Maktlösa avgudar

44 Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:

² Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!

³ Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.

⁴ De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.

⁵ Jag tillhör Herren, ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.

⁶ Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.

⁷ Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.

⁸ Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!

⁹ Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.

¹⁰ Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!

¹¹ Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.

¹² Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.

¹³ Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.

¹⁴ Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.

¹⁵ Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!

^16-17 Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: Hjälp mig! Du är min gud!

¹⁸ Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.

¹⁹ Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?

²⁰ Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.

²¹ Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.

²² Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.

²³ Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!

²⁴ Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.

²⁵ Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.

²⁶ Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!

²⁷ När jag säger till floderna: Torka ut! så blir de torra.

²⁸ När jag säger om Kores: Han är min herde, ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.

Det finns ingen annan Gud

45 Detta är Herrens budskap till Kores, Guds smorde, som han har utvalt till att besegra många länder. Gud ska ge hans högra hand en väldig styrka, så att han ska kunna krossa mäktiga regenter. Gud ska öppna portar för honom, som aldrig mer ska stängas.

² Jag ska gå före dig, Kores, och jämna ut höjderna och krossa städernas kopparportar och järnbommar.

³ Jag ska ge dig skatter som ligger gömda i mörkret. Jag ska ge dig hemliga rikedomar, och du ska förstå att det är jag som gör detta, jag, Herren, Israels Gud, som kallar dig vid ditt namn.

⁴ Varför valde jag dig för den här uppgiften? Jo, för min tjänare Jakobs skull, för Israels, mitt utvalda folks skull. Jag kallade dig vid namn och har gett dig en upphöjd position, men du känner mig inte.

⁵ Jag är Herren. Det finns ingen annan Gud. Jag ska styrka dig och sända ut dig till seger, fastän du inte känner mig,

⁶ och hela världen från öster till väster ska förstå att det inte finns någon annan Gud. Jag är Herren, och det finns ingen annan. Jag ensam är Gud.

⁷ Jag skapar både ljus och mörker. Jag sänder både goda och dåliga tider. Det är jag, Herren, som gör allt sådant.

⁸ Öppna er, ni himlar! Låt skyarna tömma ut sin rättfärdighet över en vidöppen jord! Låt frälsning och rättfärdighet växa upp tillsammans. Jag, Herren, är den som skapat allt detta.

⁹ Ve den man som kämpar mot sin Skapare, den som bara är en av många krukskärvor utströdda på marken. Inte säger väl leran till den som formar den: Stopp där, nu gör du fel! Inte klagar krukan och säger: Så klumpigt du bär dig åt!

¹⁰ Ve det nyfödda barn som skriker till sina föräldrar: Varför satte ni mig till världen?

¹¹ Herren, den Helige i Israel, han som skapat Israel, säger: Vad har du för rätt att ifrågasätta det jag gör? Vem är du, som försöker påverka vad jag ska göra med mina händer?

¹² Jag har gjort jorden och skapat människan att befolka den. Med mina händer har jag utbrett himlarna och strött ut myriader av stjärnor.

¹³ Jag har låtit Kores uppstå för att fullborda vad jag i min rättfärdighet planerat, och jag ska leda hans väg. Han ska upprätta min stad och befria mitt fångna folk, och det utan att få lön för det!

¹⁴ Herren säger: Egyptierna, etiopierna och folket från Seba ska lyda under dig. De ska komma till dig med alla sina varor, och det ska bli ditt alltsammans. De ska följa dig som fångar i kedjor och falla ner inför dig och säga: Den ende Gud som finns, det är din Gud!

¹⁵ Du Israels Gud och Frälsare utför dina gärningar på ett sätt som vi inte riktigt kan förstå.

¹⁶ Alla som tillber avgudar kommer att bli besvikna och skämmas.

¹⁷ Men Israel kommer att räddas av Herren med en evig frälsning. Det kommer aldrig någonsin att bli besviket på sin Gud.

¹⁸ Herren som skapade himlarna och jorden och satte allt på dess rätta plats, han som gjorde världen sådan att man kunde bo på den och inte till ett tomt kaos, han säger: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

¹⁹ Jag har inte gett mina löften i hemlighet som från ett land i mörker, så att ingen kan förstå vad jag menar. Jag har inte heller uppmanat Israel att be om någonting som jag inte tänkt göra! Nej, jag, Herren, talar bara det som är rätt och sanning.

²⁰ Kom hit, ni alla folk, som är på flykt! Vilka dårar ni är, som bär omkring trägudar och ber till något som inte kan hjälpa er!

²¹ Rådgör med varandra och försök bevisa att avgudadyrkan lönar sig! Vem annan än Herren har förutsagt vad som kommer att ske? Vilken avgudabild har någonsin kunnat berätta något för er? Det finns ingen annan Gud än jag, en rättvis Gud och en Frälsare!

²² Låt hela världen söka mig till frälsning! För jag är Gud, och det finns ingen annan.

²³ Jag har gett löften, och jag kommer aldrig att ta tillbaka mina ord. Alla knän i hela världen ska böja sig för mig, och alla tungor ska svära trohet mot mitt namn.

²⁴ I Herren har jag all min rättfärdighet och styrka, ska man säga. Alla som har stått emot honom måste böja sig i ödmjukhet.

²⁵ I Herren ska alla generationer i Israel triumfera och få sin rätt.

