Add parallel Print Page Options

Skapelsen

(1:1—2:25)

Hur allting började

I början skapade Gud himlarna och jorden.[a] Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande[b] svävade över vattnen.

Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen[c].

Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:1 himlarna och jorden skulle också kunna översättas allting. I hebreiskan uttrycks totalitet vanligen med hjälp av motpoler.
  2. 1:2 Ande och vind är samma ord i hebreiskan; här är det dock tydligt att det är det förstnämnda som avses.
  3. 1:5 Eller en dag, ett dygn. Ordningstalet första används inte i hebreiskan när det inte funnits någon dag innan. Först efter denna ”proto-dag” börjar ordningstal användas (”den andra” osv.). Dag ett var tänkt som mått på alla kommande dagar/dygn. I skapelseberättelsen används dag och dygn synonymt här.