Add parallel Print Page Options

Dom över fursten i Tyros

28 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:

Du är högmodig och säger:
    ”Jag är en gud och sitter på en gudatron ute i havet.”
Ändå är du en människa och ingen gud,
    hur mycket du än tänker dig vara en gud.
Du är visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.[a]
    Genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedomar
    och samlat guld och silver i dina skattkamrar
Genom din stora vishet bedrev du din handel
    och ökade din rikedom,
och för din rikedoms skull blev du högmodig.

Därför säger Herren, Herren:

Därför att du inom dig tror dig vara som Gud
    ska jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste av folk,
    och de ska dra sina svärd mot din sköna vishet
och vanhelga din glans.
    De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
    Ska du inför den som dräper dig säga att du är en gud,
du som är en människa i dina dräpares våld och ingen gud?
10     Du ska dö som en oomskuren för främlingars hand.

Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”

11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:

Du var en fullkomlig sigillring[b],
    full av vishet och skönhet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård.
    Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
    Dina smycken och prydnader[c] var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14     Du var en smord[d], beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
    Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
    till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16 Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
    Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17     Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
    Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18 Genom dina många synder och din ohederliga handel
    har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
    Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19 Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”

Profetia mot Sidon

20 Herrens ord kom till mig: 21 ”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: 22 Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag är emot dig, Sidon,
    och jag ska visa min makt i dig.
Då ska de inse att jag är Herren,
    när jag verkställer stadens dom och visar min helighet där.
23 Jag ska sända pest och blodbad till dess gator.
    Därinne ska de slagna falla för svärd
som riktas dit från alla håll.
    Då ska de inse att jag är Herren.

24 Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.

25 Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. 26 De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”

Profetia mot Egypten

(29:1—32:32)

29 I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[e] kom Herrens ord till mig: ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag ska ta itu med dig, farao,
    kung av Egypten,
du stora odjur
    som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
    jag har skapat den åt mig själv.”
Men jag ska sätta krokar i dina käftar
    och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
    som hänger fast vid dina fjäll.
Jag ska lämna dig i öknen,
    dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
    och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
    ger jag dig som mat.

Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.

Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.

Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.

13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[f] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”

Nebukadnessars vedergällning

17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[g], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.

21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”

Dom över Egypten

30 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!

Dagen är nära,
    Herrens dag är nära.
Det blir en dag med moln,
    då tiden är inne för folken.
Ett svärd ska komma mot Egypten,
    och ångest ska drabba Kush,
när de slagna faller i Egypten.
    Dess överflöd förs bort
och dess grundvalar rivs upp.

Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.

Så säger Herren:
    Alla Egyptens allierade ska falla
och dess stolta styrka störtas.
    Från Migdol till Assuan
ska de falla för svärd, säger Herren, Herren.
Landet ska ligga ödelagt bland ödelagda länder
    och städerna i ruiner bland ruinstäder.
Då ska de inse att jag är Herren,
    när jag sätter Egypten i brand
och låter alla dess hjälpare krossas.

På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!

10 Så säger Herren, Herren:

Genom Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
    ska jag göra slut på Egyptens överflöd.
11 Han och hans armé, de grymmaste bland folk,
    ska föras dit för att förgöra landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten,
    och landet ska fyllas med de stupade.
12 Jag ska låta Nilen torka upp och sälja landet till onda människor.
    Jag ska låta främlingar ödelägga landet och allt som finns där.
            Jag, Herren, har talat.

13 Så säger Herren, Herren:

Jag ska krossa avgudarna
    och utplåna stoderna vid Memfis.
Det ska inte mer finnas någon furste i Egypten.
    Jag ska låta fruktan råda i landet.
14 Jag ska ödelägga Patros,
    sätta Soan i brand och verkställa domen över No.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens fästning,
    och utplåna Nos överflöd.
16 Jag ska sätta eld på Egypten.
    Sin ska gripas av ångest,
No ska stormas, och för Memfis ska dagen bli mörk.
17     De unga männen i On och Pi-Beset ska falla för svärd,
och från städerna[h] ska man föras bort i fångenskap.
18     I Tachpanches blir dagen mörk
när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt tar slut.
    Moln ska övertäcka det, och dess döttrar[i] ska föras bort.
19 Så ska jag verkställa min dom över Egypten.
    Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Faraos armar bryts

20 I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden[j], kom Herrens ord till mig: 21 ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. 22 Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. 24 Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.

25 Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. 26 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”

Footnotes

  1. 28:3 Se 14:14 med not, där Daniel stavas på samma sätt som här och avviker alltså något från Danielsbokens Daniel. Trots detta är det dock möjligt att det är denne sistnämnde som åsyftas här, Hesekiels samtida, som enligt Danielsboken var känd för sin vishet.
  2. 28:12 Grundtextens innebörd av fullkomlig sigillring är osäker, ev. förebild.
  3. 28:13 De hebreiska ordens (smycken, prydnader) innebörd är osäker.
  4. 28:14 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.
  5. 29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr.
  6. 29:14 Södra Egypten.
  7. 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.
  8. 30:17 Mer ordagrant: …de (femininform, syftar ant. på städer) ska gå bort i fångenskap.
  9. 30:18 Kan också syfta på lydstäderna/byarna runt omkring Tachpanches.
  10. 30:20 Mer exakt, 29 april 587.