt dem.
Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,[b]
    för jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17     Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap,
inte roat mig.
    Eftersom din hand legat över mig,
har jag suttit ensam,
    och din vrede har uppfyllt mig.
18 Varför måste jag ständigt lida,
    varför kan inte mitt sår läkas?
Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig som en sinande bäck,
som vatten man inte kan lita på.

19 Därför säger Herren:

”Om du vänder om
    ska jag återupprätta dig,
och du får tjäna mig.
    Om du talar värdigt, inte ovärdigt,
ska du få vara min talesman.
    Folk ska återvända till dig,
men du får inte gå tillbaka till dem.
20     Jag ska göra dig till en mur för detta folk,
till en befäst kopparmur.
    De ska anfalla dig
men inte kunna besegra dig,
    för jag är med dig
för att befria och rädda dig, säger Herren.
21 Jag ska rädda dig ur de ondas makt
    och befria dig ur de grymmas grepp.”

Den kommande nöden

16 Herrens ord kom till mig: ”Du ska inte gifta dig och skaffa dig barn på denna plats, för så säger Herren om de barn som föds på denna plats och deras föräldrar som de föds till: ’De ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Man ska inte sörja dem eller begrava dem, utan de ska bli till gödsel på marken. De ska gå under genom svärd och hungersnöd, och deras kroppar ska bli till mat åt himlens fåglar och markens djur.’

För så säger Herren: ’Gå inte in i något sorgehus, gå inte dit för att sörja med dem eller visa deltagande, för jag har tagit bort min frid, min nåd och min barmhärtighet från detta folk, säger Herren. Både stora och små i det här landet ska dö, utan att bli begravda eller sörjda, och ingen ska rispa sig eller raka sitt huvud för deras skull. Ingen ska bryta bröd för att trösta någon som sörjer en död eller ge en bägare att dricka som tröst i sorgen efter far eller mor.

Gå inte heller till något hus där det är fest för att sitta med dem och äta och dricka.’ För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag på denna plats göra slut på alla glädjerop, allt jubel och all bröllopsglädje.’

10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga dig: ’Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort för fel? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?’ 11 Då ska du svara dem: ’Era förfäder övergav mig, säger Herren. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Själva har ni handlat ännu värre än era förfäder. Var och en har följt sitt onda och hårda hjärta och inte velat lyssna till mig. 13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land till ett land som varken ni eller era förfäder känt till. Där kan ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag kommer inte att ha något förbarmande med er.’

Befrielse ur fångenskapen

14 Därför ska det komma en tid, säger Herren, när man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten’, 15 utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliterna ut ur landet i norr och alla andra länder han hade drivit bort dem till.’ Jag ska leda dem tillbaka till deras land som jag gav deras förfäder.

16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Därefter ska jag sända bud efter många jägare som ska jaga dem från alla berg och höjder och klippskrevor. 17 Jag håller ögonen på dem vad de än har för sig. De kan inte gömma sig för mig, och deras synd kan inte döljas för min blick. 18 Först ska jag vedergälla dem dubbelt för deras skuld och synd, för att de har orenat mitt land med sina vidriga avgudar och fyllt min egendom med sina avskyvärdheter.”

19 Herre, min styrka och min fästning,
    min tillflykt på nödens dag,
till dig ska folken komma
    från jordens ändar och säga:
”Lögner är allt vad våra förfäder ärvt,
    värdelösa avgudar,
som inte har någon hjälp att ge.
20     Kan människan själv göra gudar åt sig?
Då är de inga gudar!”

21 ”Därför ska jag en gång för alla
    låta dem känna
min styrka och min makt.
    Då ska de inse att mitt namn är Herren.”

Judas synd, förbannelse och välsignelse

17 ”Judas synd är inristad med järnstift,
    upptecknad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
    och på deras altarens horn.
Så som man tänker på sina barn,
    så tänker de på sina altaren[c]
och sina asherapålar
    vid grönskande träd och på höga kullar.
Mitt berg på fältet,
    din rikedom och dina skatter
ska jag låta plundras,
    likaså dina offerplatser,
på grund av all synd du begått i hela ditt land.
    Det är ditt eget fel att du går miste om
det arv jag gett dig.
    Jag ska sätta dig till att tjäna
dina fiender i ett land du inte känner.
    Ni har upptänt min vredes eld,
och den ska brinna i evighet.”
Så säger Herren:
    ”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
    och vänder sig bort från Herren.
Han är som en torr buske i ödemarken
    och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
    på saltslätter där ingen kan bo.

