Add parallel Print Page Options

Öknen ska blomstra

35 Vildmarken och öknen ska glädjas under de dagarna, och öknen ska blomma.

Som krokusen ska den spricka ut i blomning och ropa högt av glädje! Öknarna ska bli lika gröna som Libanons berg, sköna som ängarna vid berget Karmel och i Saron. Herren ska utbreda av sin härlighet där.

Sprid glädje till alla missmodiga och berätta om detta!

Ge nytt mod åt dem som är rädda! Säg till dem: Var starka, var inte rädda, för Herren, er Gud, kommer att förgöra era fiender. Han kommer för att rädda er.

När han kommer, ska han öppna de blindas ögon och de dövas öron.

Den som är lam ska hoppa som en hjort, och de stumma ska ropa och sjunga! Källor ska bryta fram i vildmarken och strömmar av vatten i öknen.

Förbränd mark ska förvandlas till dammar och källor, och där ökenschakalerna en gång höll till ska det växa vass och gräs!

Genom detta område, som en gång var öken, ska det gå en huvudled. Den ska kallas Den heliga vägen. Inga ogudaktiga ska få vandra på den.

9-10 Inga lejon eller andra vilda djur ska ligga på lur, och bara de som Herren befriat ska vandra där. De ska vandra hem till Sion under sång och glädje. För dem har all sorg och klagan försvunnit för alltid, och de ska jubla av evig fröjd.

Assyrien hotar Juda

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.

Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.

Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.

Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.

Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!

Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.

Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?

8-9 Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.

10 Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!'

11 Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det.

12 Men han svarade: Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin.

13 Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: Hör här vad den assyriske kungen säger!

14 Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.

15 Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.

16 Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,

17 tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.

18 Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?

19 Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?

20 Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?

21 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.

22 Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.

Den heliga vägen

35 Öknen och ödemarken ska glädjas
    och vildmarken blomma som en lilja.
Den ska spricka ut i blomning,
    fröjdas och ropa av glädje.
Libanons härlighet ska ges åt den,
    Karmels och Sharons prakt.
Folket ska få se Herrens härlighet,
    vår Guds majestät.

Styrk svaga händer,
    ge stadga åt vacklande knän!
Säg till dem som är rädda:
    ”Var starka, var inte rädda,
för er Gud kommer med hämnd,
    Guds straff kommer,
men han ska rädda er.”

Då ska de blindas ögon öppnas
    och de dövas öron höra.
Den lame ska hoppa som en hjort
    och den stumme ropa av glädje.
Vatten ska bryta fram i öknen
    och strömmar i ödemarken.
Förbränd mark ska förvandlas till en sjö,
    törstande jord till en källa,
och där schakalerna nu håller till
    ska det växa gräs, vass och papyrus.

Där ska det gå en huvudled, en väg
    som ska kallas den heliga vägen.
Ingen oren får gå där,
    utan den är till för dem som går på vägen.
Inga dårar ska vandra omkring på den.[a]
    Där finns inga lejon,
dit kommer inga rovdjur.
    Bara de befriade ska vandra där.
10 De som Herren friköpt ska återvända
    och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
    Fröjd och glädje ska följa dem,
sorg och suckan flyr.

Assyrien hotar Juda

(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.

Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.

Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:

Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?

Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 10 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”

11 Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”

12 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

13 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! 14 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ 15 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.

16 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.

18 Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 20 Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

21 Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.

22 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.

Footnotes

  1. 35:8 Eller: Inte ens de dumma ska gå vilse på den. I versens senare hälft är grundtextens innebörd oviss.