Uppdraget att återuppbygga templet

1 I kung Dareios andra regeringsår, på första dagen i sjätte månaden^[a], kom Herrens ord genom profeten Haggaj till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son:

² Så säger härskarornas Herre: ”Detta folk säger att det ännu inte är dags att bygga upp Herrens hus igen.” ³ Så kom Herrens ord genom profeten Haggaj: ⁴ ”Är det då dags för er själva att bo i panelade hus, när detta hus ligger i ruiner?”

⁵ Så säger nu härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! ⁶ Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men blir inte druckna. Ni klär er men blir inte varma. Den som får någon inkomst stoppar sin lön i en börs med hål.”

⁷ Så säger härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! ⁸ Gå upp i bergen och hämta ner timmer, bygg upp mitt hus! Jag ska se på det med välvilja och visa min härlighet, säger Herren. ⁹ Ni har hoppats på mycket men fått lite. Och när ni fört hem det har jag blåst bort det. Varför? säger härskarornas Herre. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni jäktar var och en med sitt eget hus. ¹⁰ Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin skörd. ¹¹ Jag har kallat fram en torka över landet och över bergen, över säd, vin och olja, över det som marken producerar, över människor och djur och över era händers arbete.”

¹² Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar lyssnade då till Herren, sin Gud, och till profeten Haggajs budskap som Herren, deras Gud, hade sänt, och folket fruktade Herren.

¹³ Då förmedlade Haggaj, Herrens sändebud, detta budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” ¹⁴ Och Herren inspirerade Serubbabel, Shealtiels son och ståthållare i Juda, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar, så att de kom och började bygga upp härskarornas Herres, sin Guds, tempel.

Uppmuntran att slutföra arbetet på templet

2 Det var den tjugofjärde dagen i sjätte månaden av Dareios andra regeringsår.^[b]

² Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden^[c] kom Herrens ord genom profeten Haggaj: ³ ”Fråga ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och den rest av folket som finns kvar: ⁴ ’Finns det någon bland er som är kvar som såg detta tempel i dess forna härlighet? Och vad är det ni ser nu? Ser det inte ut för er som ingenting? ⁵ Men var vid gott mod, Serubbabel! säger Herren. Var vid gott mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Var vid gott mod, allt folk i landet, säger Herren, och arbeta, för jag är med er, säger härskarornas Herre. ⁶ Det var ett löfte jag gav er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande förblir mitt ibland er. Var inte rädda.’

⁷ För så säger härskarornas Herre: ’Inom en mycket kort tid ska jag skaka både himmel och jord och hav och land. ⁸ Jag ska skaka om alla folk, och alla folks dyrbarheter ska föras dit^[d]. Jag ska fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Herre. ⁹ Mitt är silvret och mitt är guldet, säger härskarornas Herre.

¹⁰ Härligheten hos detta hus ska bli större än den som har varit, säger härskarornas Herre. På denna plats ska jag också ge frid, säger härskarornas Herre.’ ”

Välsignelser för ett orent folk

¹¹ På den tjugofjärde dagen i nionde månaden av Dareios andra regeringsår^[e] kom Herrens ord till profeten Haggaj: ¹² ”Så säger härskarornas Herre: ’Fråga prästerna vad lagen säger: ¹³ Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och fliken råkar komma i beröring med bröd eller kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir då också detta heligt?’ ”

Prästerna svarade: ”Nej.”

¹⁴ Då frågade Haggaj: ”Men om någon som blivit oren genom en död kropp råkar komma i beröring med något av allt detta, blir detta då orent?”

”Ja,” svarade prästerna, ”det blir orent.”

¹⁵ Då sa Haggaj: ”Så är det med detta folk, så är det med denna nation inför mig, säger Herren. Så är allt som de gjort med sina händer, och det som de offrar här orent.