Men välsignad är den man
    som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
    Han är som ett träd
planterat vid vatten.
    Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
    och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
    det kan alltid bära frukt.”

Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
    och oförbätterligt – vem kan förstå det?

10 ”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
    och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
    utifrån vad hans gärningar förtjänar.”

11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg
    som den inte lagt,
är den som blir rik
    genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
    och står där till slut som ett fån.

12 En härlighetens tron,
    upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13     Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
    ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
    ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
    källan med det levande vattnet.

14 Hela mig, Herre,
    så blir jag helad,
rädda mig,
    så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15     De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
    Ska det inte slå in?”
16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst
    som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
    Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17     Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18     Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
    men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
    men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
    krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19 Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port[d], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.

24 Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.

27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”

Footnotes

  1. 15:11 Grundtexten är svårtolkad. Enligt bl.a. Septuaginta är det fortfarande Jeremia som talar och inte Herren. Innebörden blir då ungefär: Ändå är det så, Herre, att för deras bästa har jag stått inför dig i tider av deras nöd och olycka och bett för fienden.
  2. 15:16 I Septuaginta är början av versen en fortsättning på föregående vers: av dem som föraktar dina ord. Utplåna dem, så att ditt ord kan bli mitt hjärtas glädje och fröjd.
  3. 17:2 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också vara barnen som tänker på altaren osv. Verserna 1-4 saknas i Septuaginta.
  4. 17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port.

Följ Kristus till varje pris

Timotheos, min son, bli allt starkare i den nåd som Jesus Kristus ger dig. Undervisa andra om det som du och många andra har hört mig tala om.

Ge det vidare till människor man kan lita på och som i sin tur kan föra det vidare till andra.

Bär din del av lidandet som en god Jesu Kristi soldat, på samma sätt som jag gör.

Och som en Kristi soldat ska du inte låta dig hindras av världsliga angelägenheter, för då kan du inte till fullo tjäna den som tog dig i sin tjänst.

Följ de regler som Herren har ställt upp för din tjänst, precis som en idrottsman måste följa vissa regler i en tävling. Om han inte gör det blir han diskvalificerad och utan pris.

Bonden kan inte heller njuta av sin välförtjänta skörd förrän han har arbetat hårt.

Tänk på vad jag just sagt! Herren ska hjälpa dig att förstå det.

Glöm aldrig att Jesus Kristus, som föddes inom kung Davids släkt, uppstod från de döda.

Det är därför att jag predikat detta glada budskap som jag har råkat i svårigheter. Man har satt mig i fängelse som en brottsling. Men Guds ord kan man inte spärra in på det sätt man gjort med mig.

10 Jag är mer än villig att lida, om det kan leda till frälsning och evig härlighet genom Jesus Kristus för dem som Gud har valt ut.

11 Jag hämtar tröst i det faktum att om vi har dött med Kristus ska vi också leva med honom.

12 Om vi tycker att vår nuvarande tjänst för honom är svår ska vi komma ihåg att vi en dag ska regera med honom. Om vi ger upp när vi möter lidande och vänder Kristus ryggen, så måste han vända ryggen till oss.

13 Men även om vi sviker honom, förblir han trogen mot oss och vill hjälpa oss, för han kan inte överge oss, som är en del av honom själv. Han håller alltid sina löften till oss.

Diskussioner leder ingenstans

14 Påminn alla om dessa sanningar och befall dem i Herrens namn att inte hålla på att diskutera meningslösa frågor. Sådana diskussioner ställer bara till förvirring och är inte till någon nytta, utan tvärtom skadliga.

15 Arbeta flitigt, så att Gud kan säga till dig: Bra gjort! Var en god arbetare, så att du inte behöver skämmas när Gud granskar ditt arbete. Lär dig vad hans ord säger och betyder.

16 Håll dig undan från alla dumma debatter. De som håller på med sådant kommer allt längre bort från Gud.

17 Deras prat kommer att leda människor vilse och skapa strid. Två exempel på detta är Hymenaios och Filetos som i sin debattiver

18 har lämnat sanningens väg och nu påstår att de dödas uppståndelse redan har ägt rum. De har också försvagat den kristna tron hos många.

19 Men Guds sanning är lika fast som en väldig klippa, och ingenting kan rubba den. Den är en grundsten, och på den stenen står skrivet: Herren känner dem som tillhör honom och En människa som bekänner sig till Herren ska inte göra det som är orätt.

20 I ett förmöget hem finns det skålar och fat, inte bara av guld och silver, utan också av trä och lera. De finare används bara vid speciella tillfällen, och de andra bara till vardags.