Babylons värdelösa avgudar

^1-2 Babylons avgudar Bel och Nebo förs bort på oxkärror! Men titta! Djuren snubblar! Kärran välter! Gudarna faller ner på marken! Är det allt de kan göra? Om de inte ens kan rädda sig själva från ett sådant fall, hur ska de då kunna rädda dem som tillber dem för att komma undan Kores?

³ Hör på mig, ni som finns kvar i Israel! Jag har skapat er och haft omsorg om er sedan ni föddes.

⁴ Jag ska vara er Gud under hela er livstid, ja, även när ni blivit gamla och håret börjar bli grått. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och vara er Frälsare.

⁵ Vad i himlen eller på jorden kan ni jämföra mig med? Vem kan ni få tag i som är lik mig?

⁶ Vill ni jämföra mig med en avgudabild, som är tillverkad av silver och guld? Man lejer en guldsmed för att av sitt överflöd tillverka en gud! Sedan faller man ner och tillber!

⁷ Man måste bära den, för den kan inte gå själv, och där man ställer ner den måste den bli kvar! Om man ber till den får man inget svar. Den kan inget göra för den som är i svårigheter.

⁸ Glöm inte bort det, ni som är upproriska!

⁹ Glöm inte bort hur många gånger jag klart och tydligt talat om för er vad som ska hända i framtiden! För jag är Gud, bara jag, och det finns ingen som är lik mig.

¹⁰ Jag kan tala om vad som kommer att hända. Allt jag säger slår in, för jag gör allt vad jag vill.

¹¹ Jag ska kalla på den snabba rovfågeln från östern, på Kores. Han ska komma och utföra mina befallningar. Jag har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra så.

¹² Lyssna på mig, ni envisa och onda människor!

¹³ Jag erbjuder er min hjälp, inte i en avlägsen framtid, utan just nu! Jag är beredd att rädda er och bygga upp Jerusalem och Israel, som är min härlighet.

Dom över Babylon

47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.

² Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.

³ Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.

⁴ Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.

⁵ Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.

⁶ Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.

⁷ Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.

⁸ Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.

⁹ Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.

¹⁰ Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.

¹¹ Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.

¹² Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.

¹³ Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.

¹⁴ Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!

¹⁵ Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.

Den gudlöse får ingen ro

^1-2 Hör hit, mitt folk: Ni svär trohet mot Herren utan att mena ett ord av det, och ni skryter över att bo i den heliga staden och påstår att ni är beroende av Israels Gud.

³ Gång på gång talade jag om för er vad som skulle hända i framtiden. Mina ord var knappt mer än uttalade, när jag plötsligt gjorde precis som jag hade sagt.

⁴ Jag vet hur hårda och envisa ni är. Era nackar är hårda som järn, och era pannor är som gjorda av koppar.

⁵ Det var därför jag för så länge sedan talade om vad som skulle ske, så att ni inte skulle kunna säga: Min avgud gjorde det. Min husgud gav befallning om det!

⁶ Ni har hört mina förutsägelser och sett dem gå i uppfyllelse, men ni vägrar erkänna det. Nu ska jag låta er få reda på sådant som jag inte nämnt tidigare, hemligheter som ni aldrig hört.

⁷ Ni ska inte kunna säga: Det här har vi vetat hela tiden!

⁸ Ja, jag ska tala om något för er som är helt nytt. Jag vet så väl vilka förrädare ni är, upprorsmakare från barnaåren, helt opålitliga.

⁹ Men för min egen skull, och för att ära mitt namn, ska jag hålla tillbaka min vrede och inte utplåna er.

¹⁰ Jag renade er i prövningarnas ugn, men fann inget silver. Ni har inget gott i er.

¹¹ Men för min egen skull, ja, just för min egen skull, ska jag rädda er undan min vrede och inte förgöra er, för att inte hedningarna ska säga att deras gudar har besegrat mig. De ska inte få någon ära från mig.

¹² Lyssna nu, mitt folk, mina utvalda! Jag ensam är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.

¹³ Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna över den. När jag talade blev de till.

¹⁴ Kom allesammans och lyssna! Vilken av alla era avgudabilder har sagt så här: Herren har allierat sig med Kores. Han ska använda honom för att göra slut på Babylons kungadöme.

¹⁵ Jag, Herren, säger så. Jag har kallat Kores. Jag har gett honom detta uppdrag, och jag ska se till att han har framgång.

¹⁶ Kom närmare mig och lyssna! Jag har alltid klart och tydligt talat om för dig vad som ska hända, så att du ska förstå det. Och nu har Herren Gud och hans Ande sänt mig med det här budskapet:

¹⁷ Herren, din befriare, den Helige i Israel, säger: Jag är Herren, din Gud, som vill undervisa dig för ditt eget bästa och leda dig på de stigar där du ska vandra.

¹⁸ Om du ändå hade lyssnat till mina lagar! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och våg efter våg av rättfärdighet.

¹⁹ Då skulle dina ättlingar ha blivit så talrika som sanden på världens alla havsstränder, alltför många för att kunna räknas, och jag skulle inte ha haft någon anledning att utplåna dig.

²⁰ Men fly nu från er fångenskap! Lämna Babylon, och sjung när ni ger er iväg! Ropa ut till jordens alla hörn att Herren har befriat sina tjänare, sitt folk.

²¹ De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknen, för han delade klippan, och vattnet forsade fram så att de kunde dricka.

²² Men för de ogudaktiga finns det ingen frid, säger Herren.