¹⁶ Tänk nu efter hur det blir, från och med idag. Innan sten var lagd på sten i Herrens tempel, ¹⁷ hur var det? Om någon kom till en sädeshög på tjugo mått, fanns där bara tio, och om någon kom till en vinpress på femtio mått, fanns där bara tjugo. ¹⁸ Jag lät er säd drabbas av mjöldagg och mögel och slog ner ert arbete med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren. ¹⁹ Tänk efter hur det blir, från och med i dag, den tjugofjärde dagen i nionde månaden, då grunden till Herrens tempel blev lagd. Tänk efter! ²⁰ Finns det någon säd kvar i logen? Ännu har varken vinstocken, fikonträdet, granatträdet eller olivträdet gett någon skörd.

Men från och med denna dag ska jag ge välsignelse.”

Serubbabel som Herrens sigillring

²¹ Herrens ord kom denna dag, den tjugofjärde i månaden, en andra gång till Haggaj: ²² ”Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda: Jag ska skaka himmel och jord. ²³ Jag ska störta omkull kungatroner och göra slut på främmande kungadömens makt. Jag ska välta stridsvagnar och deras förare, både hästar och ryttare ska falla, den ene för den andres svärd.

²⁴ Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, min tjänare, säger Herren, och göra dig till min sigillring^[f], för dig har jag utvalt, säger härskarornas Herre.”

Den prostituerade kvinnan

17 En av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom nu fram och talade till mig. Han sa: ”Kom, så ska jag visa dig domen som ska drabba den stora prostituerade kvinnan som sitter vid många vatten. ² Kungarna på jorden har legat med henne, och jordens invånare har berusat sig av vinet från hennes sexuella lössläppthet.^[a]”

³ Sedan förde ängeln mig i anden ut i öknen. Där fick jag se en kvinna som satt på ett lysande rött odjur^[b] som var täckt av hädiska namn, och det hade sju huvuden och tio horn. ⁴ Kvinnan bar kläder av purpur och lysande rött^[c] tyg, och hon var smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I sin hand höll hon en guldbägare som var fylld av vidrigheter och smutsen från hennes sexuella lössläppthet. ⁵ På hennes panna stod det skrivet ett namn, en hemlighet:

Det stora Babylon

Modern till all prostituerade

Och alla skamligheter på jorden.

⁶ Jag såg också att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och från Jesus vittnen.

Jag såg på henne med stor förvåning. ⁷ ”Varför är du så förvånad?” frågade ängeln. ”Jag ska tala om för dig hemligheten med kvinnan och odjuret som hon rider på, det som har sju huvuden och tio horn. ⁸ Odjuret som du såg har varit och är inte längre, men det ska komma upp ur avgrunden och sedan gå under. De av jordens invånare vilkas namn inte sedan världens skapelse står skrivna i livets bok^[d] ska bli mycket förvånade när de ser att odjuret, som har varit och inte längre är, kommer igen.

⁹ Här krävs både vishet och förstånd. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, men de är samtidigt sju kungar. ¹⁰ Fem har redan fallit, en finns nu, och en har inte kommit än men ska komma och bara stanna en kort tid. ¹¹ Odjuret som har varit och inte längre är, det är den åttonde men ändå en av de sju, och han ska gå under.

¹² De tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har börjat regera. De ska under en timme få regera tillsammans med odjuret. ¹³ De har en och samma målsättning och ger sin makt och myndighet åt odjuret. ¹⁴ De ska sedan strida mot Lammet. Men Lammet ska, tillsammans med sina kallade, utvalda och trogna, besegra dem, för han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”

¹⁵ Sedan sa han till mig: ”Vattnen som du såg, där den prostituerade bor, är länder och människomassor och folk och språk. ¹⁶ Odjuret och de tio hornen som du såg ska hata den prostituerade och göra henne barskrapad och naken, äta hennes kött och bränna upp henne i eld. ¹⁷ Detta har Gud ingett dem i hjärtat, så att de fullföljer hans plan med en och samma målsättning och överlåter sitt rike åt odjuret, ända tills Guds ord har gått i uppfyllelse. ¹⁸ Kvinnan som du såg är den stora staden, den som regerar över kungarna på jorden.”