21 Håller du dig borta från synden, liknar du en skål av renaste guld. Då kan Kristus själv använda dig för sina högsta syften.

22 Var på din vakt mot de faror och frestelser som brukar drabba ungdomar! Satsa i stället allt på att göra det som är rätt inför Gud. Sträva efter tro, kärlek, och gemenskap tillsammans med andra som i uppriktighet älskar Herren.

23 Än en gång ber jag dig undvika att bli indragen i meningslösa dispyter, som bara gör människor upprörda och arga.

24 Guds tjänare får inte gräla. De måste vara vänliga mot alla och tålmodigt undervisa dem som handlar fel.

25 Var ödmjuk när du försöker undervisa dem som inte har sanningen klar för sig, och som går emot dig. Om du talar milt och hänsynsfullt till dem är det troligt att de tar sitt förnuft till fånga

26 och kommer loss ur den fälla Satan lagt ut för dem och som gör dem till slavar under synden.

Arbeta och kämpa för Jesus

Mitt barn, hämta styrka från den nåd som finns hos Kristus Jesus. Den undervisning du har hört av mig i många vittnens närvaro ska du föra vidare till pålitliga människor, som i sin tur kan undervisa andra.

Var beredd att lida för Kristus Jesus, likt en god soldat. En soldats högsta prioritet är att lyda sin befälhavare och inte beblanda sig med vardagslivets angelägenheter. Ingen idrottsman vinner segerkransen om han inte följer de regler som finns. En hårt arbetande bonde ska vara den förste som får del av skörden. Tänk på det jag säger här. Herren ska hjälpa dig att förstå allt.

Kom ihåg att Jesus Kristus, ättlingen till David, har uppstått från de döda, enligt evangeliet jag förkunnar. För dess skull får jag lida och har till och med kedjats fast som en brottsling. Men Guds budskap har inte kedjats fast. 10 Därför är jag villig att stå ut med vad som helst för de utvaldas skull, för att de ska räddas genom Kristus Jesus och få evig härlighet.

11 Detta är att lita på:

Om vi har dött med honom,
    ska vi också leva med honom.
12 Om vi håller ut,
    ska vi också regera med honom.
Men förnekar vi honom,
    ska han också förneka oss.
13 Om vi är trolösa,
    förblir han ändå trogen,
    för han kan inte förneka sig själv.

En arbetare som inte behöver skämmas

14 Påminn alla om detta och varna dem inför Gud att inte hålla på att strida om olika läror. Sådana diskussioner är meningslösa och leder till katastrof för dem som lyssnar. 15 Gör ditt yttersta för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas, en som rätt handskas med sanningens ord. 16 Ha inget att göra med dessa gudlösa läror, för deras anhängare ska hamna längre och längre bort i gudlösheten, 17 och deras budskap ska sprida sig som cancer. Bland dessa är Hymenaios och Filetos. 18 De har irrat sig bort från sanningen när de påstår att de döda redan har uppstått,[a] och de förstör många människors tro. 19 Men den grund som Gud har lagt står fast, förseglad med detta: ”Herren känner dem som är hans”[b] och ”Den som nämner Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdigheten”.[c]

20 I ett stort hem finns det skålar av guld och silver, men också av trä och lera, de förra för hedervärda ändamål och de andra för mindre hedervärda. 21 Den som renar sig från det onda jag talat om blir en skål för hedervärt bruk, helgad, användbar för sin herre, redo för allt gott verk.

22 Fly bort från ungdomens impulser. Sträva i stället efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid, tillsammans med dem som tillber Herren av rent hjärta.

23 Undvik att bli indragen i dumma och okunniga diskussioner. Du vet att det bara leder till bråk, 24 och den som tjänar Herren ska inte bråka. Han måste vara vänlig mot alla och kunna undervisa, ha tålamod, 25 och på ett milt sätt visa de människor tillrätta som säger emot honom. Kanske ger då Gud dessa människor en möjlighet att vända om och förstå sanningen. 26 Kanske tar de då sitt förnuft till fånga och slipper loss ur djävulens fälla där han håller dem fångade, för att de skulle göra hans vilja.

Footnotes

  1. 2:18 Paulus gick emot den gnostiska läran, som påstod att den andliga och den materiella världen är separerade. Enligt den läran skulle de döda bara uppstå andligt och inte få en ny kropp.
  2. 2:19 Se 4 Mos 16:5.
  3. 2:19 Jfr 4 Mos 16:26.