1 Moseboken 1:1-6:8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Skapelsen

(1:1—2:25)

Hur allting började

1 I början skapade Gud himlarna och jorden.^{[a] 2} Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande^[b] svävade över vattnen.

³ Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. ⁴ Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. ⁵ Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen^[c].

⁶ Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” ⁷ Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

⁹ Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, ¹⁰ och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. ¹¹ Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. ¹² Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter^[d]. Gud såg att det var gott. ¹³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

¹⁴ Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. ¹⁵ De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. ¹⁶ Gud skapade två stora ljus^[e], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. ¹⁷ Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, ¹⁸ härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. ¹⁹ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

²⁰ Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” ²¹ Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. ²² Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” ²³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

²⁴ Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. ²⁵ Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

²⁶ Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”

²⁸ Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” ²⁹ Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. ³⁰ Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. ³¹ Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. ² Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. ³ Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.

Adam och Eva

⁴ Här följer berättelsen^[f] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.

⁵ Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, ⁶ men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.

⁷ Då formade Herren en människa^[g] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa^[h]. Så blev människan en levande varelse.

Edens trädgård

⁸ Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.

⁹ Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. ¹⁰ En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. ¹¹ Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. ¹² Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. ¹³ Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[i] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, ¹⁷ utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag^[j] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”

Eva skapas

¹⁸ Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” ¹⁹ Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. ²⁰ Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam^[k]. ²¹ Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. ²² Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.

²³ Adam sa:

²⁴ Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.

²⁵ Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” ² ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. ³ ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” ⁴ Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! ⁵ Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud^[m], med kunskap om gott och ont.”

⁶ Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. ⁹ Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” ¹⁰ Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

¹³ Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. ¹⁴ Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

¹⁶ Till kvinnan sa han:

¹⁷ Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva^[p], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

²² Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” ²³ Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. ²⁴ Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna^[q] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Kain och Abel

Kain mördar Abel

4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain^[r], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” ² Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. ³ En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. ⁴ Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, ⁵ men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.

⁶ ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? ⁷ Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”

⁸ Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans^[s]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

⁹ Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”

¹⁰ Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. ¹¹ Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. ¹² Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”

¹³ Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,^{[t] 14} för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” ¹⁵ Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. ¹⁶ Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

¹⁷ Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.

¹⁸ Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.

¹⁹ Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. ²⁰ Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. ²¹ Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. ²² Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.

²³ En dag sa Lemek till sina båda hustrur:

Adams släkttavla genom Set

²⁵ Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set^[v], för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” ²⁶ Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.

5 Här följer en förteckning över Adams släkt.

Människan var lik Gud när hon skapades. ² Gud skapade dem till man och kvinna, och välsignade dem och kallade dem människor^[w] när de skapades.

³ Adam var 130 år när hans son Set föddes. Denne liknade honom och var hans avbild.^{[x] 4} Sedan levde Adam ytterligare 800 år, fick söner och döttrar ⁵ och dog 930 år gammal.

⁶ Set var 105 år när hans son Enosh föddes. ⁷ Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar ⁸ och dog 912 år gammal.

⁹ Enosh var 90 år när hans son Kenan föddes. ¹⁰ Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar ¹¹ och dog 905 år gammal.

¹² Kenan var 70 år när hans son Mahalalel föddes. ¹³ Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar ¹⁴ och dog 910 år gammal.

¹⁵ Mahalalel var 65 år när hans son Jered föddes. ¹⁶ Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar ¹⁷ och dog 895 år gammal.

¹⁸ Jered var 162 år när hans son Henok föddes. ¹⁹ Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner ²⁰ och döttrar och dog 962 år gammal.

²¹ Henok var 65 år när hans son Metushelach föddes. ²² Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud^[y] och fick söner och döttrar. ²³ Han blev 365 år. ²⁴ Henok vandrade i gemenskap med Gud och fanns sedan inte mer, för Gud tog bort honom.

²⁵ Metushelach var 187 år när hans son Lemek föddes. ²⁶ Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar ²⁷ och dog 969 år gammal.

Noa

²⁸ Lemek var 182 år när han fick en son. ²⁹ Lemek kallade honom för Noa^[z], för han sa: ”Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord som Herren har förbannat.” ³⁰ Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar ³¹ och dog 777 år gammal. ³² När Noa var 500 år fick han tre söner, Sem, Ham och Jafet.

Den stora floden

(6:1—8:22)

6 Befolkningen började föröka sig nu på jorden, och döttrar föddes åt människorna. ² Då såg Guds söner^[aa] att människors döttrar var vackra och gifte sig med dem de ville ha. ³ Då sa Herren: ”Min Ande ska inte förbli hos människan för alltid, eftersom hon är kött. Hennes tid ska vara 120 år.”^[ab]

⁴ På den tiden, och även senare,^[ac] fanns det jättar^[ad] på jorden. När Guds söner låg med människornas döttrar, fick de barn. De var de gamla tidernas kända hjältar. ⁵ Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. ⁶ Herren sörjde^[ae] att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.

⁷ Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”

⁸ Men på Noa såg Herren med välvilja.